Kyrkovalet är räknat och mandaten fördelade. Stort tack till alla som röstade på oss i Öppen kyrka - En kyrka för alla. Vi gick stärkta ur valet på lokal- och regionalplanet, från två till fem mandat i kyrkofullmäktige och från ett till två i stiftsfullmäktige. I kyrkomötet behåller vi samma mandatmängd som tidigare, dvs elva, men mandaten fördelar sig annorlunda mot tidigare och till min stora förvåning tillföll ett mandat Växjö stift och det är jag som kommer att inneha den platsen. Det trodde jag definitivt inte, men vi har, trots små personella resurser, gjort en aktiv valrörelse. Det är roligt att det betalar sig. Varmt tack alla för röster och personkryss! Det ska sannerligen bli spännande att få delta i arbetet på kyrkans nationella nivå. Diskussionen om den nya kyrkohandboken hoppas jag dock att vi slipper sitta fast i framöver. Jag har respekt för olika åsikter (efter så många år i politiken representerandes små partier och nomineringsgrupper så har det varit en läxa jag har varit tvungen att lära mig) men det finns en gräns när samtalet inte längre är ett samtal utan ett ständigt skyttegravskrig. Där befinner sig den frågan numera (åtminstone för den som följt den på avstånd genom att läsa diverse skriverier), och för den stora delen av våra kyrkomedlemmar och gudstjänstfirare så är frågan troligen ganska obegriplig. Dessutom, ärligt talat så är omarbetningen av handboken från 1986 på marginalen. Det finns fortfarande stora möjligheter att forma gudstjänstlivet efter egna förutsättningar, tycke och smak. Varför inte göra det istället för att gång på gång idiotförklara folk till höger och vänster, åt mitten och utåt? Eller är det så, hemska tanke, att det helt enkelt är "fel folk" som har bidragit till liggande förslag?Att valdeltagandet ökade, om än till fortfarande blygsamma siffror men med en stor ökning procentuellt sett från tidigare val, är ett extra plus! SDs befarade "övertagande" (ja, man har ju uttryckt sig i termerna "...när vi tar över...") blev tack och lov inte verklighet. Kyrkan ska vara öppen för dagens människor, inte stängd. Det tycker uppenbarligen även huvuddelen av valmanskåren. Även om jag var övertygad om det så är det skönt att få det bekräftat.
Nu återstår förhandlingar om poster och valberedningsarbete. Vi får se var vi landar i den diskussionen, men en sak är säker: En uppryckning måste ske i det lokala förtroendemannaarbetet. Vi som engagerar oss måste känna att det är mödan värt och att det är OK att bidra. Det formella måste fungera och vara ett stöd för utvecklingen, inte motarbeta den och skapa frustration. Kyrkorådet ska vara pastoratets styrelse, inte samverkansorgan mellan pastoratets olika församlingar och församlingsråd. Fullmäktige ska tillåta och uppmuntra samtal och debatt. Är det någonstans man ska kunna ha öppenhet och respekt för olika åsikter men ändå kunna samarbeta så är det väl i de kyrkliga sammanhangen? Nästa mandatperiod, som inleds 2018, ska vi se till att det blir så! Vi i Öppen kyrka - En kyrka för alla tänker dra vårt strå till stacken och göra det bästa vi kan för en kyrka i och med tiden. Måhända kan det leda till att samarbetsformerna kan se olika ut på olika håll eftersom förutsättningarna är olika. Man är väl flexibel ;-) Det är evangeliet värt!
Hösten har kommit. Jag har åter börjat använda en av mammas fina vinterjackor och igår hittade jag till slut en matchande scarf till de mörkt röda detaljerna på jackan. Jag är ju lite petig med färgerna ibland, men när det stämmer så får jag ro i sinnet. Regnet skvalar på rälsen medan tåget rör sig mot Växjö. Som brukligt är så tilltar det i intensitet ju närmare destinationen det kommer. Det är skönt på något sätt att det finns regelbundenheter i livet och tillvaron också. Kyrkan behöver och ska utvecklas, men min färgnördighet och vädret i Växjö består ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar