söndag, juli 19, 2015

RoxetteReflektioner

Igår var det nog årets superlördag i Kalmar. SM i Beach Soccer avgjordes på Långviken, bara ett stenkast därifrån stod de underbara sandskulpturerna från veckans festival kvar och på kvällen gästades Fredriksskans av ett av Sveriges allra mest framgångsrika popband: Roxette. Över 14 600 i publiken talade för ett stort intresse för denna spelning som var den första i Sverige under turnén. Det var i sanning en minnesvärd kväll!

Idag läser jag recensionerna. Det blev ett ljummet mottagande från en ganska enig kritikerkår. Bandet och dess material kritiseras för att vara daterat, låtarna är tråkiga och man har hört dem alldeles för många gånger, arrangemangen saknar innovativa inslag, Per Gessle hoppar för mycket och en stillasittande Marie Fredriksson låter inte som förr. Ändå har var och en lyft fram åtminstone något som var bra, och det kanske man ska nöja sig med, eller? Ja, vad ska man säga?

Själv är jag ingen Roxette-supporter av stora mått. De hade sin storhetstid under en period i mitt liv då jag gjorde miljoner andra saker än lyssnade på nyproducerad musik. Ändå förstår jag storheten, och jag har mina favoriter även i deras stora hitparad. Jag har till och med framfört en del av dem själv i bröllopssammanhang. Gårdagen kommer jag ändå att minnas, länge. Vi skriver sommaren 2015. Bandet bildades 1986. År 2002 fick sångerskan diagnosen hjärntumör. Mycket har hänt under denna långa tidsperiod. Är det konstigt? Vi pratar om nästan 30 förflutna erfarenheter och år som borde lämna sina spår. Det har också skett.

Jag ser en sångerska som älskar musiken, som väljer andra toner än på 1980-talet och som sitter still på scenen eftersom hon bara kan röra sig med hjälp i övrigt. Jag hör låtar som har ändrat tonarter ett par steg neråt, raspigare röster med tyngd bakom orden. Livet är inte bara en Joyride. Jag ser en Per Gessle som har studsat i en timme och 40 minuter ta sin sångpartner under armen och leda henne ut medan de vinkar till publiken och tackar både varann och publikhavet för en härlig ljummen kväll tillsammans på vackra Fredriksskans. Det är då tårarna kommer. Det är då man ställer sig frågan: Hur länge orkar en människa göra det man älskar allra mest, och dessutom utsätta sig för kritiska blickar när man egentligen redan genom att placera sig på scenen presterar långt över sin förmåga? Och det är då orden kommer tillbaka till mig: Den som dansar mellan törnen älskar verkligen att dansa.

Vill man se en stillastående Per Gessle? Titta på ett fotografi. Vill man höra Roxette som de lät under storhetstiden? Lyssna på en skiva. Vill man se Marie Fredriksson röra sig och se ut som förr? Kolla på en film. Nu befinner vi oss i år 2015. Tiden går, och även artister åldras. Sjukdomar försvagar. Det är naturligt, och det är det som är vackert. Allt annat är onaturligt, och hur vackert är egentligen det? Speciellt drabbar den här "forever young"-stämpeln kvinnor. Kvinnliga artister får verkligen inte åldras. Varför är det så? Och är det verkligen friskt?

Den frågan kräver en hel del i resonemang och utredningar för att komma en aning närmare en lösning. Den tiden har jag inte här och nu. Idag tänker jag istället på "It must have been love, but it´s over now" men håller inte med. Min respekt har vuxit. Den gör gärna det för människor som gör det som dom älskar och som delar med sig av den kärleken.
Roxette på Fredriksskans 18 juli 2015

PS. Biljetten kostade 550 kronor. Ingen var tvingad dit, vad jag vet. Ändå använder alltför många denna unika händelse, när ett av Sveriges stora musikunder gästar vår lilla stad, som bakgrundsmusik till diverse pladder och till ett ganska ohämmat öl- och ciderpimplande. Kom igen Kalmarbor i mogen ålder! Visst kan vi bättre än så??? Eller är det så att ni inte uppskattar möjligheten att uppleva världsartister vid strandkanten mitt i Kalmar? Bara lugn i så fall. När Fredriksskans bebyggs så försvinner möjligheten. Det handlar bara om något eller några år, om de politiska ambitionerna angående bostäder i centrala och vattennära lägen istället för fritid och kultur tillåts härska fritt...

Inga kommentarer: