Vad tänker du på när du hör ordet
diakoni?
Det första jag tänker på är en sång
som jag har sjungit i kör många gånger:
"Du skulle vara hans händer i
världens svidande nöd
Hans svala och helande händer bland
sjukdom och plågor och död
Du skulle vara fullkomligt förenad med
honom i allt
Så kan vår jord bli förvandlad och
så kan hans värld ta gestalt"
(Musik: Hans Dahlin, text: Ingegerd
Ahlin)
De orden beskriver ganska bra vad
diakonin kan vara, en uppgift i världen som just ”evangeliet genom
händerna och hjärtat”. Därav följer att det är en självklar
del av det kristna livet, precis som exempelvis undervisningen,
förkunnelsen och lovsången. Diakonin är en kallelse för alla, och
var och en kan bidra med sin del.
Hur kommer ni i er
nomineringsgrupp/parti att arbeta med diakoni?
Vi i Vänstern i Svenska kyrkan har betonat kyrkans sociala arbete i
våra målformuleringar och ska förstås låta dem styra våra
ställningstaganden och vårt arbete även fortsättningsvis. Det
betyder att vi vill att kyrkan, dvs vi alla tillsammans, aktivt tar
ställning i samhällsdebatten, mot orättvisor – både nära och
långt bort. Det betyder att vi ska finnas där med våra händer och
vårt hjärta när människor i olika svåra situationer, det kan
vara flyktingar som behöver en fristad eller andra som behöver stöd
av skilda slag. Genom praktiskt arbete kan vi minska de sociala,
ekonomiska och kulturella klyftorna som finns och som stänger dörren
för så många till ett värdigt och delaktigt liv i vårt samhälle.
I praktisk handling kan vi visa att alla har samma värde oavsett
kön, etnicitet, sexuell läggning eller funktionsnedsättning. Det
är att sprida evangelium till alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar