Älgjakten är över. Det syns i sammanträdesrummen och i almanackorna. Plötsligt är det fullt igen. Vi snackar om att slakta heliga kor, men så långt som till älgjakten har vi inte kommit. Man kan bara spekulera i vad som skulle hända om mammor tog semester för att sitta på en stol ute i skogen och göra ingenting. Nej, då är det andra regler som gäller. Har man semester har man inte rätt att ha barnen på förskolan till exempel. Men är det älgjakt så går det bra.
OK, jag vet att man måste hålla ner viltstammen, men det kan inte rättfärdiga den oerhörda helighet som omgärdar älgjakten. Trams tycker jag att det är! Och det säger jag inte bara för att jag är vegetarian.
Apropå trams: Jag läste i en artikel på Aftonbladet om att kommunfullmäktige på Gotland hade reagerat på att en av ledamöterna ammade sitt barn under sammanträdet häromsistens. Kolla länken http://www.aftonbladet.se/kvinna/article1013485.ab . Återigen trams tycker jag. Det är klart att man ska kunna amma barn inom politiken! Vill vi ha unga kvinnor i beslutande ställning så kan vi väl inte kräva antingen sterilisering eller flaskuppfödning? Unga kvinnor föder barn, unga kvinnor ammar barn, så är det. Hjärtlös gubbsjuka kallar jag sånt för. Trams.
Hjärtlöst, ja. Det är ett hemskt tillstånd. Inom politiken måste man ha ett hjärta. Har man inte det är man ute på farliga vägar. En gammal kollega till mig sa en gång: "Politikerns första uppgift är att ta makten. Hans (det är klart att det är en HAN!) andra uppgift är att behålla den." Det är naturligtvis fel, liksom det mesta andra den fd kollegan tyckte, men det hör kanske inte hit. Problemet är att det verkar finnas fler som tycker som han. Man sätter själva maktpositionen framför det man vill uppnå och dem man företräder, dvs det ens hjärta brinner för (eller borde brinna för) underordnas maktbegäret. Det kan man inte avfärda som trams. Det är långt mer allvarligt än så och en direkt fara för demokratin. Usch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar