Exakt så känns det, som i den där gamla sången vi sjöng i kyrkan för länge sedan... Det handlar om att stänga en gammal unken dörr och koncentrera mig på att hitta nya som jag kan öppna, eller jag kanske inte behöver ens det... för: "På dig min Gud förtröstar jag när oron skymmer min morgondag, och jag vet du är trofast emot mig. När svårigheter omger mig så är jag ändå trygg hos dig för jag vet att du aldrig lämnar mig" som Bo och Elsa Järpehag har uttryckt det. Det är en styrka att ha en sådan förtröstan, men det skadar ju inte att hålla ögonen öppna själv också och vara beredd att agera när tillfälle ges. Det är ju därför vi har fått vår fria vilja och möjligheter att påverka.
Det handlar också om att bearbeta upplevelser på ett konstruktivt sätt. Jag tror att jag har nått dit nu (om än bara till steg 1A på nybörjarnivå), efter ganska lång tid. Det känns så i varje fall. Det är en fråga om att kunna känna efter och att ha styrkan att välja det man mår gott av istället för det man mår sämre av. Jag är övertygad om att man kan styra mer än man själv tror genom att välja hur man agerar (eftersom man inte direkt kan styra över hur man känner). Det ger styrka i sig inför kommande utmaningar att då och då välja rätt. Att halka längre och längre ner i den negativa gyttjan dränerar en på kraft. Varför ska man anstränga sig för att nå dit? Och det är bara framtiden man kan påverka, och sig själv, ingen annan.
I lördags fick jag ett välgörande kvitto på en sak i varje fall. En av ÅFF-supportrarna på hemmastå på Kopparvallen sa till mig (jag är trots allt en ganska främmande figur just där): "Du ser alltid så glad ut så man blir glad själv av att bara se dig".
Det säger mig EN sak: Helt värdelös är jag inte. Är det inte exakt det som livet här tillsammans går ut på, att göra medmänniskorna glada? Jo, jag tror faktiskt att en stor del av vårt uppdrag här på jorden är att se till att vår omgivning mår gott. Självfallet ingår vi själva i omgivningen också, och det kan aldrig vara livets mening att förpesta tillvaron vare sig för sig själv eller för andra.
Så JA, nu både går vi och ser vi framåt. Det är hög tid. Framtiden är inom räckhåll och börjar precis framför stortån. Hoppsan, där låg visst en dammtuss ;-) Lite dammsugning skadar inte så att de vackra färgerna träder fram, men det är en process som känns bättre efteråt än under tiden den pågår.
Precis som i livet. En del tråkigheter måste man gå igenom för att uppskatta och se det vackra i livet. Det kanske är just den processen som kallas personlig utveckling... Fram med dammsugaren! Det känns bättre sen, jag lovar :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar