Solidarisk välfärd ska gälla alla!

Vi har vant oss vid att frivilligorganisationer som Röda korset ger människor i fattiga och olycksdrabbade länder möjlighet till ett rikare liv. Det kan handla om att skänka hjälpmedel som rullstolar, glasögon, kryckor och proteser eller om ren katastrofhjälp. Det handlar i grunden om en önskan att dela med sig av det överflöd som finns här till människor i andra länder som hade oturen att födas där och inte här, där resurserna och välståndet finns.

Men nu börjar arbetet skifta territorium. I det moderatstyrda Västervik uppmanar kommunalrådet Harald Hjalmarsson invånare som har låg pension och sådana funktionsnedsättningar att de måste bo på vissa gruppboenden att vända sig till Röda korset om pensionen inte räcker till mer än mat och till dyra bostadshyror.

I Västervik får alltså frivilligorganisationerna jobba på hemmaplan och ge cyklar och skor till människor som lämnas utanför välfärden. Detta är ett lågvattenmärke! Sverige ska naturligtvis ha ett välfärdssystem som garanterar varje invånare ett värdigt liv med skälig levnadsnivå.

Under högerstyret monteras dock välfärden ned. Ansvaret åvilar främst den sittande regeringen. Högerpolitiken med otaliga jobbskatteavdrag medför att stödet till den som behöver försvinner medan den som redan har hälsa och jobb får mer och mer. När inte samhällets resurser räcker till att ens fylla grundläggande behov kommer också viljan att betala skatt att minska vilket i sin tur leder till fler privata försäkringslösningar. Det gäller förstås bara för dem som har möjlighet att teckna sådana. För andra blir maskorna i trygghetssystemen större och större tills det bara finns tomma hål kvar. Vi rör oss mot gamla tiders konservativa välfärdsmodell, där välfärdsnivån gäller bara den som arbetar medan resten får leva på existensminimum och får förlita sig på frivilligorganisationer och på kyrkan.

Vi i Vänsterpartiet vänder oss mot utvecklingen. I Vänsterpartiets Sverige, byggt på övertygelsen att alla människor är lika mycket värda, finns det en grundläggande, gemensamt finansierad välfärd och trygghet som gäller ALLA. Sjukdom, funktionsnedsättningar, åldrande och arbetslöshet drabbar nämligen vem som helst av oss. Den dagen det händer ska vi veta att ett solidariskt skyddsnät finns. Vi ska inte tvingas iväg med mössan i hand på tiggarstråt till en frivilligorganisation som har helt andra uppgifter än att lappa ihop de hål i välfärden som Moderaterna klipper upp i sin skamliga omvända Robin Hood-taktik ”Att ta från de fattiga och ge till de rika”.

Birgitta Axelsson Edström
Susanne Johansson
Vänsterpartiet Kalmar

Aktuell sångtext

Hatet fräter sönder dig

och binder dig i ensamhet

Övervinn din bitterhet

med rätta vapenslag.

Räck din hand till försoning

sluta tänka tillbaka.

Våga tro på kärleken,

och du ska segra till sist!

Älska dem som hatar dig

välsigna dem som hånar dig.

Bed för dem som sårar dig

och handlar kärlekslöst.

Låt dig aldrig förbittras

hatet kväver din glädje.

Lämna allt i Herrens hand

och du ska segra till sist!

Endast kärleken segrar,

Endast kärleken segrar,

Endast kärleken segrar

över ondska och hat.

Den här texten är från en skiva med Charlotte Höglund från tidigt 80-tal. Inte kunde jag ana att just den skulle kännas så högakuell just nu, i slutet av juli 2011.

Första semesterveckan

Tvättmaskinerna är igång i tvättstugan, sängkläderna är utbytta, den mörkbruna träsängen avtorkad (varifrån kommer allt damm i ett sovrum???) och nu väntar grattiskort och paketinslagning före frukost och Melodikrysset. Det blir en fullspäckad lördag. Idag fyller nämligen min pappa år, och vi ska passa på att fira både honom, mamma, storasyster och goe liberalmaken på en gång. De fyller år inom lopppet av en månad, så detta är en nyttig form av rationalisering :-)

Det har varit en välfylld första semestervecka. Den inleddes med ett par dagar i Åtvidaberg hos svärföräldrarna. Jag visste det redan på förhand:"I detta kokande inland kommer vi att befinna oss under årets värmebölja" och mycket riktigt, så blev det. Det betydde å andra sidan också att sommarens premiärdopp togs i den fantastiska Bysjön tillsammans med otaliga små fiskar :-) En match med ÅFFs b-lag på Kopparvallen hann vi också med. Det blev vinst förstås. 4-1 mot Gefle som säkert var minst fem år yngre och 15 kg lättare allihop. ;-) Bra jobbat Bruket :-)

Sedan åkte vi till Västervik för att leva ett dygns skärgårds- och turistliv. Som de ordningssamma svenskar vi är kollade vi upp båtturernas tidtabeller i god tid och satsade på en tur med M/S Sladö till Idö kl 16. Inte sjutton varken kom eller gick det någon båt då. Vi väntade. Och väntade. Och väntade i den stekheta solen. Sedan ringde vi turistbyrån. OK, Sladö var trasig och på reparation sedan 26 juni. Enbart M/S Freden trafikerade med en helt annan tabell, och då gick turen kl 18 med hemfart kl 22. Visst är det konstigtt att det inte går att lägga ut sådan information på hemsidan? Eller är det bara i Västervik som det är omöjligt?

Nåja, det blev ingen båttur. Vi dog inte för det, men lite trist var det. Istället skulle vi åka med tuff-tuff-tåget sa vi som körde runt i stan. Är man turist så är man , och då är det OK att vara barnslig. Vi sprang i fatt tåget på torget och skulle ta plats. Då hade det just kört sin sista tur för dagen. Suck. Men men, mat måste vi väl ändå kunna få. Goe maken har ett gott matminne från en speciell restaurang. Vi gick dit. Den var stängd, eller åtminstone var den inte kvar där den låg förut. Nu var det ett fik där. Också stängt.

Det var dock ingen fara. Vi fick i oss lite mat på ett annat ställe. Vi var absolut äldst på en av stadens pubar framåt natten där vi lyssnade på en livetrubadur och vi sov gott med fyra öppna fönster på ett av stadens hotell. Ingen båttur, ingen tågrunda och inte rätt restaurang, men vi hade det skönt ändå. Men Västervik, hemsidor KAN uppdateras ;-)

I torsdags var det premiär på sommarteatern "Ett makalöst bröllop" i Krusenstiernska gården. Jag kan rekommendera den! Kolla in hotellstäderskan. Bara att se och höra henne är värt en biljett till föreställningen :-D

Nu väntar tvättstugan igen och sen ska man ge sig i kast med förberedelserna inför dagens födelsedagsfest. Knytkalas ska det bli med sommarbuffé hemma hos föräldrarna. Med rimmade verser och paket hoppas jag att födelsedagsbarnen ska bli nöjda :-)

Glad Midsommar till er alla!

Dagen före Midsommarafton.... Nu hägrar semestern. En lång ledighet som väntar på att fyllas med bara avkoppling är på gång att inledas, men ett möte i nästa vecka måste jag klara av ändå. Men fram till dess är jag LEDIG :-) Och sedan ska jag under sommaren bland annat besöka Liseberg tillsammans med goa dottern (vi har passerat tonåren båda två men ett par dagar varje sommar får vi ett allvarligt återfall...), åka på kryssning i Östersjön tillsammans med goe maken samt skriva en rad texter till en andaktsbok. Det kan ju passa bra att koppla av med, eller hur?

Vad har våren bjudit på? Ja, jag måste medge att den har varit jobbig, inte på det privata planet men på det professionella. Kören Vox Communis blomstrar (Tack alla goa människor som finns där!) och hemmavid har vi det gott. Det är guldkorn som förgyller livet och som ger kraft att klara av annat som inte är lika utvecklande. Visserligen kunde jag lämna tunga, alltför tunga om jag ska vara ärlig, uppdrag på nyåret och det har varit en välgärning för min hälsa. Istället har jag fått uppdrag som ger betydligt mer spelutrymme, speciellt om man tillhör ett litet parti. Det känns bra, och tiden har faktiskt under den här terminen räckt till för att skriva och läsa en del, vilket jag har saknat ordentligt under de gångna åren. Med små steg börjar jag hitta tillbaka till den där underdogmentaliteten som alltid har varit min främsta stolthet. Det känns bra. Kampen för rättvisa, solidaritet, jämställdhet och jämlikhet är viktigare nu än på länge, och där har jag hittat en glöd som inte slocknar i första taget. Att vi dessutom har bildat ett än så länge ganska underjordiskt nätverk som hanterar mycket viktiga frågor är förstås också ett stort plus med våren 2011. Snart kommer vi att synas på allvar. Då får ni huka er gubbar :-)

Men det övergripande intrycket är ändå att jag fått kämpa mycket i motvind. Jag är inte van vid tystnad och negativa attityder. Jag har aldrig, tack och lov, tidigare behövt göra våld på mitt eget beteende bara för att inte känna mig utnyttjad, men under våren har det känts nödvändigt. Professionella relationer på jobbet ska nämligen numera inte på något sätt vara personliga, och då har jag anpassat mig till det. En enda gång har jag varit i närheten av en sådan stämning, och det är en himla massa år sen i den akademiska världen då man vid fikabordet fick lära sig att frågor om hur någon mådde eller om vad man hade gjort under helgen inte bara var totalt ointressanta utan dessutom olämpliga. Sådant leder till en kall och obehaglig miljö, men det jag har insett under våren är att jag just nu inte har så mycket energi att jag på egen hand kan höja temperaturen. Jag har också anpassat mig till tystnaden, inte i alla sammanhang men i en del. För att orka med har jag alltså valt att ta på mig en tjockare kappa, eller kalla det pansar. Då känns kylan mindre.

Nu väntar sommaren, och den inleds med Midsommarfirande tillsammans med släkt, grannar och vänner. Jag håller tummarna för att det blir uppehåll så att det kan bli grillning under bar himmel. Jag önskar alla, var ni än finns, en riktigt härlig Midsommarhelg och en lika härlig sommar med bara sköna stunder! Och om vi har tur, och om JAG har tur, så kanske värmen kan smitta av sig så att hösten inte blir lika kall som våren har varit :-) Eller så kanske jag under sommaren kan samla på mig så mycket värme att jag orkar ta tag i problemet på egen hand....

Budget i kf

Här i Kalmar har kommunens budget för nästa år klubbats. Nu ska man planera år 2012 efter den så att den kan börja gälla vid årsskiftet. Ett digert planeringsarbete ska genomföras av alla nämnder och styrelser. Man måste ändå säga att det saknades alternativ den här gången. Trots ändringsförslag i mängd (ca 180) så var det en enigt fullmäktige som stod bakom nästan allt i den rödgröna budgetluntan. Moderaternas förslag skiljde sig åt med ändringar som omfattade 5,1 mkr, KD med 5,6 mkr, C med 8,1 mkr och FP med 20,6 mkr (där förespråkades en skattesänkning med 10 öre). SD ville också ha en skattesänkning i spannet 10-20 öre men saknade i övrigt siffror i sitt förslag. Det är i sig ganska märkligt i en budgetdebatt som just handlar om …. Ja just det, pengar och siffror.

OK, hur bra är en rödgrön budget som borgerligheten ställer upp på till 99%? Ja, det kan man undra, men jag vill tro att den är bra. Jag vill tro att vi bygger en bättre och rättvisare kommun med budgeten som grund. Det måste man ju tro.

En aning bekymmersamt är att omsorgsnämnden får en ramminskning på 10 mkr om året de kommande åren på grund av de höga kostnaderna i Kalmar jämfört med standardkostnaderna. Å andra sidan är det inget parti som inte ställer upp på den förändringen, så ingen kan ju gnälla i efterhand. Lite konstigt är det ändå när man betänker att alla partier utom vi och MP begärde extra anslag till omsorgen i februari (5,3 mkr). Det har man ”glömt” nu.

