Var du vilsen, var du rädd, var du förbjuden?
Blev du tystad och förkrympt till ingenting?
När du vågade i ögonblick av styrka
blev du då hånad och betraktad som ett ting?
Ett föraktfullt grin drar ut den snörpta munnen
klyver ansiktet som riktas åt ditt håll
Du ser blicken och din lust är som försvunnen
när du ser aktören stelna i sin roll
Men du vet att sömnen hör till ditt förflutna
Du har inte tid att låta åren gå
Inte sälla dig till skaran av förskjutna
eller dom som tvingas tassa runt på tå.
Du är vaken nu och ställer dig på vågen
Se du väger mycket tyngre än du tror
Det du sått det kan du skörda nu med råge
du blir yngre fast du växer och blir stor
Och när livets kyss har brutit våra bojor
ska vi aldrig mer förneka oss
och lämna bort vårt liv.
Vaken igen.
Och Du ska leva NU.
(Py Bäckman)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar