Bilfunderingar

Gårdagen resulterade i två tusen pix till bilverkstaden och skinande nya bromsklossar. Dessutom bytte de en bromsslang och satte dit en ny bromslampa. Nu återstår bara ombesiktningen. Jag antar att det gäller att ställa in sig på ett par timmars väntan utanför bilprovningen. För säkerhets skull får man väl ta med sig en god lunchmacka och hoppas att inte besiktningsmannen är dödshungrig och får dåligt humör av att det luktar mat i bilen. Hujedamej.

Ombesiktning i den här formen är en ny erfarenhet för mig. Jag fick en tvåa en gång med min allra första bil, en gul VW Polo av 1975 års modell. Det var främre röret i avgassystemet som hade rosthål. Min hutlöst händige pappa fixade till felet och så körde jag till bilprovningen för att gå igenom en tidsbeställd efterkontroll. Det visade sig då att den plats jag blev anvisad till var den jättehöga lastbilshallen med en gigantisk port. Där fanns en smörjgrop istället för den traditionella liftanordningen. Gissa om det var på håret att bilen klarade hjulavståndet på bredden! Visst visste jag att Polon var liten, men SÅ liten hade jag aldrig sett den förut. Den såg ut som en liten Legobil i spagat... Men det gick bra.

Bilen såldes senare, efter två år i min ägo, med en värdestegring på 50%. Och så säger dom att man ska placera sina medel i fondsparande och aktiespekulation... Släng er i väggen! Hur många har den utdelningen på två år? Och dessutom hinner njuta av draget av hela 40 hästkrafters acceleration? ;-)

Nåja, det var väl inte problemfritt precis, men minnet av den första bilen (som hette "Gullet" och hade två klistrade nallar på sidorna) vårdar jag mycket ömt. Den nuvarande är som bekant också gul, och det finns åtskilligt med VW-delar i den. Men någon värdeökning räknar jag inte med. Där slutar likheterna. Fast jag håller tummarna för att den liksom sin föregångare håller igenom efterkontrollen! Go go go!!