Helgen är snart över och en ny vecka ska börja...

Några av de fenomen man träffar på i Kirseberg...

Emmy väntar på pastalunch på Malmö Central.

En pratstund i solskenet mor och dotter

emellan strax innan tåget skulle gå norrut.

Då börjar helgen lida mot sitt slut. Jag har tillbringat den i Malmö för att umgås lite med dotter Emmy och hennes sambo Charlie. Det var mysigt trots att Malmö visade sig från sin allra soligaste sida. Vi har shoppat runt lite, ätit gott och umgåtts i största allmänhet. Medan goe liberalen är på liberala partiaktiviteter så passade det ju extra bra att fly Kalmar för en helg söderut, speciellt med tanke på att det finns en hel del saker jag inte klarar av på egen hand för tillfället. Det gäller t ex att ta hand om håret. Där behövs någon med två brukbara armar, och det har inte jag. Detsamma gäller ju städningen hemmavid, en aktivitet som verkligen ligger på sparlåga när jag inte kan och goe maken inte hinner. Då är det skönt att fly från de hånleende dammråttorna och slippa se dem ett par dagar. Ändå är jag nu extremt rörlig i förhållande till hur jag kommer att vara från torsdagen i veckan som kommer. Då blir det verkligen den enarmade banditen som tar över. Det gäller att vänja sig, för den figuren kommer att stanna här ett bra tag.

Hur som helst, vi har en konsert i Algutsrum på Öland inplanerad. På något sätt ska vi klara av den. Läs mer om den på himla söta 24Kalmars websida här. Efter all den planeringen och de repetitionerna och med tanke på hur mycket de insamlade medlen till Operation Smile kan innebära för barn som idag saknar både framtid, liv och hopp så måste jag ju genomföra den. Det blir en utmaning utöver det vanliga. Två körledare och dirigenter (av totalt tre) som tillsammans har att hantera en höftoperation och en axeloperation har nog upplevt enklare konserter, men kanske inte mer angelägna. Vi kommer att göra vårt bästa, om det så är det enda vi kommer att kunna göra den dagen. Kom och lyssna, välkomna våren och kärleken, sjung med och bidra till Operation Smile med din biljett! Du kommer att få mycket mer tillbaka, det vet jag även om jag bara kan jobba med en arm och Lage inte kan bruka sina båda ben optimalt. Körerna med solister och komp skapar musik för full hals ändå!

Våren är här. Temperaturen har gått upp alldeles för snabbt för min smak. Det är såväl politiskt som kulturellt inkorrekt att säga så, men så är det i alla fall. Det handlar mest om att försöka stå ut med det faktum att vi under de kommande månaderna kommer att få uppleva en stadig utetemperaturuppgång och att den stora obarmhärtiga lampan på himlen sannolikt kommer att visa sig mer och mer. En sommar som 2017 års version vore en nåd att stilla be om, men den turen har vi nog inte två år i rad.

Sådan är jag, men vänta bara, jag kommer igen. Till hösten, när ni andra huttrande och svärande kryper in under filtarna och förbannar mörkret, kylan och snön, då blommar jag upp igen! Tills dess så kommer jag att tolerera era lovsånger och hurrarop över vitsippor, gullvivor, solstrålar och blommande äppelträd. Ni får hålla på med era njutningar, men förvänta er inget stöd från mig. Jag bidar min tid och hoppas att jag får möta den i sinom tid med två brukbara armar och ett hjärta fullt av sång och kärlek. ;-)