Jämställdheten kräver kamp!

Insändare i bl a Östra Småland 6 mars 2015 från oss i Feministiskt initiativ:

När riksdagen fattar beslut så förväntar sig nog de flesta att det ska ge resultat, det vill säga att det som beslutades också ska bli gjort i verkligheten. Därför finns det anledning att så här, runt 8 mars, erinra om vad faktiskt riksdagen beslutat när det gäller jämställdhet.

Våren 2006 fattade Riksdagen, i full enighet, beslut om nya mål för jämställdhetspolitiken. Det övergripande målet är ”att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv”. Det innebär bl.a. följande:

• En jämn fördelning av makt och inflytande, dvs. det ska synas i samhällets alla hierarkier att det kan finnas både kvinnor och män på alla poster och positioner.
• Ekonomisk jämställdhet, dvs. kvinnor och män ska ha samma möjlighet och villkor när det gäller utbildning och betalt arbete. Ekonomisk självständighet ska gälla livet ut. Det handlar alltså om rättvisa löner och pensioner.
• En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Samma ansvar i föräldraskapet. Möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.
• Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Män och kvinnor ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.

Allt det här går att läsa i Statistiska Centralbyråns utmärkta lilla lathund om jämställdhet, ”På tal om kvinnor och män”. Där kan man också i en tillbakablick från 1980-talet läsa att

• Fortfarande tar kvinnor ut merparten av föräldrapenningen.
• Fortfarande arbetar en hög andel kvinnor deltid.
• Förändringarna mot en mindre könssegregerad arbetsmarknad är små.
• Löneskillnaderna mellan kvinnor och män är nästan oförändrade.
• Män har högre pension än kvinnor. 

Förutom SCB:s utmärkta faktasamling finns det mängder av rapporter och utredningar som visar på samma sak. Det står i princip still i de avgörande frågorna och går det framåt så är det med myrsteg. Så är det, trots att alla riksdagspartier 2006 alltså tog beslut om tydliga och mätbara mål som skulle ta oss i en annan riktning.

Till alla som tror att utvecklingen i riktning mot jämställdhet och frihet från diskriminering kommer att gå av sig själv vill vi säga: Tänk om! Inga rättigheter har någonsin blivit kvinnor givna. Ingen diskriminering har upphört utan krav från de berörda. Varje reform är resultatet av ett långsiktigt organiserad påverkansarbete av feminister (av alla kön!), människorättsaktivister och antirasister inom och utom organisationer, på samhällets alla nivåer, här som där. 

Det patriarkala tänkandet är globalt och resultatet är katastrofalt. Vi som har friheten att tala ska därför göra det. Vi som har friheten att organisera oss ska därför göra det. Vi ska manifestera kraven på förändring den 8 mars och alla andra dagar. Historien sedan 2006 visar att vi inte kan förlita oss på att riksdagspartierna uppfyller ens de mål de själva har satt upp. Vi måste fortsätta att kämpa, och vi gör det tillsammans!

Frida Hagman Svensson, Birgitta Axelsson Edström, Charlotte Niklasson Karlenvie, Annika Roskvist Stahre

Feministiskt initiativ Kalmar län