- Osynliggörande är ett faktum varje dag.
- Påförande av skuld och skam likaså.
- Undanhållande av information är snarare regel än undantag.
- Dubbelbestraffning måste man lära sig leva med.
- Förlöjligande är nåt man får ta om man överhuvudtaget ska bli sedd.
Är det konstigt att man oftare och oftare hamnar i bryderier kring huruvida det är nåt värt att engagera sig för en bättre framtid, för mer rättvisa och för mer solidaritet? Är det överhuvudtaget någon som tycker att det är nåt värt att jobba tillsammans för att nå ett mål eller är det bara "jag" som gäller numera?
Varför är det så himla svårt att fokusera på det viktiga arbete vi har att utföra? Kan det vara viktigare att trampa ner kamrater och vara populär i storebrors ögon än att trampa ner högerns politik? Nej, så illa är det naturligtvis inte.
Fast det finns tillfällen då man helt enkelt bara undrar..... Och jag känner mig därför lite vilsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar