Debattartikel i Barometern den 23 oktober 2017 och Östra Småland 26 oktober 2017
Något har hänt med vårt modersland Sverige, det Sverige som
inte alltid har agerat rakryggat och moraliskt men som vi ändå har kunnat känna
oss stolta över och glada över att få bo i. Sverige har varit ett land som har
sett till att hitta gemensamma lösningar på gemensamma problem, som har låtit
oss känna oss inkluderade och värderade i ett folkhem där människovärdet har
varit, om än inte lika för alla, en fråga där det har funnits en viss samsyn.
Nu befinner vi oss på ett sluttande plan på rull mot en smutsig dybotten, och
det går snabbt.
En rödgrön regering, med stöd av ett vänsterparti som verkar
mer intresserat av att synas i media än att göra verklig skillnad för de
människor som behöver det mest, tittar på medan chartrade flygplan skickar
tillbaka ”åldersbestämda” unga till ett liv i förtryck i bästa fall, till en
säker död i sämsta. Humaniteten är helt satt på undantag och människor i behov
av trygghet behandlas som djur. Vart tog orden om internationell solidaritet
vägen? Och vart tog medmänskligheten vägen när människor med allvarliga
sjukdomar och grava funktionsvariationer blir av med sin personliga assistans
en efter en, den assistans som är enda vägen till ett någorlunda mänskligt och
aktivt liv? Det håller inte att skylla på andras beslut och på tidigare
regeringars prioriteringar, det är den nuvarande regeringsmajoriteten som har
möjligheten, makten och ansvaret att se till att stoppa slakten på LSS. Men man
gör det inte. Man åtgärdar inte heller de uppenbara bristerna i
pensionssystemet där kvinnor konsekvent missgynnas med lägre pensioner som
måste drygas ut med timvikariat på timvikariat långt efter pensionsdagen.
Den hittills allra lägsta bottennoteringen kom dock när
Moderaterna, i skrivande stund landets näst största parti, klubbade igenom ett
tiggeriförbud. Jag vill gärna citera den klarsynte prästen Kent Wisti som skrev
på en av sina satiriska teckningar med anledning av Vellinge kommuns
tiggeriförbud: ”Om man vill tigga så måste man vara en lätt överviktig
mellanchef och ha en gul jacka som det står Lions på.” Vi är på väg dit. I
Moderaternas Sverige blir det helt enkelt förbjudet att be om hjälp när man
behöver det. Vem vill bo i ett sådant land? Och vem inbillar sig att detta är
ett sätt att hålla borta SD från politiken och makten? Det ÄR ju SD-politik i
klassisk högerextrem form. Det är deras politiska och rasistiska agenda som
styr.
Nej, Sverige befinner sig inte direkt i någon politisk
guldålder som vi en dag kan se tillbaka på och säga ”Det var bättre förr” om.
Behovet av mänskliga alternativ som vill bygga ett samhälle där människan får
plats, där vi värderas som de mänskliga och värdefulla resurser vi är och där
vi tar hand om varandra i sann demokratisk och kärleksfull anda har sällan
varit större. Vi i Feministiskt initiativ är beredda att axla den manteln.
Konkurrensen i den utmaningen är tyvärr inte direkt övermäktig.
Birgitta Axelsson Edström, talesperson för Feministiskt
initiativ Kalmar län
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar