Lov och pris på alla vis!

Idag kom Kyrkans Tidning i brevlådan. Det är alltid intressant läsning! Högt blandas med lågt, kyrkans självrannsakan i organisatoriska termer blandas med teologisk debatt och för ovanlighetens skull i dagens medieklimat så kan man se att även glada nyheter presenteras. Att kyrkan i vid bemärkelse är en miljö som präglas av mångfald blir tydligt. Tack och lov för det, säger jag.

En ständigt återkommande fråga är det pågående kyrkohandboksförslaget och processen som omger arbetet. Veckans tidning utgör inget undantag. Idag får vi läsa att det har skett ett skifte vad gäller den musikaliska expertisen. Frågetecknen kring handboken är många, och kanske är de berättigade. Vad vet jag? Musiken kanske är för dålig eller, som många säger: "Den håller inte"? Eller kanske är den för svår? För simpel? För tråkig? För modern? För gammaldags? Och språket kanske är undermåligt? Eller för torftigt? Eller för avancerat? Eller rätt och slätt alltför radikalt?

Jag har faktiskt ingen säker uppfattning. Förmodligen beror det på att jag är djupt okunnig. Jag vill bara att fler och fler ska kunna känna sig välkomna och hemma i kyrkan och kunna delta i gudstjänsterna som de medlemmar i Kristi kropp som vi alla är. Jag vet också att vi inte i kyrkan, eller någon annanstans för den delen där man ska enas om former av något slag, kommer att kunna nå fram till fullständig enighet om vad som är den perfekta liturgiska skepnaden. Ibland får man nöja sig med "good enough". En annan sak, som jag också vet efter mångårig erfarenhet, är att en ständig svart-vit diskussion i formfrågor stänger fler dörrar än den öppnar. Det finns vettigare och mer fruktbara frågor att lägga sin energi på, till exempel på hur vi ska kunna följa missionsbefallningen i slutet av Matteusevangeliet. I Kristi kyrka finns det nämligen plats för alla oavsett musikaliska preferenser. Vi kan lova Gud på det sätt som känns rätt, och inget säger att vi måste göra lika allihop hela tiden, eller hur? Det är i mångfalden Guds rikedom blir ännu mer synlig!

Halleluja!

Prisa Gud i hans helgedom,

prisa honom i hans höga himmel.

Prisa honom för hans mäktiga gärningar,

prisa honom för hans väldiga storhet.

Prisa honom med hornstötar,

prisa honom med harpa och lyra,

prisa honom med tamburin och dans,

prisa honom med strängaspel och flöjt,

prisa honom med klingande cymbaler,

prisa honom med jublande cymbaler.

Allt som lever och andas skall prisa Herren.

Halleluja!

(Ps 150)

Lova Herren, alla hans verk,

överallt i hans välde!

Lova Herren, min själ!
(Ps 103:22)