Idag presenterades det nya betygssystemet. Det kan införas mycket snart. I korthet handlar det om fler steg i skalan och betyg betydligt tidigare än idag. Ja, ja, det var väntat. Det naiva i kråksången (för det är väl fåglar och andra flygfän som sitter där i björkriset?) är att man tror att betyg är positivt för eleverna. Man undrar hur man tänker då. En del säger att betyg ger föräldrar bättre information om hur det går för barnet i skolan. Då säger jag att ett utvecklingsamtal som bygger på en individuell utvecklingsplan ger tusen gånger bättre möjligheter att ge information om skol- och utvecklingssituationen. De allra flesta lärare klarar av utvecklingssamtalen på ett föredömligt sätt, men ibland blir det förstås fel. Om man som lärare inte klarar av att delge information vid ett utvecklingssamtal med en tolvårig elev och föräldrar klarar man inte heller av att sätta rättvisa betyg. Så enkelt är det, borgarvänner.
Betygshets finns redan idag hos sönderstressade elever, företrädesvis flickor, med prestationsångest och alldeles för höga krav på sig själva. Med bokstavsbetyg i 5-7 steg lär den inte avta. Men folkhälsoperspektivet kanske inte hör hemma i en diskussion om skolan? Och de elever som struntar i skolan idag lär inte ha större respekt för en bokstav på ett papper i morgon. Effekten blir fler elever som jobbar kommer att må sämre medan de elever som inte jobbar kommer att fortsätta i samma spår. Och hur bra är det?
Allvarligt är det att lärarens roll alltmer blir "bedömare" och mindre "ledsagare". Elevens roll blir mer "den bedömde" och mindre "den som allsidigt utvecklar sig". Fast det resonemanget hör nog inte heller det hemma på den nuvarande skolpolitikens väg. Det är nämligen en komplicerad fråga. Det är lättare att gå den lätta vägen, via betyg och hårdare tag. Det får man nämligen röster på, åtminstone hos den äldre generationen. Det är trist bara att det inte är de väljarna, utan våra barn och ungdomar, som får uppleva konsekvenserna av det absurda förenklandet. Inte bara trist, förresten. Jättetrist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar