Jag sitter nu på tåget för att vara med på mitt första kyrkomöte i Uppsala. Det ska bli spännande. Tänk att det fortfarande, vid denna höga ålder, är möjligt att få uppleva nya saker och nya miljöer! Det är liksom aldrig för sent.
Men ibland så kan nog "bäst före"-datum passeras. Man ska inte bita sig fast i sammanhang tills man i stort sett blir utkastad därifrån. Det är en lärdom som många politiker inte riktigt tar in. Att sitta på samma position tills man växer fast på stolen är en svaghet. Tre perioder borde vara max. Redan det är länge tycker jag. Jag var med i Kalmars Barn- och ungdomsnämnd i tolv år. Sedan stod frågorna mig upp i halsen och jag började bli betraktad som tillhörande inventarierna. Det är ingen angenäm känsla.
För en knapp vecka sedan var det stiftsfullmäktige i Växjö. Det avgående avtackades och det tillträdande välkomnades. Det var trevligt, även om det fanns avgående ledamöter som ville passa på tillfället att en sista gång förpesta atmosfären genom att vara så otrevlig som det bara var möjligt. Att han dessutom beskriver denna dag på sin egen blogg i efterhand som att han levererade sanningar medan vi andra var sedvanligt dumma i samtliga skallar är varken överraskande eller trevligt men likväl tyvärr sant. Jag gav mig upp i talarstolen under ledamöternas frågestund och påpekade att det inte var en allmän debatt utan ett tillfälle till just fråga, svar och kort genmäle och formulerade sedan en fråga till stiftsstyrelsens ordförande för att klargöra läget. I bloggen ifråga blev jag som vanligt kallad "stiftsbolsjevik" (ett epitet författaren har myntat själv och är så förtjust i att han använder det så fort han får tillfälle trots att det är djupt lögnaktigt) och beskriven som en ÖKA-kvinna som inte hade fattat att frågestunden inte var allmän debatt. Suck. Kanske har "bäst före"-datum passerats när man inte längre förmår att höra vad andra säger utan bara är förälskad i sina egna tankar. Att han dessutom avrundade med att ge SD visst stöd för ett politiskt förslag som gick ut på att avsluta arbetet med HBTQ och en inkluderande kyrka till förmån för stöd till socialt utsatta svenskar är bara sorgligt. Visserligen blev förslaget nedröstat utan votering "hur sympatiskt det än är" som vår avgående FK-ledamot uttryckte det. Det är tråkigt att en person med så lysande karisma och så många goda sidor utvecklats till en bitterhetsmaskin. Det hade kunnat bli så mycket bättre. Kyrie eleison.
Men nu blickar vi framåt. Det ska bli skoj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar