onsdag, februari 24, 2010

Reflektioner efter måndagen

I måndags var det fullmäktige igen. Jag tänker inte tynga alla läsare med vad som avhandlades där, för det var alldeles för mycket och med ett innehåll som till alldeles för stor del avvek från dagordningen. En sak är i alla fall säker: Ska kommundemokratin överleva krävs både nytänkande och skärpning. Det är INTE OK att hålla egna små sammanträden i samma rum som debatterna pågår. Sånt fanns det mängder av i måndags. Det stör, är ohövligt och är mycket respektlöst mot både folk som vill lyssna på vad som sägs från talarstolarna men framför allt mot dem som har ordet.

Interpellationsdebatterna ska handla om de interpellationsfrågor som ställs och inte om annat. Där syndas det friskt från alla möjliga håll. Jag tycker att partierna har ett ansvar att styra upp det här. Naturligtvis ska också presidiet reagera, men man kan ju inte heller sammanträden som hela tiden avbryts av ordförandens pekpinnar. Det blir en aning pinsamt. Samtliga ledamöter är ju vuxna och bör kunna dra sitt strå till stacken för att inte varje enkel gråsparv ska behöva utvecklas till antingen gam eller påfågel ju längre diskussionerna pågår.

Jag bidrog inte med något inlägg alls i måndags, det erkänner jag. Det blev liksom aldrig läge, och då håller jag tyst. Jag vill nämligen inte bara prata för pratandets och medias skull. Kanske beror det på att jag är in i nordens trött efter förra veckans kräksjuka, men måndagens möte lägger jag in i glömskans kammare och trycker på DELETE så fort jag bara kan. Kanske blir det bättre nästa gång.

Inga kommentarer: