Folkpartiets båda ministrar Sabuni och Björklund har deklarerat att befrielsemöjligheten ska försvinna i den svenska grundskolan. Ingen ska kunna bli befriad från idrott, religionskunskap eller undervisning i sex- och samlevnadsfrågor av religiösa eller andra skäl. De hävdar att det är elevernas rättighet, dessutom en skyldighet eftersom vi har skolplikt, att få den undervisning de behöver för att klara sig i samhället. Där har de helt rätt. I det stora hela tycker jag att de faktiskt är på rätt spår den här gången. Alla ska få lära sig att simma, att undvika sexuellt överförbara sjukdomar och att förstå andra religioner. Det är viktigt.
Men, jag undrar ändå. Varför dyker detta upp just nu och varför sätts det i så tydligt samband med just invandrarfrågor? Möjligheten att bli befriad från kristendomskunskap härrör från 1950-talet då man ansåg det orimligt att exempelvis judiska barn skulle tvingas lära sig kristendom. De fick därför möjlighet att studera sin egen religion istället. Säga vad man vill om 50-talet, men då lärde man sig av historien och erfarenheten. Senare har vi haft otaliga exempel på att barn vars föräldrar är bekännande Jehovas vittnen har sluppit såväl religionskunskap som Luciafiranden, julfester och födelsedagsfiranden. Då har det pratats väldigt lite om elevperspektivet. Ingen har på allvar hävdat elevens rätt till undervisning och till att lära sig om svenska seder och bruk i de här sammanhangen. Inte heller har man problematiserat att barn som föds in i strängt fundamentalistiska frikyrkoförsamlingar hamnar i utanförskap och därmed kan behöva särskilt stöd. Istället har man sagt JA till fristående skolor där man har praktiserat kreationism och uteslutit valda delar ur kursplaner och läromedel. Att det skulle leda till intolerans, diskriminering och kränkningar att undervisa om att HBT-personer är onormala har i dessa miljöer inte ens varit föremål för diskussion.
Men nu handlar det om invandrare som hålls hemma, med ungefär samma motiv, och då tar man i med hårdhandskarna. Och jag säger inte att åtgärderna i sig är fel, men man måste tänka igenom problemområdet ordentligt om man på allvar vill få till en förändring som står sig över tid. Frågan är vad som händer nu. Vad händer om man tvingar muslimska flickor att bada i en simhall full av pojkar? Vad händer om man skickar hem elever med kondomer i fickorna? Ja, vem vet. Kanske får de inte gå i skolan alls. Har vi vunnit nåt då?
Nej, när man närmar sig det här måste man använda hela huvudet och även en del av hjärtat. Skrivbordsprodukter kan se bra ut på skrivbordet men funkar inte alltid i verkligheten bland människor av kött och blod. Detta kan utmana hela familjehierarkin i en del kulturer och religioner, och det måste man vara medveten om. Det är ju de unga, företrädesvis kvinnliga, eleverna som får stå emellan och som riskerar att komma rejält i kläm, och det var ju just dem vi ville hjälpa med alla vackra ord om elevperspektiv och rätt till undervisning.
Som sagt, jag säger inte att FP den här gången är helt ute och cyklar. Det jag säger är att de kanske ska tänka lite längre än vanligt, försöka för en gångs skull att inte vara så himla historielösa och inte förenkla en komplex verklighet. Det skulle nog alla som är inblandade i de här sammanhangen tjäna på. Populism brukar nämligen inte hålla i längden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar