Lille-Nilsson

Det här är en sångtext av Göran Sahlberg. Bengt Johansson har tonsatt den och också sjungit in den (eller om den kanske gjordes redan på Terra Nova-tiden, det vet jag inte riktigt). Hur som helst, sången är lite speciell för mig. Den utspelar sig nämligen på Klädesholmen, den lilla ö i Bohusläns skärgård alldeles utanför Tjörn där min pappa har vuxit upp och där jag tillbringade samtliga semesterresor när jag var liten. Varje sommar blir det som ett sug att åka dit, men nu var det alldeles för länge sedan jag gjorde det. Förhoppningsvis kan det bli nästa år. Tiden har dock inte stått still därute. Det som en gång var, när jag var liten, är inte likadant längre. Den omisskännliga doften av sill från konservfabriken vid sidan av vägen som man kände när man gick mellan farmors och farfars hus och affären finns inte kvar. I konservfabrikerna finns numera sommarbostäder. Affären ligger inte på samma ställe, och cafét vid torget är stängt. Men havet, sältan, en del av släkten och den friska luften finns kvar! Plus mängder av turister.... och ja, en sådan är ju jag också när jag väl kommer dit numera. En sån där "badgäst" som min farbror brukade säga. Dem kände han inte. Resten visst han dock precis vilka det var.

Nåja, Lille-Nilsson var en känd baptistprofil och Skeppar-Albert , vars minne sången handlar om, just skeppare på små fraktfartyg. Tidpunkten är förstås för över hundra år sedan skulle jag tro, men väderläget kan vara likadant nu som då. Höst- och vinterstormar är inte att leka med därute bland de karga skären där fyren hette Pater Noster (latin för Fader vår). Ibland kan havet vara så upprört att det helt enkelt blir grönt. Då, kan jag tala om, då blåser det, och det var så vädret var när Lille-Nilsson skulle ut på sjön mellan Flatholmen och Klädesholmen....

Det var mot nyår till och skutan låg för vintern
Svanen hette hon och gick med frakt
tills hon blev satt på grund i Östersjön
fast det var lotsen själv som stod på vakt

Men Skeppar-Albert stod och såg mot Pater Noster
och visste ingenting om allt det där
Han slog en lov kring sina skepparminnen
och fångade en tanke här och där

Han, Lille-Nilsson, kom med ens i hågen
Han gick med snipan full av bönevak
Emellan skären for han som en lovsång
och bakom skotet satt han oförändrat rak

Fast när han tänkte lägga ut från Flatholmsbryggan
då var där ingen enda som gick med
när Lille-Nilsson bad om hjälp att staga
då ryckte männen till och gick i lä

Men då gick aposteln Nilsson själv i båten
fastän stormen gjorde honom nästan blind
när han gick klar från ångbåtsbryggan
och snipan fick på tok för mycket vind....

Nu fick man se att någon reste sig i båten
- det var ett ögonblick som tiden självt stått still -
men Lille-Nilsson och den andre klara fjärden
när de var två som satt på lovartsidan till

Men när man fråga Nilsson vem som var i båten
hade han för sin del inget sett
"Men aldrig nånsin har jag seglat bättre"
och Skeppar Albert, som sett på,
gav Lille-Nilsson rätt.

Jag fullkomligt älskar den här sången! Och det var därför jag ville dela med mig av den.

Tack Lasse!

Vi har nu mottagit beskedet att Lars Ohly inte kandiderar till partiledarposten vid kongressen i januari 2012. Det var ett väntat besked.

Vänsterpartiet behöver en ny ledning för att få en nystart. Det är en logisk följd av den strategi- och framtidsdiskussion som har pågått sedan förra valet där förnyelse och generationsväxling är bärande delar. Lasse har gjort ett mycket bra jobb i en svår tid för partiet, men nu ska någon annan ta över. Vi har i dagsläget tre mycket kompetenta och modiga partiledarkandidater i Ulla Andersson, Hans Linde och Jonas Sjöstedt. Var och en av dem skulle mycket väl kunna bli partiledare. Jag skulle inte bli förvånad om vi får ännu fler som kandiderar öppet. Jag tycker att Lasse gör rätt som stiger åt sidan nu och släpper fram nya krafter. Det finns ju sådana resurser i vårt parti att vi inte behöver riskera att stå utan ledning.

Tack Lars Ohly för allt ditt jobb som partiledare, ditt stora engagemang i viktiga frågor för så många människor (utrikespolitik, integritet, stödet till Palestina, välfärdsfrågorna, feminismen etc etc), för din aldrig sinande entusiasm och förmåga att ingjuta mod i oss partiarbetare som många gånger får stå ensamma när vi försvarar och vill utveckla den generella välfärden istället för att avveckla den och öka klyftorna mellan människor. Tack för ditt kamratskap vilket inte minst visade sig i valrörelsen 2010 där du var den som tydligast tog ställning för ett rödgrönt samarbete och för behovet av ett skifte från avvecklingssamhället med den blå alliansen vid rodret till ett välfärdssamhälle värt namnet. Tack för din principfasthet och för dina klara ideologiska ställningstaganden. Tack också för att du ALLTID har varit en god och trevlig representant för oss som står långt ut till vänster och värnar om att alla människor är lika värda! Och tack för dina goda skratt som jag hoppas få höra många många gånger till!

Jobbhöstens första dag

Idag börjar då jobbhösten på riktigt. Jag har mina aningar om hur den första dagen kommer att gestalta sig: Tvärdrag anbefalles på en riktigt solindränkt och värmeimpregnerad partiexpedition där fönstren inte har varit öppna sedan i slutet av juni. Behovet av syre kan inte överdrivas. Med anledning av detta kommer allsköns post, fakturor och lösa papper att fladdra runt i en virveldans medan en uppgiven politisk sekreterare hamnar på efterkälken i jakten på den försvunna räkningen eller det mystiskt fördolda kontoutdraget som har kilat fast sig mellan det tunga höj- och sänkbara skrivbordet och den svarta blommiga mattan som borde ha dammsugits åtminstone någon gång under förra årtiondet. Och så kommer dagen att fortskrida, med några pauser då och då med utblickar på nätet (om nu bredbandsuppkopplingen fungerar) för att se om det händer något mer spännande någon annanstans i världen. Det gör det säkerligen....

För övrigt tror jag att det är nyttigt att byta miljö då och då, hitta nya arenor och bryta gamla mönster. Jag önskar därför Anna med maken Johnny Lycka till med den nya tillvaron i Solna där ni själva kan skapa egna och nya former i framtiden :-)

http://www.ostran.se/sporten/johnny_flyttar_till_stockholm

Spännande höst

Ja, jag är mäkta stolt över att vara medlem i ett parti som har så många kompetenta partiledarkandidater som dessutom har modet att stiga fram och tala om att de vill leda framtidens Vänsterparti. Ett parti som ingen vill leda kan det inte vara mycket med. Ett parti där det finns en hel hög tänkbara partiledare går en ljus framtid till mötes. Det är i varje fall min övertygelse.

Lars Ohly har en lång rad starka sidor. Han har lett partiet genom en jobbig period, och han var den som trädde fram och axlade ansvaret när ingen annan ville efter Schymans avgång. Han var den som öppnade partiet för ett djupare organiserat samarbete med de rödgröna och den som allra mest lojalt slöt upp bakom ett rödgrönt skifte. Tyvärr var inte stödet lika starkt på andra håll inom samarbetet. Hans Linde är utrikespolitiskt kunnig och en mycket god debattör. Ulla Andersson är ett under av tydlighet och har sin största styrka inom finansområdet. Jonas Sjöstedt har lång erfarenhet av EU-arbete och är dessutom skarp i miljöfrågor. Samtliga har en god förankring i partiet och samtliga har en positiv och trevlig framtoning. Det är självklart att samtliga hör hemma iVänsterpartiets yttersta ledning under de kommande åren. Samtliga skulle kunna vara partiledare och göra ett mycket bra jobb.

Jag är inte orolig. Vi har en spännande höst framför oss. Vi har en valberedning som har ett lyxproblem, nämligen att arbeta med ett ordförandeval med i dagsläget fyra mycket goda kandidater. Det skulle inte förvåna mig om det blir ännu fler. Inte desto mindre har valberedningen en stor, viktig och svår process framför sig, men så ser ju alltid valberedningsuppdrag ut. Skillnaden här är att det finns kandidater som vågar stå för sin ambition. Det brukar man inte vara bortskämd med.

De fyra F:en är aktuella än idag

En av mina handledare på universitetet sa en gång när hon skulle ironisera över gamla tiders lärarroll: "Den kan sammanfattas med de fyra F:en: Formulera Frågan och Förvalta Facit" Med en gnutta igenkänning kunde jag faktiskt leende instämma. Det fanns en tid när skolan hade nästan monopol på kunskap och information. Det var lärarens frågor som gällde och det var han/hon som bestämde när svaret skulle levereras. Lärarens maktposition i kunskapsvärlden var oomstridd. Vi har kommit en bit längre nu, tack och lov med hjälp av goda och engagerade lärare som förstår vikten av att skolan förbereder för livet inte bara i nästa skolform utan även efter skolan, men med Björklunds skolpolitik vete sjutton vad som händer framöver. Hans skola tar nämligen ingen hänsyn till samhällsförändringarna eller till det faktum att skolans monopolsituation helt enkelt inte längre existerar. Hans idéer är på grund av detta förbiseende dömda att misslyckas. Och det är eleverna som får betala.

Hur som helst, det där med att hålla i information och bestämma över när den ska delges andra är inte något som forna tiders lärare ensamma stod för. I deras värld fungerade strategin. Det var ju de spelreglerna som gällde, så ingen skugga ska falla över dem. De skötte sitt jobb på det sätt som stod till buds. Skuggorna faller dock skarpt på den kultur som idag finns på andra håll, nämligen den som säger att demokratiska processer ska hållas utan insyn för dem de berör. Det är ett fenomen som skadar förtroendet. När information undanhålls, medvetet eller omedvetet, så skapas inte bara osäkerhet och rädsla vilket är allvarligt nog. Vad värre är att man med på båten kommer att få en fripassagerare som heter Misstänksamhet, och han är svår att bli av med. Han förgiftar sakta men säkert även andra delar av sammanhanget, och efter ett tag litar man inte längre på vad man får höra och se, utan letar istället efter dolda agendor och andra uppsåt än vad som var meningen. Människor idag nöjer sig helt enkelt inte med överhetens försäkringar, människor idag har rätt och anser sig ha rätt att få se hela sanningen. Får man inte det, utan får se endast en liten flik, så dalar förtroendet för den som visar fliken. Den kan ju nämligen inte visa helheten.

Att hantera information är svårt. Att ge sig själv rätten att fördela den till vissa och undanhålla den från andra innebär att man ger sig själv möjligheten att skapa osäkerhet, rädsla, misstro och misstänksamhet hos andra. Jag tycker inte att det är rimligt. För mig är transparenta beslutsprocesser alltid att föredra framför hemlighetsmakeri, ty även den mest genomskinliga och ärliga process blir kantad med frågor och misstankar om konspiration när en föregående i efterhand har visat sig innehålla just sådana ingredienser.

Och vad handlar nu detta om, egentligen? Ja, det får läsaren själv fundera över. Taktiken "Att undanhålla information" är ett maktmedel som används inom en lång rad områden och i många sammanhang. Jag avser inte att peka ut något specifikt. Vardagen är full av exempel på flera nivåer. Min avsikt är helt enkelt att peka på ett problem som kan ge ännu större problem framöver i form av otrygga människor som letar fel där det kanske inte ens finns några. Min önskan är förstås att fripassageraren Herr Misstänksamhet inte kliver på fler båtar än nödvändigt. Han behövs nämligen inte honom i ett samhälleligt sammanhang där man känner sig trygg, och det är ett sådant samhälle jag vill ha. Ett sådant samhälle präglas av öppenhet och inte av exkludering, och i ett det samhället är de fyra F:en inte ett uttryck för någon strategi alls utom i historisk mening.

Detta skrämmer mig

Det finns tillfällen då jag på allvar börjar undra vad som händer med människor. När jag läste följande blogginlägg inföll ett sådant tillfälle: http://annelieenochson.blogspot.com/2010/07/hatbrottslagen-ar-problematisk.html

Till saken hör följande: Skribenten bor i Göteborg och är riksdagledamot för KD.

Hur i all världen kan det vara ett problem att trakasserier begränsas? Finns det för lite hat i världen? Behöver vi mer? Är det en mänsklig rättighet att se ner på andra människor för att de inte är likadana som vi själva?

Nej, Annelie är helt ute och cyklar. Vi behöver mer KÄRLEK, inte mer hat. Vi behöver MER tolerans, inte mindre. Och vi behöver definitivt inte fler som helt i onödan tar på sig offerkappan. Den här världen offrar tillräckligt många ändå i verkligheten, i svält, i krig och genom massakrer och terrordåd. Det förvånar mig att inte det står tydligt och klart för en riksdagsledamot som borde vara uppdaterad på händelser i världen. Just nu är dessutom det grannland som ligger så nära hennes egen hemstad drabbat alldeles speciellt. Jag tror inte att det var kärlek, öppenhet och tolerans som låg till grund för bombningen och massakern där, utan helt enkelt intolerans och hat.

Eller är det viktigare att sprida hat än kärlek även i denna tid? Den tanken skrämmer mig. Jag hoppas dock ännu att vi är fler som står upp för rätten att älska än för rätten att hata.

Solidarisk välfärd ska gälla alla!

Vi har vant oss vid att frivilligorganisationer som Röda korset ger människor i fattiga och olycksdrabbade länder möjlighet till ett rikare liv. Det kan handla om att skänka hjälpmedel som rullstolar, glasögon, kryckor och proteser eller om ren katastrofhjälp. Det handlar i grunden om en önskan att dela med sig av det överflöd som finns här till människor i andra länder som hade oturen att födas där och inte här, där resurserna och välståndet finns.

Men nu börjar arbetet skifta territorium. I det moderatstyrda Västervik uppmanar kommunalrådet Harald Hjalmarsson invånare som har låg pension och sådana funktionsnedsättningar att de måste bo på vissa gruppboenden att vända sig till Röda korset om pensionen inte räcker till mer än mat och till dyra bostadshyror.

I Västervik får alltså frivilligorganisationerna jobba på hemmaplan och ge cyklar och skor till människor som lämnas utanför välfärden. Detta är ett lågvattenmärke! Sverige ska naturligtvis ha ett välfärdssystem som garanterar varje invånare ett värdigt liv med skälig levnadsnivå.

Under högerstyret monteras dock välfärden ned. Ansvaret åvilar främst den sittande regeringen. Högerpolitiken med otaliga jobbskatteavdrag medför att stödet till den som behöver försvinner medan den som redan har hälsa och jobb får mer och mer. När inte samhällets resurser räcker till att ens fylla grundläggande behov kommer också viljan att betala skatt att minska vilket i sin tur leder till fler privata försäkringslösningar. Det gäller förstås bara för dem som har möjlighet att teckna sådana. För andra blir maskorna i trygghetssystemen större och större tills det bara finns tomma hål kvar. Vi rör oss mot gamla tiders konservativa välfärdsmodell, där välfärdsnivån gäller bara den som arbetar medan resten får leva på existensminimum och får förlita sig på frivilligorganisationer och på kyrkan.

Vi i Vänsterpartiet vänder oss mot utvecklingen. I Vänsterpartiets Sverige, byggt på övertygelsen att alla människor är lika mycket värda, finns det en grundläggande, gemensamt finansierad välfärd och trygghet som gäller ALLA. Sjukdom, funktionsnedsättningar, åldrande och arbetslöshet drabbar nämligen vem som helst av oss. Den dagen det händer ska vi veta att ett solidariskt skyddsnät finns. Vi ska inte tvingas iväg med mössan i hand på tiggarstråt till en frivilligorganisation som har helt andra uppgifter än att lappa ihop de hål i välfärden som Moderaterna klipper upp i sin skamliga omvända Robin Hood-taktik ”Att ta från de fattiga och ge till de rika”.

