Vi har en utmaning framför oss. Den heter Framtiden.
Fram till år 2025 går 1,6 miljoner människor i Sverige i pension (om pensionsåldern är densamma som idag). Vi har en svag tillväxt av den aktiva befolkningen och bristen på arbetskraft kommer att bli stor. Antalet utbildade människor som kan utföra nödvändiga jobb är litet. Välfärden är i fara. Alltför få kommer att kunna bidra till den service som krävs.
En stor del av problemlösningen heter utbildning. Den som inte har en gymnasial utbildning riskerar nämligen ett livslångt handikapp på arbetsmarknaden. Ungdomar som av olika skäl inte fullföljer gymnasiet har långt svårare än andra att få jobb, och det är inte bara ett bekymmer för den enskilde. Vi har alla ett stort intresse i att så många ungdomar som möjligt deltar i arbetslivet.
I det här läget kommer en ny gymnasiereform. Ja, hur ny den är kan ju diskuteras. Den har stora likheter med 70- och 80-talets linjesystem. Stora skillnader mot idag är dock att behörighetskraven höjs avsevärt, att möjligheterna att välja om utifall man har valt fel begränsas samt att de yrkesförberedande programmen stänger dörren till fortsatta studier på universitet och högskola. Samtidigt vill regeringen begränsa rätten till kommunal vuxenutbildning.
Detta leder naturligtvis fel. Vi tjänar alla på att ge ungdomar både en andra och en tredje chans. Det är för tidigt att välja livsväg när man är 15-16 år. Med den nya gymnasieskolan ökar risken avsevärt att vi får ett allt större antal ungdomar som hoppar av sina gymnasiestudier, eller kanske inte ens kommer in, för att istället gå ut i långvarig arbetslöshet. Det är en situation som ingen vill hamna i. Det är en tragedi för varje ung människa och ett problem för samhället i stort.
Vi i Sverige behöver nämligen vår arbetskraft. Våra ungdomar förtjänar en schysst chans att skaffa sig både utbildning och jobb. Den nya gymnasiereformens införande ställer krav på att kompensatoriska åtgärder sätts in från andra aktörer, t ex i samarbete mellan skola, näringsliv och arbetsförmedling. Skolan måste på andra vägar än via den ordinära undervisningen ge ungdomar möjlighet att klara av sin utbildning. Vi måste också satsa mer på kommunal vuxenutbildning. Dörren dit ska inte stängas utan istället öppnas ännu mer. Regeringen med utbildningsminister Jan Björklund (FP) utgår från en felaktig verklighetsbeskrivning som skuldbelägger ungdomarna.
Vi i Vänsterpartiet anser att våra ungdomar är värda ett bättre öde än ofullständiga utbildningar och arbetslöshet. Sverige behöver ungdomarna mer än de behöver Sverige. Därför måste vi ge dem möjligheter, inte skapa hinder som istället försvårar deras framtid här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar