tisdag, november 29, 2016

Rosa toaborste

Första helgen i advent har passerat. Vi i Två Systrars kapell hälsade konungen välkommen på traditionsenligt sätt med bland annat Hosianna, Dotter Sion och Bereden väg i tre olika varianter. I lördags var det adventsmarknad vilken inbringade över 28 000 kr till Kisima Mixed Secondary School och kyrkan var fylld av människor som spelade på chokladhjul, handlade prästost och fikade överjordiskt goda saffransbullar. Första helgen i advent är en hektisk tid i kyrkan!

Hemmavid är det nästan likadant. Maken putsar alla fönsterrutor. Stjärnor och ljusstakar ska tas fram ("Funkar alla lamporna, och om inte, vilken är det som är trasig?") och utomhus ska man hänga upp ljusslingor. Vi kör med de kulörta varianterna. Balkongräcket strålar i glada färger när mörkret faller på och det finns också en egentillverkad konstig form av ljuskrona som hänger i en krok i balkongtaket dekorerad med grangirlang och vita lampor. Om ni inte vet vilken lägenhet som är vår så går den vid advents- och juletid ALLTID att hitta efter mörkrets inbrott. Kolla bara efter landningsbanan på tredje våningen :-)


Jag byter ALLA gardiner till första advent. Det betyder att man skiftar en del färger i rummen. Den blå dominansen i köket bryts och byts ut mot alltmer rött och vitt vid advent. De pastelliga blommorna på gardinkapporna i arbetsrummet har flyttat ner i källaren och istället pryds fönstren av tomtebarn som leker i snön under en mörkblå himmel. Och duschrummet med sina ljusgrå väggar kan naturligtvis inte heller längre ha en rosa färgkod med prickigt duschdraperi i vitt, ljusgrönt, gult och rosa, rosa matta och rosa tvål. Nu är det rött och mörkblått som gäller med blårödrandigt draperi, mörkblå tvål och knallröd matta. Men en sak har jag totalt missat.

Toaborsten är rosa. Jag har inte bytt den! Jag har letat och letat i affär efter affär efter en röd eller mörkblå eller åtminstone grå men har inte fått napp nånstans. Nu står den neonrosa styggelsen kvar där och lyser i hörnet. Den stör mig.

Jag tror att min dotter anser att jag är knäpp. Hon tycker nog att det är terapi för mig att låta den rosa toaborsten stå där. Jag behöver helt enkelt vänja mig vid asymmetrin. Jag har svårt med det. Jag vet att jag, när hon var sådär två år gammal och började på dagis, lämnade extra hårband där som matchade hennes ombyteskläder på klädhyllan utifall att hon skulle behöva byta kläder under dagen. Så där i efterhand så inser jag ju att det gick lite långt då. Nu är det bättre. Eller inte.

Jag stör mig på den där rosa toaborsten. Jag skäms lite över att den står där. Samtidigt så kan jag med andra hjärnhalvan inse att det faktum att jag retar mig på en rosa toaborste i rimlighetens namn betyder att jag inte har så våldsamt mycket allvarliga och viktiga saker att oroa mig för just nu. Det är rätt skönt, i och för sig.

Bara jag kunde få tag i en mörkblå, röd eller åtminstone grå toaborste. Det skulle ge mig frid i sinnet. Eller inte.

Inga kommentarer: