Vilken ställning har egentligen demokratins grundregler? Hur viktig är offentlighetsprincipen? Jag har börjat undra över sakernas tillstånd i Kalmar. Kalmar kommun ska nämligen besvara frågor inom ramen för en JO-utredning. Frågan gäller hur det kan komma sig att samhällsbyggnadskontoret har registrerat utlämning av offentliga handlingar till journalister. Att sådant inte sker borde sitta i ryggmärgen hos varje offentliganställd tjänsteman och varje politiskt förtroendevald. Det är grundkurs 1A i demokratiutbildningen. Det är grundlagen.
Nu har det ändå skett, och det är anmärkningsvärt i sig.
Likväl är det en annan sak som vållar mig, och fler med mig, ännu mer bekymmer.
Det är tystnaden. Det är tyst, förutom de sedvanliga förklaringarna från
ansvariga på temat ”Det var inte jag” eller ”Jag vet inget”. En enda anställd
har vågat använda bläckhornet för att skriva ner vad som har hänt. I övrigt är
det tyst.
Det finns sådant som är viktigare än att skydda sin egen
rygg och sina egna privilegier. Det finns sådant som är viktigare än att
behålla goda relationer politikerkolleger emellan. Varför i all världen inser
inte en enda oppositionspolitiker det? Vi kan inte förvänta oss att majoriteten
avslöjar sina egna tillkortakommanden (även om det borde vara det etiskt
riktiga att verkligen ta ansvaret), men vad gör oppositionen? Sitter ni också i
knät på makten och äter sötebröd?
Den totala tystnaden tyder på ett allvarligt systemfel i
Kalmar kommun. Den demokratiska processen störs genom ett uppenbart åsidosättande
av grundlagen, men ingen säger något. Det påminner om vad man förr brukade
kalla kåkfararmentalitet: ”Om du inte tjallar på mig så tjallar jag inte på
dig.” Det är måhända en effektiv strategi på vissa arenor, men i demokratins
tjänst är det livsfarligt. Jag är inte ute efter att någon ska bära hundhuvudet
och rullas i tjära och fjädrar på Larmtorget när vårsolen skiner. Jag är ute
efter att de lagar vi har som garanterar demokratin ska efterlevas. Antingen
finns inte den viljan i de beslutande församlingarna i Kalmarpolitiken, eller
så fattar man varken vikten av eller vitsen med regelverket. Man kanske tror
att det inte spelar någon roll, eller att det handlar om småsaker. Att ignorera
felaktigheter inom vitala områden är fegt. Värdet av den fria pressen och av
offentlighetsprincipen kan inte överskattas.
”Livet ska vårdas, inte förrådas” sjunger vi i en vacker
psalm. Detsamma gäller demokratin. Den ska vårdas och utvecklas, inte förrådas
och tystas ner. Tystnaden har aldrig varit ett effektivt verktyg i arbetet för
en rättvisare värld, och aldrig för mer en mer demokratisk värld heller. Varför
i all världen väljer ni då att vara tysta när era röster så ytterligt väl
behövs?
Birgitta Axelsson
Edström
Med 20 års
erfarenhet av kommunpolitik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar