Jag har just observerat en liten underbar reklamfilm på Femman. Det är två små barn, en liten bebis som ligger och skriker och en en lite större som ger sin napp till den lille så att han/hon slutar skrika. Det är jättegulligt! "Är man stor och stark så måste man vara snäll" är budskapet. Samt att man ska äta Alvedon förstås.
Min reflektion har inget med Alvedon att göra. Den gäller parallellen till julaftonens TV-program, min absoluta favorit "Karl-Bertil Jonssons julafton". Där sägs, bland en massa annat underbart underfundigt och klokt, att i Karl-Bertil Jonssons pappas värld var "alla som ger bort något frivilligt kommunister". Detta är förklaringen till det bevingade uttalandet "Jag har närt en kommunist vid min barm!"
Alltså, det lite större barnet är, om man ska använda Karl-Bertil Jonssons rika pappas vokabulär just "kommunist". Det var ju uppfriskande i en av vår tids kommersiella TV-kanaler!
Jag då? Jag är socialist. Enligt min egen definition, vokabulär och uppfattning. Samt kristen. Ty jag firar, precis som man gjorde på Karl-Bertil Jonssons tid, julen "till minne av Kristi födelse." God fortsättning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar