Första december

December månad är här! Julkalendern på TV är ett måste. Jag och sjuttonåriga dottern svepte in oss i en gemensam filt och satt framför TVn kl 0715 i morse och tittade som två små barn. Årets variant verkar vara en höjdare. Jag tänker i alla fall följa fortsättningen med stort intresse!

Är jag barnslig? Njaaee........... Jo, oerhört. Men det bryr jag mig inte om. Jag tycker att man ska få vara som ett barn när julen närmar sig. Man måste ju nästan ha ett visst barnasinne för att glädja sig åt att börja öppna adventskalenderluckorna! "Den som kan glädja sig åt lite har mycket att vara glad åt" som någon klok människa har sagt. Den goe liberalen är jätteglad. Han har nämligen en chokladkalender! Och den har han verkligen gjort sig förtjänt av att njuta av efter att han har putsat alla fönster den här veckan. Nu återstår gardinbyten, stjärnupphängningar och ljusstaksplaceringar. Det fixar vi i morgon i en flygande fläng!

Allt är inte glädjande denna decemberdag. I dagens tidning står det nämligen att en av kyrkorna i stans utkanter förbjuder ungarna i luciatåget att vara utklädda till tomtar och pepparkaksgubbar eftersom det är hedniska figurer. Suck. "Kyrkan ska ha en annan profil" säger prästen. Jag ställer mig då frågorna:

1. Vad betyder det att kyrkan kan fyllas med glada barn och föräldrar, oavsett klädsel?
2. Kan jag som vanlig syndig människa gå till kyrkan även om jag inte passar in i "profilen"?
3. Älskar inte Gud barn i tomte- eller pepparkakskläder?

Och slutligen:
VARFÖR SKAPA PROBLEM NÄR DE ALLTFÖR OFTA SKAPAR SIG SJÄLVA?

Jag önskar er alla, oavsett om ni har kalendrar eller inte och oavsett klädsel, en ljus, varm, avkopplande och rolig adventshelg!