De borgerliga vill minska anslagen till Destination Kalmar i ett läge när turismen utvecklas som aldrig förr, när evenemang som Iron Man och damfotbolls-EM ska genomföras i Kalmar. Det är huvudlöst. Lika huvudlöst är det att höja borgensavgifterna för kommunala bolag och därigenom se till att både boende i Kalmarhem och företag som hyr lokaler av KIFAB får höjda hyror. Suck. FP vill avveckla omsorgens bemanningspool och verkar tro att timanställda vikarier inte behöver någon lön. KD vill renovera alla kommunägda fastigheter utan att det kostar pengar. Centern tjatar som vanligt om ”timledarreformen” på fritidsgårdarna och vägrar begripa att timledare är en oegentlig anställningsform, ingen reform. M vill bygga ungdomsghetton och göra om det alkoholpolitiska programmet pga Linnéuniversitets studenter. SD tror sig ha profetisk förmåga och pratar, förutom för den gamla unkna rasismen och främlingsfientligheten som vi andra inte blir ett dugg överraskade över längre, om ”Linnéuniveristetsfiasko”. Tja, där var ett par oppositionsförslag i korthet. Det är lite magert, eller hur?

Det FINNS satsningar i budgeten. Ett nytt idrottspaket klubbades. Det är positivt att satsa på fysisk aktivitet. Det handlar om folkhälsa och framtida utvecklingsmöjligheter. Nu hoppas jag bara att man framöver samverkar bättre med våra föreningar och den ideella sektorn, dvs med de människor som bär en mycket stor del av vår välfärd på sina axlar utan betalning. Deras arbete måste hanteras med respekt. Vi lägger dessutom pengar på sommarjobb för ungdomar, på tursim och på kultur. Det är bra!

Men det finns också utmaningar. Äldreomsorgen som måste gasa och bromsa samtidigt, utveckla verksamheten och erbjuda moderna äldreboenden som håller för nutida och framtida krav. Äldre har rätt till ett värdigt liv även när krafterna tryter. Gymnasieskolorna ska sjösätta en ny gymnasiereform medan elevantalen dyker ner. Där måste kraft kunna läggas på verksamhetsutveckling och inte på annat tjafs. Jämställdheten utvecklas inte tillräckligt snabbt. Varför är det år 2011 exempelvis fortfarande självklart att brandmän och anläggningsarbetare har betalda arbetskläder medan omsorgspersonalens arbetskläder enbart blir föremål för en utredning?

Vi har alltså långt kvar systrar och kamrater. Än har vi inte nått fram. Hoppas vi kan ta ett par steg till i riktning mot rättvisa år 2012. Jag skulle dock önska vill att det ska gå snabbare än det just nu gör....

Atmosfäriska störningar?

Det finns en hel del som man kan fundera över ibland, och det gör jag just nu. Hela den aktuella historien kring Kalmarsunds Gymnasieförbund med efterforskning av källa, med bristande information, med anmälan till JK och med obegripliga attityder på flera håll fyller mig med olust. Jag som alltid har tyckt att det har varit roligt att sitta med i gymnasieförbundets styrelse, även om det inte alltid har varit det allra mest effektiva politiska sammanhang jag har verkat i, börjar få väldigt svårt att både förstå och hantera stämningen där, trots att jag verkligen brinner för att stötta gymnasieskolans framtida utveckling i positiv riktning.

Kan man kalla det atmosfäriska störningar kanske? Och, i så fall, hur kan man råda bot på såna? Det behövs nämligen. Den borgerliga regeringen kan inte få härja fritt i skolvärlden utan vi måste vara med på banan och dra i vänsterarmen. Det kan vi just nu göra genom målinriktat parlamentariskt arbete på arenor där den offentliga skolan drivs. Då kan vi inte låta annat än just skolans utvecklingsmöjligheter, varje elevs rätt att få ta del av en utvecklande utbildning i de formbara tonåren och varje vuxens rätt att ta del av vuxenutbildning, stå i fokus för våra diskussioner.

Jag hoppas att vi kommer över de här lokala problemen. Det måste vi, för elevernas skull. Jag hoppas att JK kommer att ge oss vägledning i det arbetet så att vi återigen kan jobba med de viktiga frågorna. Rejäla framtida utmaningar för våra gymnasieskolor är nämligen inte något vi behöver leta upp. De är i allra högsta grad en realitet, och vi lever i dem redan nu.

Om vikten av kompetens i estetiska uttrycksformer i framtiden

”En hand som arbetar skapar en hjärna som tänker” uttryckte möbelformgivaren Carl Malmsten. Allt lärande hänger nämligen samman. Den estetiska verksamheten stödjer lärande i matematik och språk, och vice versa. Kreativitet, kommunikation och entreprenörskap utvecklas till stor del genom estetiska ämnen. Den utvecklingen kommer de gymnasieelever som börjar gymnasieskolans första år hösten 2011 att förvägras. Det är bekymmersamt då vi och vårt samhälle behöver mer kreativt tänkande och mer entreprenörskap, inte mindre. Men den nya gymnasieskolan tar ingen hänsyn till det.

Kurserna i bild, musik, dans och drama berövas i och med hösten 2011 sin ställning som obligatorium och som meriterande kurser. Det innebär att många gymnasieskolor, i riskzonen ligger Stagneliusskolan i Kalmar, kommer att stå helt utan estetiskt och konstnärligt kreativa kurser. Det är beklagligt. Blivande entreprenörer och andra som kommer att jobba inom kreativa näringar och inom kulturområdet ska utbildas utan att få lära sig de kreativa processer som just de estetiska ämnena så tydligt förmedlar. Det står i skarp kontrast till gymnasiereformens tydliga betoning på entreprenörskap och elevernas egen drivkraft. Det riskerar att bli platt fall, både för reformen i sig men tyvärr också för elevernas framtid då de inte får tillgång till adekvata redskap inom ramen för utbildningen.

I vår tid blir det allt viktigare att kunna hantera och tolka bild- och textinformation i olika media. Våra industrier är på väg ut ur landet och arbetsplatser försvinner. Vi måste alltså tänka nytt. Denna utveckling måste med nödvändighet färga även skolan. Estetisk och kommunikativ kompetens kommer att höra till det allra viktigaste på framtidens arbetsmarknad, oavsett om man ska bli ingenjör, läkare eller journalist. Den nya gymnasieskolan ökar risken för att dessa perspektiv saknas. Därmed riskerar Sverige att inte längre ligga i framkant, varken när det gäller industriellt utvecklingsarbete eller inom media och kultur. Man går dessutom emot ett EU-betänkande från 2009 där man fastslår att konstämnen bör vara obligatoriska i utbildningsprogrammen på alla utbildningsnivåer så att en demokratisering av tillgång på kultur främjas.

Den gymnasieskola som slår upp sina portar hösten 2011 har många brister. En av de allvarligaste är att kurser med inriktning på kultur och skapande nedvärderas och stryks som obligatoriska. Det kan leda till större problem än vi anar. Elever får sämre möjligheter än tidigare att ta plats på en framtida arbetsmarknad, och Sveriges möjligheter att behålla en frontposition i kunskapsintensiva sektorer försvåras. Det var nog inte det som högerregeringen avsåg med sin nya gymnasiereform, men det är så det blir när man inte bryr sig om att ta till sig väl grundade argument. Carl Malmstens vishet från förra seklet hade nog kunnat tillföra en del, om någon på högerkanten hade varit beredd att lyssna.

En av två möjliga

Igår blev jag minst sagt upprörd och överraskad när jag fick syn på tidningen. Ännu mer växte förvåningen när jag öppnade den. Jag vet inte riktigt hur jag ska varken tänka eller agera nu, men jag är grymt besviken och måste nog ge mig en liten stunds eftertanke så att jag inte gör något jag senare kommer att ångra.

Hur som helst, jag är utan egen förskyllan, en av fem möjliga, fast egentligen och allra troligast är att jag är en av två, och den etiketten hade jag väldigt gärna sluppit.

Pingstdagen 2011

Idag blev det en fin dag. Det var i och för sig gårdagen med, efter ett tag alltså. Idag har vi varit i Domkyrkan i Växjö och denna somriga pingstdag bevittnat invigningen av den nya biskopskräklan samt nio nya prästers vigning till tjänst i Svenska kyrkan. Det var mäktigt, vackert och varmt. Riktigt varmt. Å andra sidan, det känns väldigt bra att det är så fullt i en domkyrka att till och med den blir stekhet och syrefattig. Den efterföljande lunchen hos biskopen var lika mysig den med god mat och trevlig samvaro. Östrabo i Växjö ligger så gudomligt vackert! Har ni inte varit där, gör ett besök. Vacker trädgård, vackra hus, ja, man tappar nästan andan :-) http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=663582

Vi sjöng som inledande psalm traditionsenligt nr 161 ur Svenska Psalmboken (text: P Nilsson 1934, musik: M Vulpius 1609). Fjärde versen lyder:
Kärlekens Ande, hand i hand
lär oss som syskon att vandra.
Samman oss bind med fridens band,
hjälp oss att älska varandra.
Styr våra steg i Jesu spår,
lär oss att bedja Fader vår.
Kärlekens Ande, led oss.

Det är en av mina favoritverser. Den håller i många sammanhang, inte bara en solig pingstdag utan även resten av året.

Utmaning

Det där med politik är inte alltid helt lätt att reda ut. Det är en sak att ha grundprinciper, mål och visioner och tyvärr en helt annan att försöka nå dit genom otaliga sammanträden och diskussioner i samarbete med andra som man inte själv har valt att arbeta med, som inte delar riktigt samma målbild och som av allt att döma inte tycker det är speciellt angenämt att samarbeta med mig heller. Det är en utmaning kan jag tala om.

Men det är ju det som är hantverket, och det lär man sig med tiden även om det kan vara en dyrköpt läxa. Det handlar i hög grad om att komma fram till kompromisser som åtminstone leder åt rätt håll, om än i pinsamt mikroskopiska steg, men det är ju vardagen för oss som företräder små partier. Det finns dock annat som jag aldrig kommer att köpa, oavsett från vilket håll det kommer. Det mesta går dock att lösa om man visar varandra respekt och hänsyn, om man inser att det kan vara bra att lyssna istället för att bara prata själv och om man respekterar det gemensamma regelverket och inte medvetet eller omedvetet fipplar med det formella. Och visst är det gott att veta att de allra flesta håller med om det?

Idag ska jag dock ta mig ifrån den lilla kalmaritiska sandlådan för att arbeta i ett helt annat sammanhang där vi vill samma sak allihop, nämligen att skapa världens bästa välfärd för alla. Det känns skönt. Då och då måste man nämligen påminna sig om vad som är meningen med alla de ändlösa diskussionerna som känns både fruktlösa och meningslösa ibland. Man sitter ju inte där och slåss för ingenting eller, hemska tanke, för sin egen försörjning, utan för att man drivs av viljan att skapa något gott i både stort och smått för någon annan än sig själv. Det är då studiebesök i verkligheten och träffar med partikolleger fyller en speciell funktion. Den typen av andningshål är livsviktiga även om resan dit den här gången är lång och av allt att döma verkar bli fylld av ilskna gallskrik från en liten flicka som inte alls verkar uppskatta tågresan. Förmodligen lider hon mer än jag.

"Ensam i bräcklig farkost"

Mörkret sänker sig. Den här kvällen är inte himlen lika vacker som igår. Då skimrade den i klart lysande rosa. Nu är det mer ett grått lite molntyngt himlavalv vi ser. Nåja, jag klagar inte. Idag har det kommit lite regn, blixt och dunder och luften känns en smula klarare.

Jag antar att jag måste vänja mig vid att vara ensam vänsterpartist i olika sammanhang. Idag har jag till exempel varit ensam under ett heldagsmöte. Det har jag varit förr, men nu är det annorlunda. Man måste inte vara ensam bara för att man är ensam, om ni förstår, men i det här sammanhanget är jag plötsligt himla ensam. Det där med samarbete och samförstånd har fått ge vika för helt andra arbetsformer och härskartekniker, och det tycker jag inte om. Jag känner mig fortfarande en aning vilse men efter ett halvår så ser jag i alla fall konturerna av regelsystemet för "the name of the game". Jag är inte tillfreds, långt därifrån, men det SKA gå att navigera i det här farvattnet också. Alternativet, att stå kvar på kajen och hålla tyst, finns bara inte. Är man en Ninja så är man. Även skalden Erik Gustaf Geijer var nog en Ninja på sitt sätt på nyårsdagen 1838:

Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida hav;
stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! — så är hans ödes bud;
och i djupet bor, som uti himlen, Gud

Seger!

Idag vann vi en seger i kommunstyrelsen. Hela gänget gick på vår linje och uppmanar nu Kalmarsunds gymnasieförbund att öppna sina sammanträden för allmänheten igen. Vi i Vänsterpartiet formulerade och skickade in en skrivelse till kommunstyrelsen med den innebörden efter det tokiga beslutet i mars och nu går skrivelsen tillsammans med en uppmaning iväg för behandling. Kalmar kommun är den överlägset största medlemskommunen och står för nästan 70% av budgetmedlen. Om resterande dryga 30% (Mörbylånga, Torsås och Borgholms kommuner) har en annan uppfattning än att sammanträdena ska vara öppna för insyn så får det bli ett pikant problem som förbundets styrelse får hantera.

För oss i Vänsterpartiet är öppenhet en mycket viktig grundsten i demokratin. Med öppenhet vinner vi acceptans för våra beslut. Med öppenhet kan vi entusiasmera människor till att engagera sig i politiska frågor. Med öppenhet garanterar vi att vi har sjyssta beslutsprocesser. Det handlar om etik, moral och respekt för demokratins spelregler. Vi viker oss inte en tum när det gäller detta, och jag är glad att samtliga övriga partier hade precis samma uppfattning som vi idag. I mars var det bara vi i Vänsterpartiet och Miljöpartiet som höll fast vid denna grundprincip. Skönt att veta att man kan ändra sig när det blir så fel. Nu hoppas jag att också övriga tre kommuner inser sitt misstag och ändrar sig.

En ny dag efter himmelsanbefalld avkoppling :-)

Jag har haft totalstopp i min e-mail sedan i onsdags morse. Snacka om att känna sig avklippt från omvärlden :-( men nu fungerar den igen :-) Allt går så himla mycket lättare om man kommunicerar med varandra och informerar om vad som ska och kan hända :-)

Allvarligt talat, det kanske ändå var meningen. Kryckor, två ömma fötter, en trasig rygg och sedan inte ens fungerande e-post.... Jag tror att den gode guden däruppe försökte säga till mig att under den här långhelgen skulle jag koppla av, och det är jag tacksam för. Det blev sköna dagar som jag så väl behövde. TACK!

Men idag är det en annan dag. Efter att ha klarat av ett kommunstyrelsemöte samt problemet med e-posten åtminstone till hälften så ska jag se till att putsa köksfönstren och sätta upp nya fräscha gardiner när jag kommer hem så småningom efter dagens sista möte. Det bör jag hinna innan det är dags att bänka sig framför fotbollsmatchen på TV. Heja Sverige! Spöa Finland! Den riktigt VIKTIGA matchen går dock inte på TV. Den spelas i Hovmantorp ikväll kl 19 fjärran från kameror och arenakrav. Heja Klubben!!!

Lugn helg

En riktig avkopplande långhelg pågår :-) Visst sjutton är det skönt! För min del blev den ännu lugnare än jag hade planerat. Efter att ha haft ischias i en vecka ramlade jag i tisdags kväll ner ett par trappsteg på Larmtorgets scen när vi hade avslutning med kören. Det blev ett besök på sjukhusets akutmottagning morgonen därpå efter en sömnlös natt med värkande fot och smalben. Jag ska inte klaga. Det kunde ha gått långt värre än en stukad fot, men inget ben är alltså brutet och idag har jag slängt kryckorna i alla fall. Men om det är nån som undrar:

• ischias



• en nyligen stukad fot



• en sedan länge överkörd fot som skriker vid belastning
  

är ingen direkt höjdarkombination. Fråga mig, jag vet...

Men, det blev ett litet bröllop i helgen ändå trots krycka! Anna och Petar gifte sig i går lördag i Kalmar Domkyrka och tog emot gratulationer på en solbestrålad kyrktrappa. Grattis och lycka till i framtiden! Samma dag, men på annan plats, gifte sig partiordförande Lasse med sin Åsa. Grattis och lycka till ni också :-)

Igår kväll hade vi grillkväll med grannar, vänner och familj. Vi var nog ett 20-25-tal som åt och drack gott tillsammans. Mina föräldrar kom och var med liksom plastsonen med tre kompisar. Åldersspridningen blev stor, och det gör ju bara att det blir ännu roligare. Jag är så tacksam för att vi har så trevligt ihop på vår lilla gård :-) Kvällen avslutades med ett parti poängkubb. Jag vill ju inte vara taskig, men det var nog det sämsta jag sett i den vägen, och märk väl: Jag var inte ens med! Mina resultat brukar inte direkt vara nåt att hänga i julgranen, men detta var sämre än sämst. Nollorna stod som spön i backen. Ingen träffade nånting ;-) Vem som vann? Goe liberalen förstås. Jag tror att anledningen helt enkelt var att han som folkpartist kände sig mest hemma bland alla nollorna i spelprotokollet ;-)

Om gnällspikar och nålar...

Det finns dagar då man bara vill vända upp och ner på allting. Ibland är det faktiskt bra. Om man får reaktioner som känns orättvisa, kan det möjligen finnas en annan tolkning än den man just gjorde? Till exempel negativ kritik, kan den uppfattas som något positivt? Ligger det något annat bakom gnäll och nedlåtande attityder?

Ja det kan faktiskt vara så. Negativ kritik är för det mesta ett tecken på att någon tycker att det man gör betyder något. Sedan kan det finnas mängder av anledningar till att man bemöts just negativt. Det behöver inte vara just mitt fel. Det är inte helt ovanligt att dylika kommentarer fälls av människor som tycker att de av en eller annan anledning har ett högre värde än jag eller att de på grund av det ena eller andra har en automatisk högre ställning i makthierarkin. Vad det än kan bero på så är taktiken tydliga och ganska självklara exempel på härskartekniker och ska därför bekämpas å det strängaste.

Sedan kan det också finnas anledning att se på sitt eget agerande också. Vad vill jag med mina omdömen till andra? Vill jag lyfta dem och ge tips som leder framåt? Vill jag förstärka det som är bra och på det sättet på sikt eliminera de delar som jag inte tycker är speciellt fruktbara? Det är viktigt att komma ihåg att man inte ska behandla andra som man själv blir behandlad, utan att man ska behandla andra som man själv skulle vilja bli behandlad. Det är en himla liten skillnad rent språkligt, men innehållsligt är det en HIMLA STOR skillnad.... Men ack så svårt det är..... Och jag faller i fällan hela tiden, oavbrutet. Jag försöker bättra mig, men det är svårt. Och det gäller också att fokusera på det som känns bra och envetet tänka på att en enda negativ kommentar kanske motsvaras av fem glada tillrop. Varför är det egentligen så svårt att i det läget se på det som känns bra och helt enkelt lägga gnällspikarna vänligt men bestämt åt sidan ett tag?

Nåja, jag står ut med leken. Har man gett sig in i den så får man den tåla, även om diverse män (för numera är det nästan bara män det handlar om) inte kan låta bli att sticka nålar i en då och då och det kan göra rätt ont vissa gånger. Numera drar jag ut nålarna och sparar både dem och gnällspikarna som lärdomar, och vem vet, en gång kanske de kan komma till användning på ett sätt som faktiskt kan vara utvecklande och inte bara nedbrytande. Det är en utmaning inför framtiden som jag gärna skänker några tankar till. Även nålar och gnällspikar kan bidra med något viktigt, men det krävs nog att man satsar en hel del reflektion och själslig styrka innan man blir varse hur.

Utbildningsministern hindrar en framgångsrik skola

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) kritiserar ständigt den skola han politiskt ansvarar för. Enligt honom har den svenska skolan aldrig varit sämre än den är nu. Björklund är dock inte den som bara gnäller. Han är en handlingens man. Tyvärr genomför han åtgärder som leder käpprätt åt skogen. När Skolverket, i samklang med talrika skolforskare, framhåller att skolans problem hänger samman med segregation, differentiering och mindre lärarledd tid genomför den borgerliga regeringen med utbildningsministern i spetsen reformer som istället ökar problemen.

Elitklasser startar nästa höst för 300 tolvåringar. Det ökar både segregationen och differentieringen. Dessutom dräneras den kommunala skolan på resurser när fristående skolor utökar sin verksamhet medan kommunen enligt lag alltid har det yttersta ansvaret för skolan. Om en fristående skola går i konkurs måste den kommunala skolan ta hand om eleverna. Samtidigt kan halva elevunderlaget plötsligt välja en annan skola, och därmed ta halva budgeten med sig. Den kommunala skolan måste alltså ha anpassningsförmåga till tusen och konkurrerar därmed inte på lika villkor.

Friskolereformen har blivit ett slags sorteringsmaskin där föräldrarna till högpresterande elever väljer att flytta sina barn från vissa skolor. Den kommunala skolan får därmed stort ansvar för att hjälpa de svagaste och mest utsatta eleverna samtidigt som resurserna krymper. Det är en ekvation som inte kan lösas. Resultatet blir, trots hårt arbetande och kompetent personal, en sämre skola. Försämringen förstärks ännu mer genom den politik för ökade klyftor och ökad segregation som högerregeringen driver på alla andra områden.

En skola som sorterar ut och delar upp elever kan aldrig bli världens bästa skola. Skolverket och forskningen är helt överens. En jämlik skola som inkluderar elever istället för att stänga dem ute är däremot en skola där människor utvecklas.

Under nittiotalet var den svenska skolan mest jämlik i Europa. Elevernas resultat berodde inte på vilken skola de gick i. Idag ökar segregationen. Föräldrarnas bakgrund spelar allt större roll. Resurssvaga familjer med låg utbildningsnivå skiljs från högutbildade och resursstarka. Elever med invandrarbakgrund går på en skola, elever med svensk bakgrund går på en annan.

Tyvärr ser det ut som om Jan Björklund kommer att få rätt med tiden. Den svenska skolan kan år 2014 visa ännu sämre resultat. De svagare eleverna kommer att ha ännu sämre möjligheter, och de högpresterande kommer inte att lyckas bättre. Problemet är dock inte skolans elever eller dess personal som sliter med sitt uppdrag. Inte heller efterkrigstidens skolreformer kan lastas. Problemet är Jan Björklund själv och den politik han mot bättre vetande tänker genomföra.

Skolavslutning i kyrkan?

Nu är det dags igen. Debatten om skolavslutningarna kommer igång varje vår, lika säkert som surfiniorna börjar sprida sig i hängamplarna på balkonger och villor. Ska skolan ha sin avslutning i kyrkan, eller ska den inte?

För mig är frågan faktiskt inte ett dugg komplicerad. Jag har ALDRIG haft någon skolavslutning i någon kyrka under hela min skoltid genom grundskola och gymnasieskola. I ettan och tvåan hade vi avslutning i Bergaviksskolans matsal, från trean och framåt firade vi sommarlov i Novaskolans gymnastiksal och på gymnasiet var det självklart att ha avslutningen i Stagneliusskolans vackra aula. Inte förrän dottern började skolan skulle man till första julavslutningen knöla in sig i den lilla men mysiga kyrkan i Kläckeberga och sedan från våren och hela grundskolan ut var det favoriten Dörby kyrka som gällde.

Jag förknippar kyrkor med kyrkliga förrättningar och gudstjänster. Vid sådana tillfällen går jag gärna dit. Det är gudstjänstlokaler, helgade för det ändamålet, och alla människor är välkomna att komma och vara med. Man behöver inte vara medlem i någon församling, kyrkans dörrar är öppna. Däremot har jag svårt för att se det rimliga i att man ska lägga helt andra evenemang där, och dessutom ställa krav på att några gudstjänstinslag inte får förekomma.

Den svenska skolan är icke-konfessionell, och det är helt riktigt. Det finns ingen koppling mellan kyrkan och skolan längre, men det HAR funnits en sådan koppling. Nu är skolan kommunal och kyrkan skild från staten, och inte ens i huvudmannaskapet finns några anknytningar. Varför i hela fridens namn ska man då just vid avslutningen pressa in skolan i kyrkan där det vimlar av kristna symboler och budskap som inte kan undgå någon även om en präst inte närvarar just då? Är det för att den äldre generationen "alltid har haft det så"? Är det tillräcklig anledning för att göra våld dels på skolans värdegrund, dels på kyrkans rätt att förvalta sitt uppdrag?

Nej, jag anser inte att kyrkan är en lämplig lokal för en icke-konfessionell skolavslutning. Det handlar om att visa respekt och hänsyn åt båda håll, och så som läget är så måste man nog lösa den här frågan på annat sätt än att strida om en omöjlig kompromiss. Frågan är om de som envist hävdar att kyrkan ska abdikera för en skolavslutning och ser kyrklokalen som vilken annan hyreslokal som helst också tycker att det är OK att dricka sprit i en IOGT-lokal? Eller att det är fullt rimligt att hyra AA-lokalen för vinprovning? Eller är det bara kyrkans rätt att besluta över sina tillgångar som man har rätt att strunta i?

Låt skolan följa sina regler, och låt kyrkan uppfylla sitt uppdrag. Det finns andra lösningar där vi slipper råka i luven på varann. Låt oss söka efter dem istället. En skolavslutning ska vara en glädjens dag och inte en källa till irritation, och det är precis så jag minns mina skolavslutningar mitt bland ribbstolar, grönt sporthallsgolv och matsalsbord.

Ännu en "favorit i repris"

Härskartekniken: PÅFÖRANDE AV SKULD OCH SKAM
Den femte härskartekniken innebär att någon annan får dig att känna skam och skuld för en handling, en egenskap, en händelse eller en situation, trots att det inte är du eller din person som är den utlösande faktorn till händelsen eller situationen. Denna härskarteknik är besläktad med den fjärde tekniken dubbelbestraffning och är liksom denna i viss mån mer diffus och svårfångad än de tre första kategorierna. Att påföra någon skuld och skam kan dock beskrivas som det sammanlagda resultatet av att ha blivit utsatt för de föregående fyra härskarteknikerna: Den som inte får information utan blir osynliggjord, förlöjligad och dubbelbestraffad kan till slut inte annat än att internalisera detta budskap och känna skuld och skam: ”Jag är misslyckad, allt är mitt fel.” De konkreta exemplen kan återfinnas i många vardagliga situationer, det kan röra sig om kvinnor som har dåligt samvete för att de inte hinner med sina uppgifter, istället för att kritiskt granska sin arbetssituation, eller om föräldrar som tar på sig skulden för allt som berör deras barn. I mer extrema fall kan hela samhället – implicit eller explicit – påföra en kvinna ”skuld” t.ex. för att hon blivit våldtagen eller misshandlad genom att hänvisa till att offret bar ”fel” klädsel eller fanns på ”fel” plats. Gemensamt för alla fall av denna härskarteknik är dock att skammen och skulden påförs utifrån, men upplevs inifrån, vilket gör den särskilt svår att identifiera som härskarteknik.

Motstrategin: INTELLEKTUALISERA
En tydlig och effektiv motstrategi till påförande av skuld och skam är inte lätt att definiera. Ett viktigt första steg är att medvetandegöra dig själv om att dina skuld-och skamkänslor har påförts dig av någon annan. Att sätta ord på dina känslor är redan det en hjälp. Försök i möjligaste mån kliva ut ur dig själv och intellektualisera de situationer där du kände skuld och skam senast: Hur såg situationen ut rent konkret? Varför kände du skuld här? Övergå sedan till omgivningen: Hur tror du att situationen upplevdes av de övriga? Var det en situation som kunde uppfattas som ångestladdad eller problematisk för andra än dig, och kan det vara så att någon – medvetet eller omedvetet - försöker ”vältra över” denna ångest på dig? Fanns det något dolt budskap i det som förmedlades till dig, och hur skulle du kunna sätta ord på detta? Då vi alla är beroende av gruppgemenskap, kan det vara viktigt för samtliga att ”rädda” såväl situationer som relationer, även om det sker på bekostnad av en omedveten förlust av den egna självaktningen? Ett tredje steg är att höja blicken ytterligare och titta ännu längre tillbaka, att se en specifik situation mot bakgrund av tidigare kulturella traditioner och normer. Genom detta steg kan du se mönster i både dina egnas och andras beteenden, som kan ge en inblick i hur vi alla lär oss både att påföra och att ta på oss skam och skuld.

Bekräftartekniken: BEKRÄFTA DIG SJÄLV OCH ANDRA
Motsatsen till att påföra någon skuld eller skam är alla slags beteenden som ger bekräftelse, uppbackning och stöd. Genom en vidare förståelse av övergripande kulturella mönster kan du lyfta bort skuldkänslor från dig själv om du påbördats ansvar som går utöver det rimliga. Eftersom påförande av skuld och skam sker på ett allmänt plan och slår till ”inifrån”, måste även bekräftartekniken börja inifrån, genom att du ser med egna ögon både på dig själv och andra och definierar nya, positiva normer för de liv som du själv har valt. Bekräftelse av dig själv innebär även bekräftelse av andra. I situationer där t.ex. yrkesarbetande kvinnors normer
krockar med traditionella patriarkala mönster, blir det extra viktigt med bekräftelse från medsystrar, för att kunna nå fram till nya identiteter som inte grundas på påförda skam- och skuldkänslor utan innefattar en positiv och livsbejakande grundhållning.

Än en gång, tack http://www.jamstallt.se/docs/ENSU%20bekraftartekniker.pdf och till författarna Ditte Jonasson - doktorand i pedagogik, Diana Amnéus - doktorand i folkrätt, Ulrika Flock - doktorand i biokemi, Pernilla Rosell Steuer - filosofie doktor i tyska, och Gunnel Testad - doktorand i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Vi behöver nog påminna oss om de här mekanismerna ibland, och reflektera lite över hur vi hanterar situationer man hamnar i då och då. Tänk så lätt det är att bara lägga sig ner platt istället för att använda effektiva motstrategier och på det viset vända läget så att det kommer något positivt ur eländet

För ett elände är dom, dom där härskarteknikerna.....