Birgitta Axelsson Edström
Susanne Johansson
Vänsterpartiet Kalmar

Aktuell sångtext

Hatet fräter sönder dig

och binder dig i ensamhet

Övervinn din bitterhet

med rätta vapenslag.

Räck din hand till försoning

sluta tänka tillbaka.

Våga tro på kärleken,

och du ska segra till sist!

Älska dem som hatar dig

välsigna dem som hånar dig.

Bed för dem som sårar dig

och handlar kärlekslöst.

Låt dig aldrig förbittras

hatet kväver din glädje.

Lämna allt i Herrens hand

och du ska segra till sist!

Endast kärleken segrar,

Endast kärleken segrar,

Endast kärleken segrar

över ondska och hat.

Den här texten är från en skiva med Charlotte Höglund från tidigt 80-tal. Inte kunde jag ana att just den skulle kännas så högakuell just nu, i slutet av juli 2011.

Första semesterveckan

Tvättmaskinerna är igång i tvättstugan, sängkläderna är utbytta, den mörkbruna träsängen avtorkad (varifrån kommer allt damm i ett sovrum???) och nu väntar grattiskort och paketinslagning före frukost och Melodikrysset. Det blir en fullspäckad lördag. Idag fyller nämligen min pappa år, och vi ska passa på att fira både honom, mamma, storasyster och goe liberalmaken på en gång. De fyller år inom lopppet av en månad, så detta är en nyttig form av rationalisering :-)

Det har varit en välfylld första semestervecka. Den inleddes med ett par dagar i Åtvidaberg hos svärföräldrarna. Jag visste det redan på förhand:"I detta kokande inland kommer vi att befinna oss under årets värmebölja" och mycket riktigt, så blev det. Det betydde å andra sidan också att sommarens premiärdopp togs i den fantastiska Bysjön tillsammans med otaliga små fiskar :-) En match med ÅFFs b-lag på Kopparvallen hann vi också med. Det blev vinst förstås. 4-1 mot Gefle som säkert var minst fem år yngre och 15 kg lättare allihop. ;-) Bra jobbat Bruket :-)

Sedan åkte vi till Västervik för att leva ett dygns skärgårds- och turistliv. Som de ordningssamma svenskar vi är kollade vi upp båtturernas tidtabeller i god tid och satsade på en tur med M/S Sladö till Idö kl 16. Inte sjutton varken kom eller gick det någon båt då. Vi väntade. Och väntade. Och väntade i den stekheta solen. Sedan ringde vi turistbyrån. OK, Sladö var trasig och på reparation sedan 26 juni. Enbart M/S Freden trafikerade med en helt annan tabell, och då gick turen kl 18 med hemfart kl 22. Visst är det konstigtt att det inte går att lägga ut sådan information på hemsidan? Eller är det bara i Västervik som det är omöjligt?

Nåja, det blev ingen båttur. Vi dog inte för det, men lite trist var det. Istället skulle vi åka med tuff-tuff-tåget sa vi som körde runt i stan. Är man turist så är man , och då är det OK att vara barnslig. Vi sprang i fatt tåget på torget och skulle ta plats. Då hade det just kört sin sista tur för dagen. Suck. Men men, mat måste vi väl ändå kunna få. Goe maken har ett gott matminne från en speciell restaurang. Vi gick dit. Den var stängd, eller åtminstone var den inte kvar där den låg förut. Nu var det ett fik där. Också stängt.

Det var dock ingen fara. Vi fick i oss lite mat på ett annat ställe. Vi var absolut äldst på en av stadens pubar framåt natten där vi lyssnade på en livetrubadur och vi sov gott med fyra öppna fönster på ett av stadens hotell. Ingen båttur, ingen tågrunda och inte rätt restaurang, men vi hade det skönt ändå. Men Västervik, hemsidor KAN uppdateras ;-)

I torsdags var det premiär på sommarteatern "Ett makalöst bröllop" i Krusenstiernska gården. Jag kan rekommendera den! Kolla in hotellstäderskan. Bara att se och höra henne är värt en biljett till föreställningen :-D

Nu väntar tvättstugan igen och sen ska man ge sig i kast med förberedelserna inför dagens födelsedagsfest. Knytkalas ska det bli med sommarbuffé hemma hos föräldrarna. Med rimmade verser och paket hoppas jag att födelsedagsbarnen ska bli nöjda :-)

Glad Midsommar till er alla!

Dagen före Midsommarafton.... Nu hägrar semestern. En lång ledighet som väntar på att fyllas med bara avkoppling är på gång att inledas, men ett möte i nästa vecka måste jag klara av ändå. Men fram till dess är jag LEDIG :-) Och sedan ska jag under sommaren bland annat besöka Liseberg tillsammans med goa dottern (vi har passerat tonåren båda två men ett par dagar varje sommar får vi ett allvarligt återfall...), åka på kryssning i Östersjön tillsammans med goe maken samt skriva en rad texter till en andaktsbok. Det kan ju passa bra att koppla av med, eller hur?

Vad har våren bjudit på? Ja, jag måste medge att den har varit jobbig, inte på det privata planet men på det professionella. Kören Vox Communis blomstrar (Tack alla goa människor som finns där!) och hemmavid har vi det gott. Det är guldkorn som förgyller livet och som ger kraft att klara av annat som inte är lika utvecklande. Visserligen kunde jag lämna tunga, alltför tunga om jag ska vara ärlig, uppdrag på nyåret och det har varit en välgärning för min hälsa. Istället har jag fått uppdrag som ger betydligt mer spelutrymme, speciellt om man tillhör ett litet parti. Det känns bra, och tiden har faktiskt under den här terminen räckt till för att skriva och läsa en del, vilket jag har saknat ordentligt under de gångna åren. Med små steg börjar jag hitta tillbaka till den där underdogmentaliteten som alltid har varit min främsta stolthet. Det känns bra. Kampen för rättvisa, solidaritet, jämställdhet och jämlikhet är viktigare nu än på länge, och där har jag hittat en glöd som inte slocknar i första taget. Att vi dessutom har bildat ett än så länge ganska underjordiskt nätverk som hanterar mycket viktiga frågor är förstås också ett stort plus med våren 2011. Snart kommer vi att synas på allvar. Då får ni huka er gubbar :-)

Men det övergripande intrycket är ändå att jag fått kämpa mycket i motvind. Jag är inte van vid tystnad och negativa attityder. Jag har aldrig, tack och lov, tidigare behövt göra våld på mitt eget beteende bara för att inte känna mig utnyttjad, men under våren har det känts nödvändigt. Professionella relationer på jobbet ska nämligen numera inte på något sätt vara personliga, och då har jag anpassat mig till det. En enda gång har jag varit i närheten av en sådan stämning, och det är en himla massa år sen i den akademiska världen då man vid fikabordet fick lära sig att frågor om hur någon mådde eller om vad man hade gjort under helgen inte bara var totalt ointressanta utan dessutom olämpliga. Sådant leder till en kall och obehaglig miljö, men det jag har insett under våren är att jag just nu inte har så mycket energi att jag på egen hand kan höja temperaturen. Jag har också anpassat mig till tystnaden, inte i alla sammanhang men i en del. För att orka med har jag alltså valt att ta på mig en tjockare kappa, eller kalla det pansar. Då känns kylan mindre.

Nu väntar sommaren, och den inleds med Midsommarfirande tillsammans med släkt, grannar och vänner. Jag håller tummarna för att det blir uppehåll så att det kan bli grillning under bar himmel. Jag önskar alla, var ni än finns, en riktigt härlig Midsommarhelg och en lika härlig sommar med bara sköna stunder! Och om vi har tur, och om JAG har tur, så kanske värmen kan smitta av sig så att hösten inte blir lika kall som våren har varit :-) Eller så kanske jag under sommaren kan samla på mig så mycket värme att jag orkar ta tag i problemet på egen hand....

Budget i kf

Här i Kalmar har kommunens budget för nästa år klubbats. Nu ska man planera år 2012 efter den så att den kan börja gälla vid årsskiftet. Ett digert planeringsarbete ska genomföras av alla nämnder och styrelser. Man måste ändå säga att det saknades alternativ den här gången. Trots ändringsförslag i mängd (ca 180) så var det en enigt fullmäktige som stod bakom nästan allt i den rödgröna budgetluntan. Moderaternas förslag skiljde sig åt med ändringar som omfattade 5,1 mkr, KD med 5,6 mkr, C med 8,1 mkr och FP med 20,6 mkr (där förespråkades en skattesänkning med 10 öre). SD ville också ha en skattesänkning i spannet 10-20 öre men saknade i övrigt siffror i sitt förslag. Det är i sig ganska märkligt i en budgetdebatt som just handlar om …. Ja just det, pengar och siffror.

OK, hur bra är en rödgrön budget som borgerligheten ställer upp på till 99%? Ja, det kan man undra, men jag vill tro att den är bra. Jag vill tro att vi bygger en bättre och rättvisare kommun med budgeten som grund. Det måste man ju tro.

En aning bekymmersamt är att omsorgsnämnden får en ramminskning på 10 mkr om året de kommande åren på grund av de höga kostnaderna i Kalmar jämfört med standardkostnaderna. Å andra sidan är det inget parti som inte ställer upp på den förändringen, så ingen kan ju gnälla i efterhand. Lite konstigt är det ändå när man betänker att alla partier utom vi och MP begärde extra anslag till omsorgen i februari (5,3 mkr). Det har man ”glömt” nu.

De borgerliga vill minska anslagen till Destination Kalmar i ett läge när turismen utvecklas som aldrig förr, när evenemang som Iron Man och damfotbolls-EM ska genomföras i Kalmar. Det är huvudlöst. Lika huvudlöst är det att höja borgensavgifterna för kommunala bolag och därigenom se till att både boende i Kalmarhem och företag som hyr lokaler av KIFAB får höjda hyror. Suck. FP vill avveckla omsorgens bemanningspool och verkar tro att timanställda vikarier inte behöver någon lön. KD vill renovera alla kommunägda fastigheter utan att det kostar pengar. Centern tjatar som vanligt om ”timledarreformen” på fritidsgårdarna och vägrar begripa att timledare är en oegentlig anställningsform, ingen reform. M vill bygga ungdomsghetton och göra om det alkoholpolitiska programmet pga Linnéuniversitets studenter. SD tror sig ha profetisk förmåga och pratar, förutom för den gamla unkna rasismen och främlingsfientligheten som vi andra inte blir ett dugg överraskade över längre, om ”Linnéuniveristetsfiasko”. Tja, där var ett par oppositionsförslag i korthet. Det är lite magert, eller hur?

Det FINNS satsningar i budgeten. Ett nytt idrottspaket klubbades. Det är positivt att satsa på fysisk aktivitet. Det handlar om folkhälsa och framtida utvecklingsmöjligheter. Nu hoppas jag bara att man framöver samverkar bättre med våra föreningar och den ideella sektorn, dvs med de människor som bär en mycket stor del av vår välfärd på sina axlar utan betalning. Deras arbete måste hanteras med respekt. Vi lägger dessutom pengar på sommarjobb för ungdomar, på tursim och på kultur. Det är bra!

Men det finns också utmaningar. Äldreomsorgen som måste gasa och bromsa samtidigt, utveckla verksamheten och erbjuda moderna äldreboenden som håller för nutida och framtida krav. Äldre har rätt till ett värdigt liv även när krafterna tryter. Gymnasieskolorna ska sjösätta en ny gymnasiereform medan elevantalen dyker ner. Där måste kraft kunna läggas på verksamhetsutveckling och inte på annat tjafs. Jämställdheten utvecklas inte tillräckligt snabbt. Varför är det år 2011 exempelvis fortfarande självklart att brandmän och anläggningsarbetare har betalda arbetskläder medan omsorgspersonalens arbetskläder enbart blir föremål för en utredning?

Vi har alltså långt kvar systrar och kamrater. Än har vi inte nått fram. Hoppas vi kan ta ett par steg till i riktning mot rättvisa år 2012. Jag skulle dock önska vill att det ska gå snabbare än det just nu gör....

Atmosfäriska störningar?

Det finns en hel del som man kan fundera över ibland, och det gör jag just nu. Hela den aktuella historien kring Kalmarsunds Gymnasieförbund med efterforskning av källa, med bristande information, med anmälan till JK och med obegripliga attityder på flera håll fyller mig med olust. Jag som alltid har tyckt att det har varit roligt att sitta med i gymnasieförbundets styrelse, även om det inte alltid har varit det allra mest effektiva politiska sammanhang jag har verkat i, börjar få väldigt svårt att både förstå och hantera stämningen där, trots att jag verkligen brinner för att stötta gymnasieskolans framtida utveckling i positiv riktning.

Kan man kalla det atmosfäriska störningar kanske? Och, i så fall, hur kan man råda bot på såna? Det behövs nämligen. Den borgerliga regeringen kan inte få härja fritt i skolvärlden utan vi måste vara med på banan och dra i vänsterarmen. Det kan vi just nu göra genom målinriktat parlamentariskt arbete på arenor där den offentliga skolan drivs. Då kan vi inte låta annat än just skolans utvecklingsmöjligheter, varje elevs rätt att få ta del av en utvecklande utbildning i de formbara tonåren och varje vuxens rätt att ta del av vuxenutbildning, stå i fokus för våra diskussioner.

Jag hoppas att vi kommer över de här lokala problemen. Det måste vi, för elevernas skull. Jag hoppas att JK kommer att ge oss vägledning i det arbetet så att vi återigen kan jobba med de viktiga frågorna. Rejäla framtida utmaningar för våra gymnasieskolor är nämligen inte något vi behöver leta upp. De är i allra högsta grad en realitet, och vi lever i dem redan nu.

Om vikten av kompetens i estetiska uttrycksformer i framtiden

”En hand som arbetar skapar en hjärna som tänker” uttryckte möbelformgivaren Carl Malmsten. Allt lärande hänger nämligen samman. Den estetiska verksamheten stödjer lärande i matematik och språk, och vice versa. Kreativitet, kommunikation och entreprenörskap utvecklas till stor del genom estetiska ämnen. Den utvecklingen kommer de gymnasieelever som börjar gymnasieskolans första år hösten 2011 att förvägras. Det är bekymmersamt då vi och vårt samhälle behöver mer kreativt tänkande och mer entreprenörskap, inte mindre. Men den nya gymnasieskolan tar ingen hänsyn till det.

Kurserna i bild, musik, dans och drama berövas i och med hösten 2011 sin ställning som obligatorium och som meriterande kurser. Det innebär att många gymnasieskolor, i riskzonen ligger Stagneliusskolan i Kalmar, kommer att stå helt utan estetiskt och konstnärligt kreativa kurser. Det är beklagligt. Blivande entreprenörer och andra som kommer att jobba inom kreativa näringar och inom kulturområdet ska utbildas utan att få lära sig de kreativa processer som just de estetiska ämnena så tydligt förmedlar. Det står i skarp kontrast till gymnasiereformens tydliga betoning på entreprenörskap och elevernas egen drivkraft. Det riskerar att bli platt fall, både för reformen i sig men tyvärr också för elevernas framtid då de inte får tillgång till adekvata redskap inom ramen för utbildningen.

I vår tid blir det allt viktigare att kunna hantera och tolka bild- och textinformation i olika media. Våra industrier är på väg ut ur landet och arbetsplatser försvinner. Vi måste alltså tänka nytt. Denna utveckling måste med nödvändighet färga även skolan. Estetisk och kommunikativ kompetens kommer att höra till det allra viktigaste på framtidens arbetsmarknad, oavsett om man ska bli ingenjör, läkare eller journalist. Den nya gymnasieskolan ökar risken för att dessa perspektiv saknas. Därmed riskerar Sverige att inte längre ligga i framkant, varken när det gäller industriellt utvecklingsarbete eller inom media och kultur. Man går dessutom emot ett EU-betänkande från 2009 där man fastslår att konstämnen bör vara obligatoriska i utbildningsprogrammen på alla utbildningsnivåer så att en demokratisering av tillgång på kultur främjas.

Den gymnasieskola som slår upp sina portar hösten 2011 har många brister. En av de allvarligaste är att kurser med inriktning på kultur och skapande nedvärderas och stryks som obligatoriska. Det kan leda till större problem än vi anar. Elever får sämre möjligheter än tidigare att ta plats på en framtida arbetsmarknad, och Sveriges möjligheter att behålla en frontposition i kunskapsintensiva sektorer försvåras. Det var nog inte det som högerregeringen avsåg med sin nya gymnasiereform, men det är så det blir när man inte bryr sig om att ta till sig väl grundade argument. Carl Malmstens vishet från förra seklet hade nog kunnat tillföra en del, om någon på högerkanten hade varit beredd att lyssna.

En av två möjliga

Igår blev jag minst sagt upprörd och överraskad när jag fick syn på tidningen. Ännu mer växte förvåningen när jag öppnade den. Jag vet inte riktigt hur jag ska varken tänka eller agera nu, men jag är grymt besviken och måste nog ge mig en liten stunds eftertanke så att jag inte gör något jag senare kommer att ångra.

Hur som helst, jag är utan egen förskyllan, en av fem möjliga, fast egentligen och allra troligast är att jag är en av två, och den etiketten hade jag väldigt gärna sluppit.

Pingstdagen 2011

Idag blev det en fin dag. Det var i och för sig gårdagen med, efter ett tag alltså. Idag har vi varit i Domkyrkan i Växjö och denna somriga pingstdag bevittnat invigningen av den nya biskopskräklan samt nio nya prästers vigning till tjänst i Svenska kyrkan. Det var mäktigt, vackert och varmt. Riktigt varmt. Å andra sidan, det känns väldigt bra att det är så fullt i en domkyrka att till och med den blir stekhet och syrefattig. Den efterföljande lunchen hos biskopen var lika mysig den med god mat och trevlig samvaro. Östrabo i Växjö ligger så gudomligt vackert! Har ni inte varit där, gör ett besök. Vacker trädgård, vackra hus, ja, man tappar nästan andan :-) http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=663582

Vi sjöng som inledande psalm traditionsenligt nr 161 ur Svenska Psalmboken (text: P Nilsson 1934, musik: M Vulpius 1609). Fjärde versen lyder:
Kärlekens Ande, hand i hand
lär oss som syskon att vandra.
Samman oss bind med fridens band,
hjälp oss att älska varandra.
Styr våra steg i Jesu spår,
lär oss att bedja Fader vår.
Kärlekens Ande, led oss.

Det är en av mina favoritverser. Den håller i många sammanhang, inte bara en solig pingstdag utan även resten av året.

Utmaning

Det där med politik är inte alltid helt lätt att reda ut. Det är en sak att ha grundprinciper, mål och visioner och tyvärr en helt annan att försöka nå dit genom otaliga sammanträden och diskussioner i samarbete med andra som man inte själv har valt att arbeta med, som inte delar riktigt samma målbild och som av allt att döma inte tycker det är speciellt angenämt att samarbeta med mig heller. Det är en utmaning kan jag tala om.

Men det är ju det som är hantverket, och det lär man sig med tiden även om det kan vara en dyrköpt läxa. Det handlar i hög grad om att komma fram till kompromisser som åtminstone leder åt rätt håll, om än i pinsamt mikroskopiska steg, men det är ju vardagen för oss som företräder små partier. Det finns dock annat som jag aldrig kommer att köpa, oavsett från vilket håll det kommer. Det mesta går dock att lösa om man visar varandra respekt och hänsyn, om man inser att det kan vara bra att lyssna istället för att bara prata själv och om man respekterar det gemensamma regelverket och inte medvetet eller omedvetet fipplar med det formella. Och visst är det gott att veta att de allra flesta håller med om det?

Idag ska jag dock ta mig ifrån den lilla kalmaritiska sandlådan för att arbeta i ett helt annat sammanhang där vi vill samma sak allihop, nämligen att skapa världens bästa välfärd för alla. Det känns skönt. Då och då måste man nämligen påminna sig om vad som är meningen med alla de ändlösa diskussionerna som känns både fruktlösa och meningslösa ibland. Man sitter ju inte där och slåss för ingenting eller, hemska tanke, för sin egen försörjning, utan för att man drivs av viljan att skapa något gott i både stort och smått för någon annan än sig själv. Det är då studiebesök i verkligheten och träffar med partikolleger fyller en speciell funktion. Den typen av andningshål är livsviktiga även om resan dit den här gången är lång och av allt att döma verkar bli fylld av ilskna gallskrik från en liten flicka som inte alls verkar uppskatta tågresan. Förmodligen lider hon mer än jag.

"Ensam i bräcklig farkost"

Mörkret sänker sig. Den här kvällen är inte himlen lika vacker som igår. Då skimrade den i klart lysande rosa. Nu är det mer ett grått lite molntyngt himlavalv vi ser. Nåja, jag klagar inte. Idag har det kommit lite regn, blixt och dunder och luften känns en smula klarare.

Jag antar att jag måste vänja mig vid att vara ensam vänsterpartist i olika sammanhang. Idag har jag till exempel varit ensam under ett heldagsmöte. Det har jag varit förr, men nu är det annorlunda. Man måste inte vara ensam bara för att man är ensam, om ni förstår, men i det här sammanhanget är jag plötsligt himla ensam. Det där med samarbete och samförstånd har fått ge vika för helt andra arbetsformer och härskartekniker, och det tycker jag inte om. Jag känner mig fortfarande en aning vilse men efter ett halvår så ser jag i alla fall konturerna av regelsystemet för "the name of the game". Jag är inte tillfreds, långt därifrån, men det SKA gå att navigera i det här farvattnet också. Alternativet, att stå kvar på kajen och hålla tyst, finns bara inte. Är man en Ninja så är man. Även skalden Erik Gustaf Geijer var nog en Ninja på sitt sätt på nyårsdagen 1838:

Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida hav;
stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! — så är hans ödes bud;
och i djupet bor, som uti himlen, Gud

Seger!

Idag vann vi en seger i kommunstyrelsen. Hela gänget gick på vår linje och uppmanar nu Kalmarsunds gymnasieförbund att öppna sina sammanträden för allmänheten igen. Vi i Vänsterpartiet formulerade och skickade in en skrivelse till kommunstyrelsen med den innebörden efter det tokiga beslutet i mars och nu går skrivelsen tillsammans med en uppmaning iväg för behandling. Kalmar kommun är den överlägset största medlemskommunen och står för nästan 70% av budgetmedlen. Om resterande dryga 30% (Mörbylånga, Torsås och Borgholms kommuner) har en annan uppfattning än att sammanträdena ska vara öppna för insyn så får det bli ett pikant problem som förbundets styrelse får hantera.

För oss i Vänsterpartiet är öppenhet en mycket viktig grundsten i demokratin. Med öppenhet vinner vi acceptans för våra beslut. Med öppenhet kan vi entusiasmera människor till att engagera sig i politiska frågor. Med öppenhet garanterar vi att vi har sjyssta beslutsprocesser. Det handlar om etik, moral och respekt för demokratins spelregler. Vi viker oss inte en tum när det gäller detta, och jag är glad att samtliga övriga partier hade precis samma uppfattning som vi idag. I mars var det bara vi i Vänsterpartiet och Miljöpartiet som höll fast vid denna grundprincip. Skönt att veta att man kan ändra sig när det blir så fel. Nu hoppas jag att också övriga tre kommuner inser sitt misstag och ändrar sig.

En ny dag efter himmelsanbefalld avkoppling :-)

Jag har haft totalstopp i min e-mail sedan i onsdags morse. Snacka om att känna sig avklippt från omvärlden :-( men nu fungerar den igen :-) Allt går så himla mycket lättare om man kommunicerar med varandra och informerar om vad som ska och kan hända :-)

Allvarligt talat, det kanske ändå var meningen. Kryckor, två ömma fötter, en trasig rygg och sedan inte ens fungerande e-post.... Jag tror att den gode guden däruppe försökte säga till mig att under den här långhelgen skulle jag koppla av, och det är jag tacksam för. Det blev sköna dagar som jag så väl behövde. TACK!

Men idag är det en annan dag. Efter att ha klarat av ett kommunstyrelsemöte samt problemet med e-posten åtminstone till hälften så ska jag se till att putsa köksfönstren och sätta upp nya fräscha gardiner när jag kommer hem så småningom efter dagens sista möte. Det bör jag hinna innan det är dags att bänka sig framför fotbollsmatchen på TV. Heja Sverige! Spöa Finland! Den riktigt VIKTIGA matchen går dock inte på TV. Den spelas i Hovmantorp ikväll kl 19 fjärran från kameror och arenakrav. Heja Klubben!!!

Lugn helg

En riktig avkopplande långhelg pågår :-) Visst sjutton är det skönt! För min del blev den ännu lugnare än jag hade planerat. Efter att ha haft ischias i en vecka ramlade jag i tisdags kväll ner ett par trappsteg på Larmtorgets scen när vi hade avslutning med kören. Det blev ett besök på sjukhusets akutmottagning morgonen därpå efter en sömnlös natt med värkande fot och smalben. Jag ska inte klaga. Det kunde ha gått långt värre än en stukad fot, men inget ben är alltså brutet och idag har jag slängt kryckorna i alla fall. Men om det är nån som undrar:

• ischias



• en nyligen stukad fot



• en sedan länge överkörd fot som skriker vid belastning
  

är ingen direkt höjdarkombination. Fråga mig, jag vet...

Men, det blev ett litet bröllop i helgen ändå trots krycka! Anna och Petar gifte sig i går lördag i Kalmar Domkyrka och tog emot gratulationer på en solbestrålad kyrktrappa. Grattis och lycka till i framtiden! Samma dag, men på annan plats, gifte sig partiordförande Lasse med sin Åsa. Grattis och lycka till ni också :-)

Igår kväll hade vi grillkväll med grannar, vänner och familj. Vi var nog ett 20-25-tal som åt och drack gott tillsammans. Mina föräldrar kom och var med liksom plastsonen med tre kompisar. Åldersspridningen blev stor, och det gör ju bara att det blir ännu roligare. Jag är så tacksam för att vi har så trevligt ihop på vår lilla gård :-) Kvällen avslutades med ett parti poängkubb. Jag vill ju inte vara taskig, men det var nog det sämsta jag sett i den vägen, och märk väl: Jag var inte ens med! Mina resultat brukar inte direkt vara nåt att hänga i julgranen, men detta var sämre än sämst. Nollorna stod som spön i backen. Ingen träffade nånting ;-) Vem som vann? Goe liberalen förstås. Jag tror att anledningen helt enkelt var att han som folkpartist kände sig mest hemma bland alla nollorna i spelprotokollet ;-)