Coronaviruset omprövar vår livsstil

Debattartikel i Barometern 23 mars 2020

Vi lever i en märklig tid. Mycket ställs på sin spets och vi upplever prövningar på såväl individplanet som lokalt, nationellt och globalt. Coronaviruset har påverkat hela samhället och dess konsekvenser är svåra att överskåda. Flera samhällsviktiga funktioner prövas i en omfattning vi inte skådat under modern tid och vår livsstil behöver omprövas. Det vi tidigare tagit för givet är inte längre självklart. Många känner osäkerhet och oro men även rädsla. Miljöer vi sett som säkra och trygga är plötsligt det motsatta. Många evenemang inom idrott och kultur ställs in och det gäller även vardagliga sociala aktiviteter med släkt och vänner som vi sett fram emot. Vi känner besvikelse men vi förstår att försiktigheten är nödvändig för säkerhetens skull. Inställda evenemang kraschar inte hela vår tillvaro, men livet blir mer grått. Det handlar nu om att skapa oss ett sätt att leva efter helt nya förutsättningar, och vi vet inte hur länge dessa förutsättningar kvarstår.

Vi vet däremot att den utbredda ensamheten är ett växande problem för vårt samhälle. Den har blivit en allt större orsak till ohälsa framförallt hos äldre. I nuvarande situation gäller det i första hand att begränsa smittspridningen och dess konsekvenser och det påverkar naturligtvis ensamheten i hög grad för denna grupp. När man nu till och med avråds från att ha sociala kontakter så blir läget prekärt. Många vård- och omsorgsboenden har också infört besöksförbud. Självklart måste vi göra allt för att begränsa smittspridningen, men hur gör vi för att inte dessa åtgärder ska drabba de äldre och ensamma ännu mer?

Hoten mot hälsan kan nämligen se väldigt olika ut. En del är direkta och nästan synbara som Coronavirusets framfart, medan andra hot som ensamhet och isolering verkar på längre sikt och i det fördolda. Det finns dock anledning att ta båda på lika stort allvar. Att minska ensamheten och isoleringen är en uppgift för alla – för oss som medmänniskor, för civilsamhället med föreningsliv och folkbildning och för det offentliga som region och kommuner. Vi människor kan vara kreativa. Det ligger i vår natur. Låt oss vara det nu också i syfte att göra livet lite lättare för varandra! Vi har mängder av teknik att tillgå, och möjligheten att livesända evenemang finns för väldigt många. Varför inte sända föredrag och sångstunder? Telefonsamtal smittar inte. Ring en vän, en äldre släkting eller en bekant du inte har sett till på ett tag. Kanske finns det något ni kan göra för varandra? Man kan lösa frågesporter på nätet om tillgången till teknik och dator finns, och kanske finns det praktisk hjälp att erbjuda. Är man frisk och handlar sitt dagliga bröd på ICA till sig själv kan man lika gärna handla åt en till.

Förhoppningsvis har vi snart hittat botemedel mot Coronaviruset och lyckats begränsa dess skadeverkningar. Frågan är hur vi förändras som människor i dess spår. Kan vi förändras till det bättre? Kan vi lära oss något och kan vi utvecklas i positiv och mer mänsklig riktning? Vi tror det, och inte bara i den mening att vi förbättrar våra hygienvanor. Vi tror att denna kris kan leda till att vi ser det som verkligen är viktigt och värderar det högre medan annat som tidigare varit viktigt dalar i vår prioriteringslista. Kanske kan vi börja förstå hur mycket våra sociala kontakter betyder för vår livskvalitet nu när vi inte kan upprätthålla dem på vanligt sätt, och att vi därigenom kan lära oss att se inte bara våra egna utan även andras behov. Sociala är vi nämligen tillsammans.

Birgitta Axelsson Edström

Pierre Edström

TACK!

Julkonserten i Algutsrums kyrka lördagen den 14 december med Vox Communis och gäster Johan Gustafsson och Mia Sunesjö inbringade hela 29 220 kronor som direkt går till ActSvenskakyrkans julinsamling För alla flickors rätt till ett värdigt liv.

Tack Johan och Mia för att ni förgyllde kvällen med vacker sång och musik! Vi vill tacka alla som kom och betalade entré och utgångskollekt samt delade glädje, ord och ton med oss. Stort och varmt tack också till Södra Ölands pastorat som så entusiastiskt hjälpte till med allt praktiskt och såg till att allt fungerade prickfritt. Tack för att ni för andra året i rad upplät den vackra kyrkan för vår julkonsert!

Vi önskar alla en GOD JUL och glöm inte att sprida ljus och ta hand om varandra därute. Som vi sjöng i lördags:

Öppna Din dörr för livet, öppna Din dörr, Ditt hus

Ja, öppna Din dörr för julen, öppna Din dörr för ljus!

Än en gång: TACK!

Julhälsningar från

Vox Communis

genom

Birgitta Axelsson Edström, stolt och glad körledare

Tack Östra Småland för de gångna åren!

Här är den, min allra sista insändare i Östra Småland, publicerad den 27 november 2019. Det är med tungt sinne jag inser att Kalmar kommer att bli bra mycket fattigare framöver.

Det är med stor sorg jag konstaterar att Östra Småland läggs ner. Vad vi behöver i vår alltmer enkelriktade värld är möjligheten till fler perspektiv, inte allt färre. Nu försvinner en mediaröst som har bidragit till allmänbildning och mångfald. Det blir tomt.

Jag vill tacka Östra Smålands medarbetare och ledning för trevligt, uppmuntrande och positivt bemötande genom åren. Vi som arbetar med kultur i den mer folkliga sfären kommer att sakna bevakningen. Jag som insändarskribent kommer att sakna insändarsidans alltid vänliga attityd till alla de texter av skiftande karaktär som så gott som alltid publicerats. Vår framtid kommer att bli fattigare.

Det är en sorgens dag. Tack för de gångna åren!

Birgitta Axelsson Edström

Kalmar

Teaterpremiär

Jag var på teaterpremiär igår. Det var Byteatern Kalmar länsteater som satte upp sin första föreställning i det till-och ombyggda teaterhuset, eller ska man säga det nybyggda? Det gick inte att känna igen sig i den gamla oljefabriken förutom placeringen då där ute i hamnen, bakom det nybyggda Linnéuniversitetet. Efter en lång kamp för ett nytt teaterhus på en publik placering så landade hela projektet i att man blev kvar. Ja, det har sina nackdelar, men huset är fint och den nya scenen var ett lyft. Dubbelt så många publikplatser mot förr och en omvandling av förra stora spellokalen till en liten scen ger stora utvecklingsmöjligheter.

Jag var inte med på invigningen i september. Jag hade annat för mig den helgen. På något sätt så var jag ganska nöjd med det. En teater är inte ett hus, en teater är en grupp människor som skapar dramatik tillsammans och det är det som Byteatern främst gör. Gårdagens Hamlet var premiär för den nya Byteatern och i mitt sinne mer av en invigning än den dagen då själva huset öppnade. Det var en upplevelse. Regissören Daniel Rylander har anledning att vara stolt. Det var den bästa produktion jag har sett Byteatern prestera, med en professionell ensemble som uppenbarligen har roligt tillsammans och som vill skapa tillsammans. Sådant märks! Grattis Mia och Daniel, ni chefer har lyckats! Generationsväxlingen har tagit tid och kraft och troligen gett upphov till både tårar av hopplöshet och lättnadens suckar. Den processen lär fortsätta ett tag till, men det ser väldigt positivt ut. Jag hoppas att Byteatern kan bli angelägen för fler och fler med scenkonst som staden inte vill vara utan.

I Hamlet utmanas mansrollen ordentligt, och kanske förstärks detta just i och med att Hamlet denna gång gestaltas av en kvinna (med den äran). Ambitionen att hämnas, eller ska vi hellre kalla det förväntan och krav på en man värd namnet, speglar normernas absurditet. Vad kräver mansrollen? Och vem lever upp till den? Vem kan och vem vill?

Sedan finns det gott om andra roller som också bör utmanas så klart. Igår tänkte jag (inte för att jag med nödvändighet såg dem alla igår utan helt enkelt för att miljön påminde mig så mycket om tidigare personliga erfarenheter) speciellt på politikern som främst spelar ett spel för egen vinnings skull, på den ständigt missförstådde kulturarbetaren som alltid lider mest och som anser sig av intellektuella, estetiska och moraliska skäl stå över andra som inte jobbar med kultur och på beslutsfattaren som inte förstår skillnaden mellan ett teaterhus och en länsteater och som inte inser betydelsen av att närvara på teaterns första produktion. Men sådant lämnar jag därhän.

Hamlet i Byteaterns version är bra. Se den, på en scen nära dig, i hamnen, bakom universitetet i den för tillfället och för övrigt så nybyggnationstäta staden Kalmar och gör det före den 28 december. Hamlet är väl värd att upplevas!

Årets julkonsert!

Varmt välkomna till en kväll för flickors rätt till ett värdigt liv världen över! Varenda krona vi samlar in (biljettintäkter och kollekt) går direkt till Act Svenska kyrkans julinsamling:

Årets julinsamling handlar om de orättvisor och övergrepp som en flicka drabbas av bara för att hon är flicka. Det kan vi aldrig acceptera.

Vi lever alla under samma himmel och har samma rättigheter. Varje flicka har rätt till ett värdigt liv. Act Svenska kyrkan stödjer humanitära insatser och projekt över hela världen för att stärka flickor och kvinnors rätt till god hälsa, värdighet och makt över sitt eget liv.

Vi utlovar julstämning, värme, traditionell och ny julmusik samt glädje som smittar av sig långt utanför kyrkans väggar. Passa på att tanka på med positiva toner från O helga natt till Vintersamba!

Boka din biljett via e-mail julkonsert.voxcommunis@gmail.com och garantera en plats!

Resultat Höstmys 2019

Så har det blivit dags att tacka alla som bidrog till att vi kan skicka hela 11 350 kronor till Operation Smile. Pengarna samlades in under vårt arrangemang Höstmys igår den 15 oktober i Falkenbergsskolans aula. Medverkade med körsång gjorde Badrumskören under ledning av Lage Olsson, vi i Vox Communis samt PRO-kören Kalmar under ledning av Marianne Fransson. För musiken stod Konstantin Shakov, Christer Svensson och Åke Eklund. Solister med den äran var Anette Yrrlow (Badrumskören) och Claes Brodin och Helena Juneberg (Vox Communis). Vi fick också information från fantastiska Andrea Berg som alldeles nyss har varit ute på uppdrag för Operation Smile i Malawi. 

Jag vill tacka alla givare och alla som var där och såg till att kvällen fylldes med glädje, hopp, skratt, gott fika och en massa musik. Tack körerna Badrumskören och Vox Communis som stod för välfyllda fikabord! Tack också till lokala media som uppmärksammade vårt initiativ.

Vi är säkra på att varenda krona kommer komma till nytta i arbetet med att ge barn födda med läpp-och gomspalt möjlighet till värdiga och mänskliga liv. Så snart jag är fri från den förkylning som saboterar min tillvaro just nu (och tyvärr även igår men då tror jag att jag slapp feber i alla fall) så ska jag se till att hela insamlingen når Operation Smile.

TACK ALLA!

Herrens barn

Tankarna går mitt i kyrkomötet till Tomas Hagenfors Herrens barn från 1982. Kanske finns det en och annan anledning till det.

Vi är Herrens barn på jorden

Det är vi som ärver himlen

Vi har segern inom hörhåll

Herren lyssnar när vi ber

Vi, som saknar segervana, tappar modet då och då

Rörs till tårar av en framgång, tror när inget verkar gå

Vandrar ut med varma kinder, glömmer plan och strategi

börjar stamma när det gäller,

låter bli att låta bli

Vi kan öppna stängda dörrar. vandra ut med tända ljus

låta solen skingra dimman, vakna upp till vindens sus

Visa världen glömda vägar, ropa högt så alla hör

Spara domen åt en annan

Hålla kylan utanför

Vi är Herrens barn på jorden

Det är vi som ärver himlen

Vi har segern inom hörhåll

Herren lyssnar när vi ber

(Peter Carlsson & Tomas Hagenfors)