Ack vad man bedrog sig. Idag skulle det ju bli en lugn dag. Istället har telefonen ringt som besatt, intervjuerna staplades på varann och det var knappt att det gick att få ihop dagen på slutet. Suck.
Dagens debacle visar i alla fall på en sak, och det är att vi som kämpar för ökat stöd till föreningslivet är inne på helt rätt spår. När föreningar av ekonomiska skäl till och med säljer sådant de inte äger så är det nåt som är fel. Vi står inför ett stort problem. Vart tar det ideella arbetet vägen? Hur ska vi kunna säkra ett aktivt fritids- och idrottsliv för den uppväxande generationen? Det räcker inte att sälja bingolotter längre, föreningarna måste få in pengar för att kunna klara av verksamheten. Självklart är det ett problem som vi måste uppmärksamma, men det är ju inte samma sak som att det är OK med egenmäktigt förfarande. Men det kan vi reda ut, i samarbete MED den aktuella föreningen, inte MOT den. Det är jag säker på. Misstag kan ske, även i den bästa av världar, och de kan redas ut. Det måste ju bli så.
För övrigt hann vi med att städa här hemma (nåja, inte så mycket som vi kanske borde men så mycket som vi hann med), boka en billig tågcharter till Ungern i sommar (spännande!), köpa nya köksmöbler (de gamla är nästan 30 år, omklädda ett otal gånger och nerfläckade med svart bläck), hälsa på hos mina föräldrar, för min del skriva tal inför morgondagen, göra diverse oväntade men nödvändiga andra inköp, för goe liberalens del läsa kilovis med papper inför landstingsfullmäktige i början på nästa vecka, laga näringsriktig middag med bulgur till kvällen samt kolla lite på kvällens hockey (det blev vinst i alla fall!). Fotbollen på Fredriksskans fick vi välja bort. Vi hade ju nästan Lützendimma här...
Nu är man trött. Och fattig. Fråga mig inte varför :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar