söndag, juli 22, 2012

Ett år efter

Idag är det den 22 juli 2012. För exakt ett år sedan, den 22 juli 2011 befann vi oss på Östersjön på kryssning och skulle fira sista kvällen med gänget. Medan vi gjorde oss i ordning för kvällens festligheter kollade vi TVn i hytten för att se om det hänt något i världen. Mardrömsbeskeden från Norge nådde oss. Idag kommer allt detta tillbaka. Jag minns mina känslor, alla frågorna, rädslan, all oro och den stora fasan. Hur i all världen kunde detta vara möjligt? Då visste vi inte vem och varför. Spekulationerna var igång. en del "visste" redan vad det handlade om. De hade grundligt fel.

Dagen efter satt vi alla samlade och väntade på att gå av båten i Frihamnen i Stockholm. Medan vi väntade följde vi dramat via TV-skärmarna i den stora teatersalen. Då var det redan klart att gärningsmannen var en vit norrman som av grumliga ideologiska skäl hade avsikten att ställa till så stor skada som möjligt bland människor som stod för demokrati, tolerans och öppenhet. Rysningarna minns jag, tydligt. Ändå kändes det overkligt. Kanske ska man vara tacksam för det.

Idag vet vi mer. Det hände. Det var verklighet. Breivik lyckades släcka unga liv och bomba delar av demokratins byggnader i Oslo, men han lyckades inte släcka arbetet mot rasism och mot främlingsfientlighet. Det fick ny kraft av allt detta fruktansvärda. Samtidigt har vi under det gångna året fått bevittna nya dåd och nya uttalanden som visar på att kampen behövs, både här på hemmaplan och utanför Nordens gränser. Kampen för rättvisa FÅR inte avstanna. Det handlar om mänsklighetens överlevnad, om det som gör oss till människor och inte till känslolösa robotar. Det handlar om etik och moral, om att inte vara "en liten lort".

Mina tankar går idag till de drabbade och till alla oss andra som har ett ansvar för att se till att medmänsklighet, öppenhet, demokrati och kärlek får råda i världen istället för motsatserna. Det är VÅRT uppdrag, vi som har möjligheten. Vågar vi anta det?

Inga kommentarer: