God jul!

Jag vill önska alla läsare som hittar hit en riktigt 

GOD JUL!

Jag önskar...

Jag önskar att Svenska kyrkan i all sin verksamhet förkunnar det evangelium som visar den Gud som alltid vandrar med oss och inte gör skillnad på människor.

Jag önskar att kyrkan under den kommande julhelgen får och tar chansen att nå människor med julens glada budskap, ett budskap som revolutionerar, befriar, utmanar och glädjer på djupet.

Jag önskar att vår Svenska kyrka på allvar ska vara en öppen, inkluderande och demokratiskt styrd folkkyrka, precis som Lagen om Svenska kyrkan säger i den andra paragrafen: ”Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet.”

Jag önskar att kyrkan tar allt större ansvar för att vårda skapelsen, vår livsmiljö och framtiden för den jord vi är satta att förvalta.

Jag önskar att kyrkans alla medlemmar med alla gåvor ses som resurser för Guds rikes utbredande i världen, oavsett hur mycket eller hur lite medlemmarna visar sig i kyrkans verksamhet.

Jag önskar att alla förtroendevalda känner att de är betydelsefulla för kyrkan och inte blir behandlade som hinder som ska rundas på snabbast och effektivast sätt.

Jag önskar att alla ideellt engagerade människor känner sig behövda, viktiga och uppskattade för det jobb som de utför.

Jag önskar att ett demokratiskt sinnelag ska vara införlivat i ledarskapet så att de demokratiska principerna är vägledande för kyrkans alla ledare på olika nivåer.

Jag önskar att vägen dit inte ska vara så lång som jag befarar att den är. Hoppas att jag har fel och att vi  är tillräckligt många som bär på samma önskningar och samma längtan och att vi tillsammans är beredda på att arbeta för en rejäl
utveckling i den riktningen.

Vi i Öppen kyrka – En kyrka för alla kommer att göra allt vad vi kan. Det vågar jag lova.

Årets julkonsert med Vox Communis

Så kom då lördagen den 6 december då vi i Vox Communis skulle hålla vår julkonsert. I år fick vi åter lov att vara i Algutsrums kyrka och för att förebygga och undvika förra årets debacle i Torslunda (där inte entréavgift tillåts) med så stor publiktillströmning att vi fick stänga kyrkan så att många inte fick komma in så hade vi valt att använda oss av förköp via mail och Swish. Det gick bra och kyrkan blev välfylld om än inte överfull, tack och lov. Stämningen var hög och jag hoppas att vi lyckades samla in en hel del medel till Act Svenska kyrkans julinsamling som syftar till att sprida ljus i mörkret. Det ger ju en extra äkta motivationspush när vi sjunger!

Det blev en härlig stund där i kyrkan. Vi bjöd på en samling musikaliska julklappar med innehåll som rörde stora delar av julen: klockor, kärlek, medmänsklighet, ljus, tomtar, Jesusbarn och stillhet samt en och annan ren och publiken var minsann med på noterna. Julen är inte överkonsumtion, den är mycket mer värme, gemenskap och välvilja och det hoppas jag att vi på Vox Communis eget sätt kunde förmedla idag.

Varmt tack till alla solister, presentatörer, musiker och körsångare, till personalen i Södra Ölands pastorat, till studieförbundet Sensus och till alla som kom och bidrog till en meningsfull eftermiddag som jag hoppas kunde sprida glädje och värme i vår annars så mörka värld! Även om det ibland känns motigt och meningslöst att göra det lilla man kan så är det ALDRIG utan mening att sprida ljus. Tack alla!

Nu går jag snart till vila för kvällen, trött men nöjd och med förhoppningen att vår konsert, om än i blygsam skala sett till de oerhört stora behov som finns, bidrar till en bättre tillvaro för människor som inte lever sina liv i samma lugna och trygga del av världen som vi här gör. Våra verkligheter skiljer sig verkligen åt, men julens under berör oss alla. Det var för vår skull Gud sände sin son att födas och läggas i krubban, som en av de minsta nånsin. Vem kunde ana att det var en kung?

Det kan man kalla en julklapp till världen!

Skit sprider sig sa han som sket i fläkten

Det var väldigt länge sedan jag publicerade något på den här bloggen. Det var tidigt under Coronapandemins härjningar och antagligen var det så att den tiden blev så koncentrerad till arbete vid skärmen att motivationen att skriva här dog ut. Jag tycker annars om att skriva, så lite sorgligt är det ju. Kanske är det dags att pröva igen om än i mindre skala?

Hursomhelst, det är inte därför jag skriver. Jag skriver denna gång för att ta död på ett rykte som visat sig vara osedvanligt seglivat. Jag har på förekommen anledning städat rätt ansenligt i vänlistan på sociala medier (varför skulle människor som vill en illa ha tillgång till ens privatliv?) och därför når det jag skriver där inte ut till dem som detta berör. Det handlar om händelser som utspelade sig under 2022 i Kalmar pastorat. Vår dåvarande kyrkoherde skrev då på ett pensionsavtal och avslutade sin anställning. Det skedde i juni efter en ganska lång och uppslitande process. Förhandlingarna sköttes av kyrkorådets ordförande. Beskedet till kyrkorådet var just detta: Kyrkoherden gick i pension efter 17 års anställning i Kalmar pastorat.

Historien kunde slutat där. Den gjorde inte det. Dagen efter hans avtackning i Kalmar domkyrka den 2 oktober hade vi möte med kyrkorådets arbetsutskott. Där fick vi avtalet uppläst vilket var första gången som innehållet blev känt åtminstone för mig. Den vikarierande kyrkoherden lästa upp det tillsammans med upplysningen att tidningen Barometern tidigare under dagen hade efterfrågat avtalet. Avtalet var ett rent utköp, kostade pastoratet 1,2 mkr plus en rad andra åtaganden, bland annat ett avmålat porträtt att hänga i domkyrkan, och innehöll ingen avräkningsklausul mot kommande inkomster. Det var således något helt annat än vi hade fått till oss fyra månader tidigare. Dagen efter, tisdagen den 4 oktober, befann jag mig på kyrkomötet i Uppsala. Medan vi väntade på att invigningsmässan skulle börja i Uppsala domkyrka fick jag veta att kyrkoherden skulle få jobbet som kyrkoherde i Svenska kyrkan i London. Det var ett bryskt uppvaknande. Frågorna var många kring det märkliga skeendet. Kyrkorådets ordförande hade ju agerat utan något mandat och frågan var inte berörd i protokoll från vare sig kyrkoråd eller arbetsutskott. Naturligtvis blev det ett par artiklar i Barometern. Jag blev självklart kontaktad av tidningen och svarade sanningsenligt på de frågor jag fick. Jag kunde lika självklart inte ställa mig bakom den process som kyrkorådets ordförande skött på eget bevåg. Några veckor senare kommer då detta till mig från en av pastoratets anställda:

14 oktober 2022

Hej Birgitta!

Efter dagens tidningsartikel är det en sak jag inte kan bli kvitt i mitt huvud. I en kort passus påstår man att ärendet inte till fullo var känt av kyrkorådet samt att inte ens hela precidiet var informerat. Tidningens uppgiftslämnare måste alltså vara medlem i precidiet för att kunna känna till detta. Victor är av förklarliga skäl otänkbar, och beträffande Jan A är jag fullständigt säker på att han inte har gjort detta. Endast en person kvarstår och det är du. Nu undrar jag om du är den som gått till Barometern med det här ärendet? Det är ju välkänt att du är kritisk till förfarandet. Alla jag hittills talat med har dragit samma slutsats som jag. 

Hälsningar 

XX

Jag svarade: Vet du vad, det var det mest oförskämda jag har hört/läst. Jag skulle aldrig skada kyrkan, och det bör de flesta veta vid det här laget. Du kan hälsa dig själv och alla andra du talat med att sanningen om detta finns att söka någon annanstans. Var vet jag inte.

/Birgitta

XX: Jag ställde en befogad fråga. Någon i precidiet har på något sätt förmedlat att hen inte anser sig har varit tillräckligt informerad. Såvitt jag vet består precidiet av tre personer. Men om du påstår att det inte är du får jag ju tro dig.

Jag svarade: Jag fick info om att någon läckt till pressen måndagen den 3 oktober på kvällen. Barometern hade då begärt ut överenskommelsen. Vid det tillfället fick jag innehållet i den uppläst för mig. Det var första gången jag fick kännedom om vad som stod där. Jag hade således inget att läcka till media. Vad övriga i AU visste har jag ingen aning om. Jan och Jens får svara för sig men jag kan inte tänka mig att de tagit kontakten med Barometern.

Din fråga till mig är inte befogad. Hederlighet har alltid varit viktigt för mig liksom omsorg om kyrkan. 

XX: Jag känner inte dig och kan inte veta något om din vandel. Men jag väljer att tro dig även om Barometerns formulering är besynnerlig.

16 oktober 2022

XX: Hej! Mitt meddelande häromdagen var dumt och överilat. Jag ber om förlåtelse för detta och hoppas vi kan stryka ett streck över det. Den här situationen stressar oss alla över förmåga. Hälsningar XX

Jag svarade: Vi har nog med stridigheter i världen. Kyrkan om någon, och vi som är engagerade där, bör visa vilja till försoning i större omfattning än idag.

Ursäkten accepterad. Lev väl!

Jag har alltså inget otalt med denna XX. För min del är den här saken utagerad. Hen är inte en av mina direkta vänner men skulle vi se varandra ute på stan så hälsar jag. Jag är övertygad om att hen klappar katter åt samma håll som jag skulle göra och har gått vidare i livet precis som jag. Problemet ligger inte där.

Problemet är att jag så sent som i måndags kväll fick höra att ryktet kvarstår. Det finns folk, denna gång från nomineringsgruppen POSK (partipolitiskt bundna i Svenska kyrkan) som fortsätter att sprida att jag för tre år sedan "läckte till pressen för att skada kyrkorådets ordförande" som också representerar POSK. Det är inte sant. Den som "läckte" utövade en grundlagsskyddad rättighet och åtnjuter meddelarskydd. Att ens fundera över vem det var är kontraproduktivt. Det är helt ointressant. Den som gjorde det har helt enkelt inte gjort fel. Man kan dock tycka att det är olämpligt, men det är ju en annan sak. Faktum kvarstår: Ett mycket dyrt avtal skrevs utan att tillräckligt mandat fanns. Förfarandet var mycket oskickligt från pastoratets sida men desto skickligare utfört från andra parten. Att innehållet kommer ut förr eller senare är oundvikligt.

Det hela ledde till att vi från vår nomineringsgrupp inte utan åtgärd kunde underteckna bokslutet för 2022. Vi kan inte ta på oss ansvaret för att ha satt sprätt på 1,2 miljoner kronor av kyrkans och medlemmarnas medel när vi inte ens hade varit informerade om det. För att undvika en sådan nesa, som hade skadat kyrkan än mer, tvingade vi fram ett ställningstagande i efterhand från kyrkorådet där en majoritet av ledamöterna fick ställa sig bakom ordförandens hantering. Vi röstade emot samt reserverade oss dessutom. Vi menade, och menar fortfarande, att saken hade kunnat lösas på ett helt annat sätt utan de stora kostnader som nu drabbade pastoratet. Därmed kunde dock bokslutet skrivas under av alla berörda. Att inte övriga ledamöter fattade att vi därmed räddade pastoratet från en revisionsskandal utan tyckte att vi ställde till med oreda säger mer om kompetensnivån hos dem än hos oss.

Mycket vatten har runnit under broarna sedan detta hände. Vi borde kunna lägga det bakom oss, men uppenbarligen är så icke fallet. Skit sprider sig sa han som sket i fläkten, och denna smutsiga skit sprider sig alltså fortfarande. Den som fortsätter att medverka i den processen sprider rena lögner i akt och mening att skada mig och oss i nomineringsgruppen Öppen kyrka och gör sig alltså skyldig till förtal. Får jag höra det än en gång, direkt eller via omvägar, så kommer jag att markera. Skitprat ska kyrkans representanter, det må vara anställda, ideella eller förtroendevalda, helt enkelt hålla sig ifrån. Vi har aldrig agerat utifrån en vilja att skada. Vårt arbete grundar sig alltid i ett äkta engagemang för kyrkans bästa och för att hålla kyrkan öppen för alla. Skumraskaffärer och tjuv- och rackarspel hör inte hemma i vår verktygslåda och finns inte heller där.
Punkt.