onsdag, juli 04, 2012

Feminismen, återigen....

Jag citerar ur Vänsterpartiets feministiska plattform under rubriken FEMINISM:

Att vara feminist är att erkänna att det finns en könsmaktordning och att vilja avskaffa den. Patriarkatet är ingen biprodukt av kapitalismen utan en självständigt verkande maktfaktor som återfinns i alla slags samhällen genom historien. För Vänsterpartiet innebär den insikten att vi också erkänner att det finns ett gemensamt kvinnointresse över klassgränserna.

Klassamhället och patriarkatet är skilda maktstrukturer med olika materiell grund. Därför måste de analyseras var för sig. Den traditionella klassanalysen hjälper oss inte att förstå kvinnoförtrycket. Vår politik måste bygga på insikten att frågor om kön och klass inte kan överordnas eller underordnas varandra. Politiken får inte vara könsblind, lika lite som den kan vara klassblind.

Kampen för kvinnors rättigheter har gett viktiga resultat. Därför är graden av kvinnoförtryck olika i olika delar av ett samhälle, liksom i olika delar av världen. Feminismen är redskapet för den särskilda kvinnokamp som måste föras för att bryta patriarkatets makt. Denna kamp förs inom
politik och arbetsliv, men också i privatlivet.

Det framgår alltså med all tydlighet att feminismens mål i Vänsterpartiets tappning är att Krossa patriarkatet. Tack och lov! Jag har annars lite svårt för den där "lagomfeminismen" som kan uppstå och som är lite så där "lagomaccepterad"..... Ni vet, det där om att kvinnor och män, utan att man överhuvudtaget tänker på hur det ska gå till, ska vara lika mycket värda och ha rätt till heltid och lika lön för lika arbete. Det är inget direkt FEL på sådana ansträngningar, men de är i själva verket bara medel och problematiserar inte grunden för samhällets orättvisor. De rår inte på problemets verkliga kärna, nämligen maktstrukturen PATRIARKATET.

Och det är den maktstrukturen som vi måste lära oss mer om, att förstå hur den verkar och utforma strategier på hur den kan såväl motverkas som krossas. Det handlar naturligtvis inte om att krossa män. Det tror jag att de allra flesta kan inse om de bara vill, men det är klart, visst kan det göra ont att inse att man tillhör den privilegierade halvan av mänskligheten utan att man har valt det själv. Det jag då vill säga till alla män som känner sig påhoppade av oss feminister är: Låt inte oss betala för era skuldkänslor! Jobba för ett rättvist samhälle istället och var med och krossa patriarkatet ni också! Det är samma patriarkat som håller er fångna i gamla stereotyper som stänger vägarna för oss kvinnor!

Inga kommentarer: