Bad timing eller trendbrott?

Det visade sig vara nästan lika billigt att åka första klass som andra klass hem från Stockholm, så då valde jag det. Det är skönare, mer plats, lugnare och man har fördelen att kunna hämta kaffe, te och vatten samt ibland frukt när man behagar. Dessutom ingår gratis internet, och det är en välgärning om man jämför hur det är att sitta på tåg med Telia mobilt bredband och få frustrationsskador såväl fysiskt som psykiskt.

Naturligtvis hamnade jag då inträngd vid väggen bredvid en medresenär som direkt kopplade upp sin dator med elsladdar och hörlurar. Att springa fram och tillbaka i onödan och hämta frukt och dricka var liksom inte att tänka på. Då hade jag förstört hans filmupplevelse, så långt fattade jag. Alltså började jag planera för att störa så lite som möjligt. När han själv reste på sig, jag antog att det skulle vara rimligt att det skulle ske åtminstone EN gång under de ganska dryga timmarna (män i hans ålder brukar springa på toa relativt ofta), så skulle jag passa på att utnyttja tillfället. Skulle det mot förmodan inte bli något sådant tillfälle så bestämde jag mig för ett klockslag då det kunde passa med lite te (jag valde en så sen tidpunkt att jag precis skulle hinna dricka upp en slurk te utan att behöva panikhälla det i mig innan det var dags att byta tåg) och lade upp strategin för att kunna krångla mig ut utan att rycka loss några kablar och utan att få hans hörlursförsedda arma huvud att dyka rätt in i dataskärmen. Jag lovar, jag HADE en plan. När jag således vid utsatt tid, för det där tillfället då jag skulle kunna springa iväg själv dök aldrig upp eftersom grannen satt still HELA tiden, hade krånglat på mig skorna, stängt av min egen dator och packat ihop för att resa mig, DÅ kommer tågvärden och frågar om jag vill ha kaffe eller te serverat vid platsen.

”JA TACK, GÄRNA” och ”GÄRNA MED SOCKER OCKSÅ OM DU KAN FIXA DET”. Visst är det ljuvligt??? Historien är inte slut än. När jag precis hade fått mitt Earl Grey serverat vid platsen, DÅ reser sig grannen upp och går på toaletten. Efter tio minuter var det dags för mig att byta tåg. Och vet ni, jag fick till och med hjälp med att få ner väskan från bagagehyllan. Den filmälskande grannen var en go typ i alla fall, men hans timing var urusel.

Men tåget har varit i tid hela vägen hittills i alla fall! Nu är jag i Hovmantorp, en timme från Kalmar ungefär. På nåt sätt måste jag säga att jag föredrar den här ordningen. Tåget går men grannen sitter kvar. Alltför många gånger har det ju varit tvärtom, men kanske är det ett trendbrott vi ser. ;-)

Det hoppas jag!