Ett nytt arbetsår

Den första arbetsveckan på det nya året börjar gå mot sitt slut. Tidiga morgontider är liksom inte min grej... Men det är ändå rätt skönt att få struktur på tillvaron tycker jag. Det är ju inte så att man är direkt sysslolös!

Har mycket förändrat sig sedan förra året? Nej, knappast. Bufflarna är fortfarande bufflar, de enkelspåriga tunneltittarna är lika enkelspåriga och tunnelseende och det politiska spelet är i stort sett lika förutsägbart som tidigare. Det man kan förundras över, men inte längre är speciellt överraskad av, är hur en del misslyckas med att både läsa signaler och lära av historien. Samarbete i all ära, men hur många knivar i ryggen behövs innan man lär sig att det gör ont?

Häromdagen var det en ganska kul rubrik på insändarsidan i en av våra trefliga lokalorgan. Den handlade om gubbväldet som styr Kalmar. Den hade onekligen sina poänger! Visst är det så att en liten klick gubbar omhuldar varann och söker koncentrera makten till sig, och det ska man tala öppet om. Maktkoncentration är demokratins största fiende. Sedan lyfte artikelförfattaren "Insider" fram ett par namn som var som lysande stjärnor i Kalmarmörkret, och då kunde jag inte hålla med längre. Å andra sidan, även solen har sina fläckar och ingen är felfri, inte heller "Insider". Analysen av gubbväldet var i alla fall både träffsäker, korrekt och riktigt rolig.

Ett litet bibelord skulle jag vilja lyfta fram så här i början av det nya arbetsåret:

"Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?"

(Markus 8:36)

Jag tror att alla vinner på att tänka i sådana banor då och då. Man blir kanske inte alltid så populär bland alla andra, men man kan i alla fall se sitt ansikte i spegeln och känna att man är ärlig mot sig själv. Är man inte det så kan man nog inte vara det mot andra heller.