Det skakar lite i Kalmar. Jag menar inte bara den allsvenska fotbollen, men även där. Efter 0-10 på två matcher har KFF en del att visa i morgondagens bortamatch mot starka Djurgården. Pressen måste vara oerhört hård på spelare och lagledning. Jag skulle inte vilja gå i deras kläder just nu, det måste jag erkänna. Med min stresstålighet, som snarare är att betrakta som stressOtålighet, skulle jag klättra på väggarna på dagtid och nattetid stirra i taket. Det är ingen optimal uppladdning, det fattar till och med jag. Jag hoppas killarna har bättre strategier. Det tror jag. Jag önskar dem lycka till i morgon! Fokusera på spelet och låt höga vederbörande hantera de andra problemen på styrelsenivå, det är nog också viktigt.
Jag har aldrig deltagit i den allmänna Halleluja-kören kring Kinasatsningen i Kalmar. Jag har försökt att inta någon form av kritisk hållning utan att vara misstänksamt negativ och tråkig. Min intuition, min magkänsla, har varit stark och tydlig och signalerat tveksamhet. En del skulle säkert kalla det feghet och oförmåga/ovilja att fatta snabba beslut. Det kan jag ta. Man har rätt att tycka vad man vill om vad och vem som helst. Det gör jag också. Och nu har det blivit alltför många frågor som jag inte tycker att jag får svar på. Kan man som lojal med en internationell arbetarrörelse som under över hundra år har arbetat för trygga och säkra arbetsmiljöer frigöra sig från ansvar när arbetare i Kalmar hänger tio meter över golvnivå utan fallskydd? Hur är egentligen företaget FanerDuns ställning? Att mr Luo har tillgångar i mångmiljardklassen vet vi, men hur mycket skulder finns det? Vad betyder det att företaget inte får investera utomlands? Vems pengar är det som finansierar bygget vid Snurrom? När kommer vi på allvar att börja ta itu med frågan om mänskliga rättigheter i en av världens värsta diktaturer där det avrättas flest människor i världen? Eller är det OK att göra affärer med kommunistländer bara de är tillräckligt kapitalstarka?
Jag välkomnar kineserna till Kalmar, det är inte det detta handlar om. Det handlar istället om en önskan om att naiviteten och nyförälskelsen någon gång byts ut mot klarsynthet och rationalitet. Det borde alla tjäna på. Utan det tror jag att det är svårt att motivera varför Kalmar kommun ingår äktenskap med FanerDun.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar