Bön och vaksamhet

Dagens gudstjänst i Vasakyrkan fokuserade väldigt mycket på bönen, och så här i slutet av kyrkoåret så handlar texterna mycket om vaksamhet och prövningar. Domsöndagen väntar ju nästa söndag innan vi börjar ett nytt kyrkoår med första söndagen i advent. Bön hör ihop med vaksamhet. Genom bönen kan vi få vägledning och ro att ta itu med de utmaningar vi har. Mänskligheten har en lång rad frågor att lösa, och det brådskar. Det handlar bland annat om hur vi behandlar varandra, hur vi hanterar vår jord och hur vi ska hitta var Guds mening finns mitt i allt elände som vi ser och som vi har försatt oss i.

Samtidigt är det en ljus framtid vi ser framför oss. "Guds son en gång i morgonglans ska åter komma hit" sjöng vi idag i den avslutande psalmen. Det är en härlig tanke! Men här och nu har vi ett ansvar. Hur ska vi hantera det?

Ja, jag vet ett par saker som jag vill försöka med:

• Jag ska försöka välsigna de människor som retar gallfeber på mig istället för att gå och tänka bittra tankar om dem. Det mår förmodligen både de och jag bättre av, och jag tror att det för med sig bättre resultat. Att tro att man kan förändra en annan människa är fåfängt. Det enda som fungerar är att förändra sig själv. Då får jag väl be om det.
• Jag ska också be för fred i Israel-Palestinakonflikten. Vi ser ett oerhört lidande där, och folket i Gaza är fångade som råttor i en bur. Det är orätt och orättfärdigt. Vi ska självklart hjälpa på alla jordiska sätt vi kan, men den här konflikten kräver mer än så om det ska kunna bli en lösning någon gång i den här världens tid.
• En tredje sak är att jag ska försöka ta vara på min tid på ett bättre sätt, att inte springa från det ena till det andra utan fokusera på det som är viktigt och riktigt. ALLT är inte lika viktigt, och man ska också skilja på det som bråttom och det som är nödvändigt.... Det blir en utmaning, men i förhållande till konflikten i mellanöstern så bör det vara en hanterbar uppgift i varje fall. Men förböner behövs! Det där kommer jag inte att klara av egen kraft, det vet jag.

På bilden ser vi böneskeppet i Vasakyrkan. Det seglade med många böneämnen idag som ni ser. Med ett brinnande hopp kommer vi långt, speciellt när vi vet att det finns en Gud som lyssnar och som älskar oss allihop, trots allt.