"Favorit" i repris

På länken http://www.jamstallt.se/docs/ENSU%20bekraftartekniker.pdf kan man läsa följande:

Härskarteknik: UNDANHÅLLANDE AV INFORMATION
Att ha information och hålla den inne innebär makt vilket kan innebära att en person eller en grupp hindras från att handla så, som de skulle ha handlat om de hade vetat bättre. Att inte få tillgång till nyheter, möteshandlingar, protokoll, utskick eller inbjudningar kan leda till att det till exempel blir för sent att agera eller att man agerar på fel sätt. Ett exempel; på fotbollsmatchen efter jobbet kan det vara mycket som "görs upp" grabbarna emellan. Det som sedan sker på ett senare möte - när kvinnorna är närvarande - är att ärendet snabbt klubbas igenom.

Motstrategi: KRÄV KORTEN PÅ BORDET
Det går att känna igen ”undanhållande av information” och kräva korten på bordet. Ifrågasätt att eventuella beslut (där din medverkan krävs) tagits över ditt huvud. Pratar ”alla andra” om något som om det vore självklart? Påpeka att du inte har fått all information. Om du ett flertal gånger blir utsatt för ”undanhållande av information”, påpeka detta för den som bär huvudansvaret (t.ex. en chef), att det finns ett strukturellt problem som gör att du inte får den information du har rätt till. Inga beslut kan fattas i en arbetsgrupp där någon eller några är frånvarande eller inte delgetts fullgod information. Som medarbetare kan man kräva korten på bordet och påminna de andra i gruppen om att t.ex. ”vi är fyra i gruppen som ska diskutera och fatta beslut och jag är en av dem” pacta sunt servanda - avtal skall hållas. Det går också att använda sig av andras energi, t.ex. genom att säga ”Vad bra att ni har diskuterat detta! Nu får ni berätta för mig också, så att vi kan komma till beslut”.

Kortfattat:
- Du är inte dum , någon gör dig dum genom att undanhålla information.
- Kräv att viktiga frågor skjuts upp, om mer tid behövs för inläsning.
- Ha som krav att bli grundligt informerad när beslut ska fattas.
- Använd det egna nätverket för att skaffa information.Utgångspunkten bör dock alltid vara, om du inte är helt övertygad om motsatsen, att undanhållande av information är ett resultat av,
- Dålig informationsstruktur
- Att en person är omedveten om sitt handlande och vad det får för konsekvenser

Bekräftarteknik:INFORMERA
För att inte själv tillämpa ”undanhållande av information” bör man vara noga med att informera och inkludera alla berörda i beslutsprocesser. Det kan gälla både i den privata och i den professionella sfären. Om beslut som påverkar oss fattas över våra huvuden kan vi alla känna oss förbisedda och kanske till och med kränkta. Det gäller att vara uppmärksam på tystlåtna individer som inte kan, på grund av ålder eller blygsel, föra sin egen talan. Har ni av ren entusiasm diskuterat t.ex. ett projekt, utanför arbetstid, och kommit fram till betydelsefulla slutsatser? Var beredd på att redovisa diskussionen och vägen fram till era slutsatser. Genomskinlighet är en ledstjärna. Vidare måste ni vara beredda på att eventuella beslut måste skjutas upp till ett senare tillfälle. En chef ska klargöra när saker och ting bör diskuteras, och också klargöra att ämnet inte ska diskuteras utanför arbetstid. Kom ihåg att alla oavsett kön tillämpar härskarteknikerna och att det i 90 % av fallen sker omedvetet.

Stort tack till författarna Ditte Jonasson - doktorand i pedagogik, Diana Amnéus - doktorand i folkrätt, Ulrika Flock - doktorand i biokemi, Pernilla Rosell Steuer - filosofie doktor i tyska, och Gunnel Testad - doktorand i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet.

Tankar en vacker söndag i maj

Efter ett tvådagars partistyrelsemöte i Kungliga Hufvudstaden sitter jag nu på tåget hem igen. Vädret är fullständigt strålande, och här inne i kupén känner man ju inte ens av blåsten utanför. Det här är en underbar söndag i maj och tåget passerar gröna skogar och hagar och ett och annat gult rapsfält. Just nu börjar lätta skyar visa sig på himlen som fram tills nu har varit helt och hållet ljusblå. Naturen trivs, liksom korna och fåren som vi också passerar då och då. Vi går mot varmare och ljusare tider, och de flesta tycker att det känns skönt. Jo, jag måste väl erkänna en sak: Jag trivs egentligen bättre med vintern, men jag är inte så enkelspårig att jag inte kan förstå att det finns fördelar med våren och med ljusa och ljumma sommarkvällar, men det är ju inget mot tända ljus, julgran, glitter och tomtar samt "Koppången" och "Candlelight Carol".

Hur som helst, nu blir det varmare. Det gäller dock inte det svenska samhället. Här går det åt andra hållet. Vi har en utmaning framför oss, eller egentligen lever vi med den sedan flera år tillbaka, och den handlar om att återupprätta tilltron till det gemensamma, till att få fler att förstå att man är beroende av varandra. Vi måste satsa gemensamt för att kunna bekämpa stora samhälls- och miljöproblem och för att hitta smarta lösningar. En kylig värld där var och en sätter sig själv främst och inte sätter in sitt eget handlande i relation till andra är en värld som faller samman. Ett samhälle som håller ihop är däremot ett samhälle som kan stå emot. Det är på det sättet vi kan rädda jorden till våra efterlevande och det är på det sättet vi kan bekämpa rasism, trångsynthet och egoism. Det är på det sättet vi bygger "en värld där var och en är människovärd" som Ingemar Olsson sjöng en gång.

Och det är därför jag är så glad över att vi kunde anta ett strategidokument igår i partistyrelsen. Där talar vi om att vi vill jobba för en positiv utveckling, inte bara prata om den, och vi säger också att vi vill samverka med andra som har samma mål. Sedan säger vi en himla massa andra bra saker också. Läs dokumentet via http://www.vansterpartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=3448:framtidsstrategi-antagen-av-vaensterpartiet-&catid=22:nyhet&Itemid=799

Vi måste se till att skapa en bättre värld för alla, inte bara för några få, och kanske är våren, den tid då allt knoppas och människor tror på en ljus framtid, den allra bästa tiden att sjösätta det arbetet på allvar.