Monsieur l'abbé, je déteste ce que vous écrivez, mais je donnerai ma vie pour que vous puissiez continuer à écrire.
Citatet brukar tillskrivas Voltaire, men meningarna kring riktigheten är delade. Hur som helst, de flesta verkar vara överens om att dess essens kännetecknar Voltaires sätt att tänka och fungera även om själva citatet skulle vara en efterkonstruktion. Voltaire försvarade redan på 1700-talet varje människas rätt att framföra sin fria åsikt. Det kallas som bekant demokrati.
Frågan är aktuell än idag. Har vi åsiktsfrihet i Sverige 2009? Man kan undra. Åsiktsfrihet betyder inte att man automatiskt slipper debatt och mothugg. Naturligtvis inte. Men, i ett demokratiskt samhälle, byggt på demokratiska värderingar och upprätthållet av demokratiskt stiftade lagar, så har man rätt att följa dessa lagar utan att utsättas för hot. Fungerar det så?
Idag fick jag ännu ett exempel på att så inte är fallet. Den 31 maj inkom en skrivelse till Länsstyrelsen i Kalmar län med anledning av Springbreak-festivalen. Jag håller inte med författaren i allt som skrivs. Det klagas på (o)ordningen i samband med evenemanget, ljudnivåerna och fylleriet och ansvaret läggs på polisen och på Kalmar kommun. Författaren gör det lite för enkelt för sig. Dessutom råkar jag bo alldeles i närheten av Skälby och jag stördes inte nämnvärt under Springbreak. Lite får man tåla när man bor i en stad, och jag tycker att det är övervägande positivt att det görs arrangemang även om jag själv inte har behov av att gå dit. Ungdomsfylleriet är naturligtvis ett stort problem, men där har vi alla ett ansvar, som föräldrar, som vuxna förebilder och som medmänniskor som kan visa på bättre alternativ än att supa sig redlös för att ha trevligt. Det är INTE främst vare sig polisens eller kommunens ansvar att fostra till en hållbar livsstil även om alla kan vara med och påverka i önskvärd riktning.
Jag fastnade dock för sista stycket i skrivelsen:
"Ni får inte veta vem jag är. Jag vet vad det innebär att ifrågasätta en så helig företeelse som en musikfestival. Jag tänker inte igen utsätta familjen för skadegörelse på hus och bil och nattliga hotsamtal."
Skrivelsen är alltså anonym. Den föranledde ingen åtgärd från Länsstyrelsens sida. Det var väl i och för sig väntat när det inte finns någon att skicka svaret till. Det hela är dock sorgligt. En medmänniska utnyttjar sin rätt att yttra sig, men vågar inte framträda med namn pga rädsla för trakasserier. Vi har således inte kommit särskilt långt med vår civilisation sedan 1700-talet. Och jag skäms. Voltaire borde rotera i sin grav över hur vår stolta Moder Svea, som vi tror är världens bästa demokrati, fungerar Anno Domini 2009.
Eller inte fungerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar