Till Barn- och utbildningsnämnden i Nybro kommun

Nybro kommun har beslutat sig för att säga upp mig under min tjänstledighet för politiska förtroendeuppdrag. Min anställning avslutas den 30 juni 2007 efter att jag har varit anställd sedan sommaren 2000 och tjänstledig sedan januari 2003. Detta gör att jag inte, som andra som blir uppsagda pga arbetsbrist, har någon lön under uppsägningstiden. Upplysningsvis ska man veta att man i Nybro kallar lön under uppsägningstiden för en anställd som är tjänstledig pga politiskt förtroendeuppdrag för ”gräddfil”. Detta har man i förhandling klart uttalat att det finns politiskt stöd för. Nybro kommun visar med all tydlighet att dess medarbetare inte bör syssla med politik, åtminstone inte för Vänsterpartiets räkning.

Jag har aldrig ifrågasatt den arbetsbrist för utvecklingsledare som kommunen anför som skäl för uppsägning (även om det i ett långsiktigt perspektiv är ett korkat resonemang), men jag tycker det är oanständigt att man inte väntar med att verkställa uppsägningen förrän jag gör anspråk på att få arbetsuppgifter. Fram till den dagen kostar jag nämligen enbart kommunen porto för ett meningslöst och innehållslöst lönebesked per månad. Naturligtvis är detta ett tecken på att Nybro kommun inte värdesätter den demokratiska samhällsordningen som vi andra gör.

I Kalmar har vi, i likhet med många andra såväl offentliga som privata arbetsgivare, en helt annan ordning. Vi har exempelvis två medarbetare på Kultur- och fritidsförvaltningen, där jag är ordförande för nämnden, som är tjänstlediga för politiska uppdrag (två kommunalråd). Deras tjänstledigheter ifrågasätts inte på något sätt. Vi kommer inte heller att säga upp dem, trots att deras tidigare arbetsuppgifter sköts av andra tillsvidareanställda. De finns som personer naturligtvis inte längre kvar i organisationsschemat. När, eller om, de kommer tillbaka kommer vi emellertid att lösa situationen på bästa sätt. I Kalmar tycker vi nämligen att demokrati och partipolitiskt arbete är viktiga grundbultar för vårt samhälle. Det är tråkigt att så inte är fallet i Nybro kommun.

Personalpolitiken i Nybro kommun lämnar, att döma av såväl detta som händer mig som annat som lokala media skriver om, mycket i övrigt att önska. Jag förstår att jag skulle ha svårt att anpassa mig till en arbetsplatskultur där exempelvis något så grundläggande som yttrandefriheten för anställda måste skrivas in i en lokal policy. Jag förstår också att det skulle vara svårt att arbeta för en arbetsgivare som inte värderar demokrati lika högt som jag gör. Överhuvudtaget har Nybro kommuns agerande de gångna åren, med tvångsförflyttning av personal som inte har fått ordentliga besked om skeendet i förväg och ett upprepat och eskalerande missnöje bland både personal och brukare för att bara nämna några exempel, varit rent förkastligt. Man håller sig säkert inom de arbetsrättsliga ramarna. Däremot har man, medvetet eller omedvetet kan vara osagt, lämnat etiken och moralen därhän.

Under den period som har gått sedan jag fick meddelandet om att ett varsel var på gång (per telefon den 6 december 2005) har jag fått ett mycket gott stöd från min fackliga organisation. Ingen skugga ska falla på Skolledarförbundet. Däremot har jag blivit oerhört besviken på annat. Jag har lärt mig att solidaritet, lojalitet, hänsyn och respekt ska vara ledord i livet. Det kan knappast vara utmärkande för den arbetsgivare som lägger ett varsel, och därmed genomför en övertalighetsutredning, vid en tidpunkt då det finns en enda vakant tjänst att erbjuda. Denna enda tjänst som jag, som hörselskadad och hörapparatsbärande, fick erbjudande om var som växeltelefonist. Dessutom behövde jag inte ens ta ställning till den eftersom den ställde krav på goda kunskaper i det tyska språket. Kunskaper i engelska, franska och ryska, vilket jag har, var inte relevanta. Den som är intresserad kan ju ta reda på hur många tjänster som har tillsatts inom mitt kompetensområde sedan jag fick det första beskedet i december 2005. Just då fanns en tjänst på Åkrahällskolan, men den kunde jag inte få om jag inte med omedelbar verkan avbröt min tjänstledighet. Det var det tydliga beskedet från närmaste chef. Så kunde jag naturligtvis inte göra, med hänsyn till de uppdrag jag har. Ännu fler nytillsatta tjänster blir det på listan om man räknar från datum för det detaljbudgetbeslut i Barn- och utbildningsnämnden i november 2004 som man hänvisar till som grund för arbetsbristen (eller resursbristen eftersom det var resurserna till min tjänst som togs bort medan arbetsuppgifterna kvarstår). Det hade jag förstås inte vetskap om då. Som politisk sekreterare och nämndsordförande har man fullt upp med egna arbetsuppgifter och läser inte nämndsprotokoll från andra kommuner om det inte föreligger särskilda skäl. Hur som helst, forskarutbildning i pedagogik, beteendevetenskaplig examen, många yrkesverksamma år inom universitet och högskola och nu senast fyra år (plus ytterligare fyra tjänstledighetsbeviljade år) i politiskt ledande ställning i en betydligt större kommun är med all tydlighet inget som Nybro kommun har nytta av. Kanske har man redan för många akademiker med analysförmåga i organisationen, vad vet jag?

Jag har ännu inte tagit ställning till vad nästa steg blir. Kanske kommer jag tillbaka till Nybro för att arbeta de sista månaderna, kanske struntar jag i det. Jag trivdes i Nybro. Jag värdesätter det politiska arbetet. Tydligen är det två förhållanden som inte är möjliga att förena.

Ynkligt, Nybro kommun. Ynkligt.