Det finns en hel del som man kan fundera över ibland, och det gör jag just nu. Hela den aktuella historien kring Kalmarsunds Gymnasieförbund med efterforskning av källa, med bristande information, med anmälan till JK och med obegripliga attityder på flera håll fyller mig med olust. Jag som alltid har tyckt att det har varit roligt att sitta med i gymnasieförbundets styrelse, även om det inte alltid har varit det allra mest effektiva politiska sammanhang jag har verkat i, börjar få väldigt svårt att både förstå och hantera stämningen där, trots att jag verkligen brinner för att stötta gymnasieskolans framtida utveckling i positiv riktning.
Kan man kalla det atmosfäriska störningar kanske? Och, i så fall, hur kan man råda bot på såna? Det behövs nämligen. Den borgerliga regeringen kan inte få härja fritt i skolvärlden utan vi måste vara med på banan och dra i vänsterarmen. Det kan vi just nu göra genom målinriktat parlamentariskt arbete på arenor där den offentliga skolan drivs. Då kan vi inte låta annat än just skolans utvecklingsmöjligheter, varje elevs rätt att få ta del av en utvecklande utbildning i de formbara tonåren och varje vuxens rätt att ta del av vuxenutbildning, stå i fokus för våra diskussioner.
Jag hoppas att vi kommer över de här lokala problemen. Det måste vi, för elevernas skull. Jag hoppas att JK kommer att ge oss vägledning i det arbetet så att vi återigen kan jobba med de viktiga frågorna. Rejäla framtida utmaningar för våra gymnasieskolor är nämligen inte något vi behöver leta upp. De är i allra högsta grad en realitet, och vi lever i dem redan nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar