I fredags var det årsdagen till minne av kristallnatten. Det är en dag vi minns vad som kan hända när vi inte låter kärleken, medmänskligheten och öppenheten regera över ondska och hat. Det är en dag då vi speciellt tänker på hur vi ska vara och arbeta för att det inte ska hända igen, för att vi inte ska peka ut speciella grupper av människor som orsak till våra egna tillkortakommanden. Det är en dag då vi fokuserar de stora och viktiga frågorna, de frågor som handlar om hur vi behandlar varandra i ett mänskligt samhälle. Det handlar om värderingar och ideologi, men också om ansvaret för framtiden och för en hälsosam och hållbar tillväxt. Det är stort, allvarligt och viktigt, men också ganska komplicerat och kanske en aning jobbigt. Det är en dag för självrannsakan och självkritik.
Detta år samlades vi i en lite mindre skara än vanligt. Kanske var det vädret som hindrade en del från att vara med. Kanske var en annan form av tillväxtfrågor fokus i en helt annan konstellation med tanke på vilka partier som inte var representerade på Larmtorget..... Det var småruggigt, mörkt och regnet kom med jämna mellanrum. Ändå gick det tvärpolitiska fackeltåget genom stan och med tal av representanter från Röda Korsets ungdomsförbund, Grön ungdom, LUF, KDU och arrangerande Ung Vänster och musik med trubaduren Rick Titrö avslutade vi manifestationen FÖR mångfald, tolerans och öppenhet och MOT rasism och främlingsfientlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar