Ur led är tiden..... Åter på jobb efter förra veckan i sängen. Man vill ju inte ligga i sängen när man både ska jobba och flyttpacka, men jag hade inget val. Nu ligger jag istället efter när det gäller jobb och antalet packade lådor och slängt skräp. Dessutom har jag fått läkarföreskrifter om att ta det lugnt pga ett kvaddat knä och en kvaddad tumme efter cykelvurpan för ett par veckor sedan. Livet leker, med andra ord.
Livet leker inte för eleverna på Falkenbergsskolan år 7-9 heller, så jag är inte ensam om att tycka att läget är trist. Jag var där idag och bevittnade en sittstrejk. Eleverna måste byta lärare i mängder av ämnen, dels pga övertalighet på lärarsidan (minskat elevunderlag gör att antalet lärare måste ner och då är det de senast anställda och oftast unga lärarna som ligger risigt till), dels pga en omorganisation som görs på skolan i syfte att skapa mindre undervisningsgrupper. Det första skälet förstår eleverna nog, om man gör sig omaket att förklara ordentligt förstås. Det andra skälet kan jag tycka är helt OK i sig, men tidpunkten är uppåt väggarna fel. Man kan inte riva ner all trygghet eleverna har i skolan på en gång. Det säger ju sunt förnuft, eller hur?
Fast egentligen så är nog detta ett resultat av dålig kommunikation. Inte var det speciellt trevligt att se eleverna stå i hundratal och skrika på att skolledningen skulle komma ut och dels lyssna på vad eleverna hade att säga, dels förklara vad som egentligen ska hända. Det ska väl inte behöva gå så långt att man står i horder i hällregn (solskenet förbyttes nämligen i en störtskur under aktionen) ute på skolgården och skriker på ledningens avgång? Men det var vad som skedde. Och det kom inte ut någon från skolans expedition, inte någon alls. Frågan är vad som hade hänt om någon hade vågat visa sig. Frågan är om inte det hela redan har gått för långt.
Vad har vi egentligen skolan till? Ja, visst handlar det om att skriva, läsa och räkna, och om historia, fysik, musik, idrott, biologi och en himla massa andra ämnen. Vi ska dock inte glömma att det handlar om samhälleliga funktioner också, om värderingar och färdigheter. Vi ska genom skolan lägga grunden för demokratins överlevnad och utveckling. Den uppgiften fullföljer man inte genom att stänga dörren för elevernas synpunkter. Istället är det kommunikation som gäller. Fungerar bara den så är det fullt möjligt att hantera en situation där inte all blir nöjda med resultatet. Känslan av att bli lyssnad på och tagen på allvar väger tyngre än triumfen att få precis som man vill. Det är jag ganska säker på.
Nej, ur led är tiden, åtminstone på Falkenbergsskolan just nu. Ser man eleverna som fiender så blir de just fiender. Det kan aldrig vara meningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar