måndag, november 06, 2017

Allhelgonahelg 2017

Sv Ps 313:3, text Britt G Hallqvist
Helgen har passerat. Allhelgonahelgen är en sällsam blandning av ljus och mörker. Jag har tre gravar att tända ljus vid. Två av dem sköter jag om i övrigt också, och så brukar vi passa på att tända lite ljus vid minneslunden också för de nära och kära som ligger i gravar på andra håll. I år gick tankarna speciellt till svärfar Fille som fick flytta hem för en dryg månad sedan. Sov gott ni alla som bor i ljuset!
Igår var vi på högmässa i Birgittakyrkan. Johan Kårlin predikade precis lika bra som vanligt, om inte till och med bättre och i gudstjänsten rymdes också en minnesstund över alla de i församlingen boende som har lämnat jordelivet under året. Sista psalmen var 313 (texten är skriven av Britt G Hallqvist). Det är klart att det under en söndag som går under rubriken Alla själars dag finns en del tunga inslag, men jag var inte beredd på hur mycket texten i Sv ps 313:3 (se bilden ovan) skulle beröra mig.
Sorgen efter mamma och pappa kom plötsligt så nära, och jag känner så väl igen orden ”en vän man har drömt om i nätter och dagar och äntligen finner igen”. Jag drömmer om dem och pratar med dem dagligen och jag förlitar mig på att vi kommer att ses igen (och som sagt, jag pratar ju med dem redan). Här kom då ett perspektiv till. Psalmtexten handlar om den offrade Frälsaren som dog för mig och alla andra för att vi skulle bli räddade. Världen säger att han är död, men det är inte sant. Han lever och vi ska möta honom också, som en nära vän vi har drömt om och äntligen möter igen. Metaforerna ”som en fader och en moder” är välkända. Så nära oss är han, som våra kärleksfulla föräldrar som såg till att vi fick mat, värme, kärlek och verktyg att klara av livet även när det kan blåsa snålt i väntan på den stora festen när vi kommer hem. Så nära och så full av kärlek.
Vi går mot ljuset, sa Johan igår. Vi måste lita på det och försöka tänka precis så. Speciellt viktigt är det nog att bli påmind om det när så mycket annat känns mörkt. Allhelgonahelgen avslutades ju med ännu en mörk nyhet. Mina tankar går just nu till nära, kära och anhöriga till offren för dödsskjutningen  i kyrkan i Texas. Gud, var dem nära i mörkrets stund. Kyrie eleison.

Inga kommentarer: