lördag, mars 30, 2013

Närmare än vi anar?

På en avlägsen höjd stod ett grovt dystert kors
Symbolen för smärta och skam
Åh, jag älskar det kors där vår Herre för oss
Blev till döden en smärtornas man

Jag vill älska det urgamla kors
I dess kraft ska jag segra till slut
Jag omfamnar det heliga kors
Tills mot kronan jag byter det ut.

Texten är skriven av George Bennard 1913. Hundra år har gått, men aktualiteten har inte bleknat. Speciellt för mig, och speciellt under långfredagen, speglar texten något väldigt viktigt: Smärtan, skammen och föraktet som ledde till den världsliga döden omvandlas till den verkliga och sanna kärlekens triumf över både synd och död. Det är paradoxalt, men likväl ett faktum. Avrättningsredskapet blir en segerkrona.

Med detta i minnet kan jag gå till en trygg vila även denna påskhelg. De goda vaniljbullarna ligger nybakade på köksbänken. I andra sammanhang väntas andra bullar. Framtiden är, som vi sjunger i en annan psalm, "ljus och lång och räcker bortom tidens tvång". Kampen är rättvisa, fred och frihet måste föras, men kanske på andra arenor än vi är vana vid om vi ska nå resultat. Låt oss då göra det!

Kanske är det långt viktigare att vi gör NÅT där vi är än att vi väntar på att läget ska bli perfekt i de parlamentariska och stängda rummen. En korsfästelse på Golgata är långt ifrån en idealisk plats, men det ledde till mänsklighetens räddning. Var och när uppenbarar sig VÅRT tillfälle? Det gäller nog att vara vaken när tillfället uppenbarar sig! Kanske är det närmare än vi anar?

Inga kommentarer: