I måndags beslutade Kalmars kommunfullmäktige om att skriva på en överenskommelse avseende mottagande av flyktingar och andra skyddsbehövande. Överenskommelsen ligger på samma nivå som tidigare, dvs 175 flyktingar om året. Kalmar kommun bedöms ha organisation och fömåga för ett fortsatt mottagande på den här nivån under 2011 och framgent. Det expertutlåtandet höll största delen av fullmäktige med om. Vi inser naturligtvis att vi har ett ansvar för människors väl och ve även om man inte är född i Kalmar med svenska föräldrar. Det handlar om solidaritet, empati och samhällelligt ansvar. Dessutom är det rätt smart att få fler kommuninvånare som bidrar till kommunens välstånd på många sätt.
Men men, alla höll ju inte med. Röster höjdes om att det skulle bli problem. Vojne vojne....
- Bostäderna räcker inte.
- Våra resurser räcker inte till att ta hand om våra egna handikappade barn och våra äldre.
- Vi ska stänga gränsen för att må bättre själva.
- Om vi vill ha fler invånare så ska vi plocka hem de svenskar som har tvingats att arbeta i Norge och som "sitter där och skalar bananer"
Men mängder av studenter flyttar hit trots bostadsbristen. Det hävdas aldrig att de inte är välkomna hit när universitetet växer så det knakar. Och varför måste man ställa utsatta grupper mot varann så ofta man får tillfälle? Och en sak till, när har en isolationistisk politik med stängda gränser varit framgångsrik, i Nordkorea eller? Och jag måste bara undra, från när odlar man bananer som dessutom ska skalas i Norge???
Nåja, vi var ganska överens. SD röstade emot och sex moderater avstod från att ta ställning. Jag tycker inte det känns bra, men vi som visade solidaritet var väldigt många fler. DET är jag glad för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar