torsdag, september 10, 2015

Vård och äldreomsorg är inte samma sak

Idag läser vi i en av de lokala tidningarna att enhetscheferna inom äldreomsorgen måste stärkas i sin kompetens. Det är den borgerliga gruppen i omsorgsnämnden som står bakom utspelet. Det är rätt på fråga A men fel på fråga B, för att använda ett slitet uttryck. Kompetensbehov och lämplighet måste alltid kunna diskuteras, och kompetensutveckling är ett oerhört viktigt strategiskt verktyg för en effektiv organisation. Ingen kan säga att man är färdigutbildad. Säger man det är man inte utbildad utan helt enkelt färdig.

Men nu lyfter M, FP och KD fram den medicinska kompetensen ensidigt. Det var precis det jag kunde förutse när den nya nämnden utsågs i höstas. Den här inriktningen blev tydlig, utifrån profilen på de nya ledamöterna. Det handlar till stor del om vård och medicin, men omsorg och omvårdnad är så mycket mer och så mycket annat. Att då hävda, vilket blir tydligt i dagens artikel, att det är sjuksköterskeexamen som generellt ska vara baskravet på en enhetschef blir helt enkelt ganska trångsynt. Att vara chef i en organisation som sysslar med omsorg och omvårdnad är något fundamentalt annat än att vara avdelningsföreståndare på ett sjukhus. Det är inte bara patologi och vård, det är omsorg om normalt åldrande individer som behöver stöd för att klara såväl vardagar som helger och nätter, och det finns inga utsikter till utskrivning eller "friskförklaringar". Det är en helt annan verksamhet, vari den medicinska kompetensen spelar en stor och viktig roll, men den spelar inte ALLA roller. Den är en del i en fungerande helhet med olika kompetenser.

Visst finns det sjuksköterskor som kan vara välfungerande enhetschefer, men det är inte där de automatiskt får nytta av sin kompetens. Det finns socionomer och andra som klarar chefsrollen precis lika bra, och naturligtvis får inte de heller nytta av sin totala kompetensprofil som chef inom en avskild kommunal verksamhet. Jag tror att det handlar till stora delar om att hitta lämpliga personer till tjänsterna, och att se till att kompetenser kompletterar varandra. Baskravet måste förstås ändå vara att man inser vilken sorts verksamhet man ska vara med och driva. De ögonen och den insikten är inte avhängig en sjuksköterskelegitimation.

Sammanfattningsvis: Visst behövs det en diskussion om enhetschefernas kompetens och kring vilka förstärkningar som behövs, men samma diskussion äger sin relevans även i nämndsammanhang. Man ska lära sig att se med båda ögonen och lyssna med båda öronen, och sedan använda hjärnan, som också finns där i huvudet någonstans, innan man låter grötintaget formulera de färdiga förslagen. Det tjänar alla på.

Inga kommentarer: