Aldrig förr har jag upplevt att inte mindre än tre insändarskribenter på samma dag och på samma sida i samma tidning har kommenterat mina enkla texter, men så var det idag. Insändarsidan i torsdagens Barometern var väldigt fokuserad på skolfrågor, och petite moi hamnade i skottgluggen. Riktigt roligt faktiskt! Fast det är lite tröttsamt att bli missuppfattad hela tiden. Jag får väl skärpa mig och vara tydligare i fortsättningen. Om det nu hjälper. En del kommer alltid att skrika "flumvänster" i ren panik så fort man öppnar munnen eller vässar pennan, och dem får man väl lämna därhän.
Rollen som oppositionspolitiker är ny för mig. Jag gick med i partiet när det var borgerlig regering förra gången i protest mot allting den gjorde plus den snikna nedläggningen av Volvo Kalmarverken. I påföjande val, då jag fick mitt första uppdrag, vann vänstersidan i både kommun och riksdag och det har vi fortsatt att göra fram till i höstas, så det här med att vara angripare och inte försvarare är en ny erfarenhet. Hur som helst, det är nog nyttigt att uppleva bådadera, även om en förlust och ett valnederlag svider som sjutton. Det är ju det lilla problemet. Det stora problemet är att motståndarsidan kan hinna riva ner så mycket att det blir svårt att återställa välfärden den dagen då vi kommer tillbaka.
Idag har vi fått klart för oss att de statliga pengarna till PPP (prova-på-praktik) försvinner. Det betyder att kommunens ungdomar från första ring inte längre kan få sommarjobb. Den kommunala kostnaden är för hög om vi ska stå för allt själva. Det här är bara ett exempel. Fler negativa effekter av regeringens politik kommer att följa. Suck.
Strategi, taktik och svidande valförluster är en sak. Konkreta förändringar som leder till att människor får det sämre är en helt annan sak. Vi får aldrig glömma att det är den sistnämnda som är den viktiga. Politik berör människors vardag, liv och välfärd. Därför kan vi inte ge upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar