Är det nåt jag avskyr så är det översittarfasoner och folk som är så uppblåsta att de själva tror på sina egna små hotelser. Nu har jag träffat på sånt folk två dagar i rad. Trista typer. Fallet blir tungt den dagen de ramlar ner från sina höga enögda hästar.
De får helt enkelt skylla sig själva då. Jag sjunger vidare och gör det med glädje. Länge leve livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar