Det gnälls himla mycket här i världen. Medan miljontals barn svälter och oskyldiga människor förvägras sina mänskliga fri- och rättigheter gnäller vi andra över vad som i sammanhanget många gånger måste betraktas som lyxproblem.
I Kalmar vill universitetet ha nya lokaler. Ja, jag måste väl medge att jag är en av de första som skriver under på att utbildningskvalitet knappast sitter i lokalerna eller ens i utsikten från lokalernas fönsterrutor. Kvalitet är något helt annat. Det är forskningsbaserade kurser med väl avvägda delar besprövad erfarenhet, goda inspirerande lärare och didaktiska metoder som uppmuntrar kreativitet och nyfikenhet. Det är stimulerande samtal, seminarier och föreläsningar som låter tusen blommor blomma och det är en tillåtande miljö som uppmanar till frågor och kritiskt tänkande. Det handlar om att ge ungdomar och vuxna från skilda förhållanden möjlighet att utvecklas tillsammans. Sådana miljöer har jag själv vistats i, både i Linköping, Uppsala och Lund där jag har studerat och arbetat. Där handlar det om allt annat än flådiga byggnader i sjönära lägen. Det har istället varit baracker (sådana som nu ska kallas för paviljonger) med 8 graders värme under den kalla delen av vintern, om urtrista kontorslokaler med utsikt över ännu ett tråkigt hus med lika tråkiga kontorslokaler och lägenheter med oputsade fönster och ett campus utslängt på en av de flackare delarna av den blåsiga östgötaslätten (numera bebyggd med mängder av nya lokaler som befolkas av initiativrika och kreativa människor av olika slag). Kort sagt, det hänger inte på lokalerna eller utsikten.
Men här i Kalmar verkar mycket göra det, åtminstone i universitetsledningens ögon, och det är helt tillåtet att tänka så. Vi har åsikts- och yttrandefrihet här i landet, och vi i Kalmar är naturligtvis måna om att behålla och utveckla universtietsutbildningarna och forskningsverksamheten. Vi måste gå önskemålen till mötes. Det vi INTE kan göra är att underkänna universitetets motiv eller deras kalkyler. De har naturligtvis liksom alla andra vänt på alla stenar. Vi har ingen anledning att förutsätta något annat. De måste väl naturligtvis sätta sin egen verksamhet främst och försöka förbättra sin utvecklingspotential så långt det är möjligt. Annars vore strategin rent dumdristig. Att andra lärosäten inte alls gör samma bedömning kan man möjligen fundera över, och naturligtvis ha åsikter om, men varför ska vi utgå från att just Linnéuniversitetet vill den egna verksamheten illa? Verksamheter som kör sig själva i botten överlever ju inte. Universitetets interna processer kring förankring och acceptans för de idéer som förs fram i kontakter med Kalmar kommun måste de själva ha och ta ansvar för.
Så landade man till sist på Fredriksskans och i Ölandshamnen. Där lär det fungera att bygga ändamålsenliga lokaler i tillräcklig omfattning. Så bra. Alla var överens, men så verkar det ändå inte vara. Folkpartiet klagar i efterhand på bristande beslutsunderlag. SD, som inte finns med i vare sig KS-AU eller KS, säger förstås nej. Ingen hade förväntat sig något annat. SD är ju rädda för allt nytt och främmande, och ny kunskap och nya studenter från andra delar av världen än Småland måste väl räknas dit. Det som förundrar en är ju Folkpartiets och Inger Hilmanssons agerande, nämligen att först vara med och fatta beslut och sedan klaga på bristande underlag och bristande information.
Nej, man får nog försöka stå för sina beslut. Det går fort, ibland rasande fort, men förankringsprocesserna inom kommunen får vi själva ta ansvar för. Den borgerliga sidan har varit lika mycket inblandade i diskussionerna som den styrande röd-gröna. Tycker inte Folkpartiet att det har varit tillräckligt så skulle de inte ha varit med om att fatta beslut utan markerat detta vid rätt tillfälle. De som har anledning att reagera är dock de föreningar som har deltagit i visionsarbetet kring Fredriksskans men inte har fått rätt förutsättningar redovisade för sig. Det är klart att Linnéuniversitetets byggnader påverkar idrottens villkor på Fredriksskans. Vi ska vara rädda om våra ideella föreningar och inte behandla dem på ett sätt som gör att de undrar över om deras idéer överhuvudtaget tas på allvar. Det är ett problem som vi inte måste skapa, eller hur?
Men vi andra, vi som har kunnat få beslutsunderlag och kunnat påverka den här processen om vi bara hade velat, vi måste se till att ta våra möjligheter på allvar istället för att gnälla i alla möjliga sammanhang. "Alla heter Gnell i Örebro" hängde på en läktare vid den allsvenska premiären. Jag tycker att det finns några Gnell i Kalmarpolitiken också. De bidrar inte direkt till positiv utveckling, snarare tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar