Det har varit lite rörigt ett tag på jobbet. Jag har haft planer på att röja upp lite samt möblera om, och i förra veckan gjorde vi slag i saken. Papper slängdes (när kommer det papperslösa samhället?), bord slaktades, ett nytt sammanträdesrum ställdes i ordning och jag bytte arbetsrum. Nu har jag dator och arbetsbord på samma ställe, vilket inte minst i ergonomiskt hänseende, är en klar förbättring sedan tidigare. Däremot finns det fortfarande en hel del kvar att göra innan jag är riktigt nöjd, t ex en skräphörna med odefinierat innehåll vilket nog borde förpassas till tippen. Nåja, allt har väl sin tid.
Det händer en del här i Kalmar. Insändarsidor och debattsidor fylls med diverse klokheter och oklokheter, naiva blåögda ja-sägare slåss med sura bittra nej-sägare (åtminstone framställer de varandra ömsesidigt på det sättet) och rejäla rallarsvingar utdelas från höger till vänster och tvärtom. Jag har hållt mig rätt lugn ett tag, men jag ruvar på en eller ett par idéer som jag tänker sjösätta när tiden är mogen. Orättvisor, lögner och översitteri har jag aldrig tålt, och det gör jag inte nu heller.
Kalmars stora frågor rör nog ändå FanerDun, Arenan och WTC, åtminstone för tillfället. Vad händer? Ingen verkar veta. Vi får väl vänta och se. Höga vederbörande, som brukar tycka att det är SÅÅÅÅ HIMLA KUL att släppa ut nyheter, kommer väl att tala likt orakel den dagen då det passar att avslöja något. Fram till dess får vi vara tysta och snälla och bara vänta. Å andra sidan, den tysta majoritetens makt ska man måhända ta på allvar.
Apropå Kejsarens nya kläder, i morse hade det varit bekvämt med kläder, dock synliga såna, när ventilationssystemet i huset skulle rensas. Goe liberalen lyckades hejda teknikerna från att gå in i duschen medan jag stod där i lugn och ro och lät vattenstrålarna skölja över min arma halvt bortdomnade lekamen (sån är den alltid på morgonen). Inte sjutton väntar man sig att få främmande besök kl 0800 på morgonen! Nåväl, jag hann ut och jag hann få nödtorftiga plagg på mig innan jag mötte de tre hantverkarna i hallen. Man undrar hur många prekära situationer de har befunnit sig i tidigare. Visst vet man att de skall komma, men man vet nästan aldrig dag eller tid. Vardagen med alla dess bestyr måste ju pågå ändå. Huvaligen, såna jobb skulle jag inte vilja ha!
I morgon läser jag Barometern med visst intresse. Det ska bli spännande! Men först väntar sångövning med Vox Communis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar