Mitt tal vid kvällens Valborgsmässofirande i Bergavik i Kalmar (förtjänstfullt arrangerat av IFK Berga):
Vår poet från Läckeby, rörmokaren och fotbollsälskaren Bengt Cidden Andersson uttryckte det så fint!
”Vad man kan se är beroende av
betraktandets kvalité” brukade jag säga när jag undervisade i forsknings- och
utredningsmetodik för hundra år sen. Det är inte lika poetiskt, men det säger något i samma riktning. Det gäller att veta vad man ska titta
efter och öva sig i det. Det gäller i livet också. Många upplever hopplöshet
och känner sig oroliga idag. Många ser inte att det finns någon framtid, men
som Cidden formulerade sig: Den finns! OM vi väljer att se den!
Våren är för många en tid för drömmar och framtidstro. Naturen
vaknar och talar till oss. Det är inte betydelselöst att vi brukar sjunga
”Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår”. Blåsippan
signalerar till oss ”Nu är jag på gång!” och vi kan välja att försöka förstå
vinken. Kanske är det återigen dags att slänga av sig vinterjackan, plocka fram
shortsen och ställa fram utemöblerna samt grillen? Tack naturen för
påminnelsen! Vi som redan har känt det i kliande ögon och rinnande näsor fattar
liksom först, men signalen från blommorna är ju ändå lite trevligare, mer poetisk och mer
hoppfull. OM vi väljer att se den!
En av mina kolleger bestämde sig en gång för att hitta något
vackert hos alla som passerade henne där hon satt på köpcentrumets cafeteria en
frusen dag i vintras. Och hon lyckades på precis alla! Alla hade något vackert!
Se er omkring och tänk så! Hur ofta gör vi det?
Men det krävs vilja att se på ett nytt sätt och en vilja att
öva. En vilja att verkligen söka efter det vackra. Annars missar vi det. Det
vackra finns! Hoppet finns! Framtiden finns! OM vi väljer att se det!
Och det är inte bara SEN som framtiden finns. Den börjar ju
här och nu, i en värld av möjligheter OM vi väljer att se dem. Jag tänker på
den lilla fisken som ville se havet. Den gamla fisken talade om för den: Havet?
Det är ju det du simmar i här och nu! Det HÄR? svarade lilla fisken misstroget.
Det är ju bara VATTEN!
Vi måste nog lära oss att SE vår omgivning vi också som
något större och med många nyanser och möjligheter. Det gaur ente, som vi lär säga
i Kalmar, ska vi absolut byta ut till DET GÅR VISST! För det gör det om vi
bestämmer oss för det, tillsammans! Ska vi säga det tillsammans?
DET GÅR VISST!
Det går till och med att hålla ett vårtal med feber…
För framtiden finns och den tillhör oss, inte någon annan. Du och jag ska forma den, inga andra. Det är när vi ger upp och tystnar som någon annan tar chansen att använda vår tystnad. Det ska vi, i ett av världens mest demokratiska länder, inte låta ske!
Så, låt oss ta tillvara våra möjligheter och jobba bort
begränsningarna, inte tvärtom låta begränsningarna jobba bort våra möjligheter.
Låt fantasin få blomma i frihet! Låt oss bli maskrosor som växer överallt, till
och med genom den hårdaste asfalt orkar dom igenom och står där som små solar och
påminner oss om att ljuset alltid vinner. För så är det. OM vi väljer att se
det! Kan vi inte lova varandra, här och nu, att öka kvalitén i vårt betraktande
så att vi ser det ljusa och inte bara det mörka, det vackra och inte bara det
obehagliga och våra möjligheter istället för våra brister? Då kommer våren,
inte bara genom blommor och blad utan genom blommande, grönskande och växande
människor som ger sig ut på framtidens raksträcka!
Ett fyrfaldigt leve för oss alla tillsammans och för våren!
LEVE ALLT! HURRA HURRA HURRA HURRA!
(En del av Vox Communis som sjöng in våren av hjärtans lust ikväll!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar