God jul!

Jag vill önska alla läsare som hittar hit en riktigt 

GOD JUL!

Jag önskar...

Jag önskar att Svenska kyrkan i all sin verksamhet förkunnar det evangelium som visar den Gud som alltid vandrar med oss och inte gör skillnad på människor.

Jag önskar att kyrkan under den kommande julhelgen får och tar chansen att nå människor med julens glada budskap, ett budskap som revolutionerar, befriar, utmanar och glädjer på djupet.

Jag önskar att vår Svenska kyrka på allvar ska vara en öppen, inkluderande och demokratiskt styrd folkkyrka, precis som Lagen om Svenska kyrkan säger i den andra paragrafen: ”Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet.”

Jag önskar att kyrkan tar allt större ansvar för att vårda skapelsen, vår livsmiljö och framtiden för den jord vi är satta att förvalta.

Jag önskar att kyrkans alla medlemmar med alla gåvor ses som resurser för Guds rikes utbredande i världen, oavsett hur mycket eller hur lite medlemmarna visar sig i kyrkans verksamhet.

Jag önskar att alla förtroendevalda känner att de är betydelsefulla för kyrkan och inte blir behandlade som hinder som ska rundas på snabbast och effektivast sätt.

Jag önskar att alla ideellt engagerade människor känner sig behövda, viktiga och uppskattade för det jobb som de utför.

Jag önskar att ett demokratiskt sinnelag ska vara införlivat i ledarskapet så att de demokratiska principerna är vägledande för kyrkans alla ledare på olika nivåer.

Jag önskar att vägen dit inte ska vara så lång som jag befarar att den är. Hoppas att jag har fel och att vi  är tillräckligt många som bär på samma önskningar och samma längtan och att vi tillsammans är beredda på att arbeta för en rejäl
utveckling i den riktningen.

Vi i Öppen kyrka – En kyrka för alla kommer att göra allt vad vi kan. Det vågar jag lova.

Årets julkonsert med Vox Communis

Så kom då lördagen den 6 december då vi i Vox Communis skulle hålla vår julkonsert. I år fick vi åter lov att vara i Algutsrums kyrka och för att förebygga och undvika förra årets debacle i Torslunda (där inte entréavgift tillåts) med så stor publiktillströmning att vi fick stänga kyrkan så att många inte fick komma in så hade vi valt att använda oss av förköp via mail och Swish. Det gick bra och kyrkan blev välfylld om än inte överfull, tack och lov. Stämningen var hög och jag hoppas att vi lyckades samla in en hel del medel till Act Svenska kyrkans julinsamling som syftar till att sprida ljus i mörkret. Det ger ju en extra äkta motivationspush när vi sjunger!

Det blev en härlig stund där i kyrkan. Vi bjöd på en samling musikaliska julklappar med innehåll som rörde stora delar av julen: klockor, kärlek, medmänsklighet, ljus, tomtar, Jesusbarn och stillhet samt en och annan ren och publiken var minsann med på noterna. Julen är inte överkonsumtion, den är mycket mer värme, gemenskap och välvilja och det hoppas jag att vi på Vox Communis eget sätt kunde förmedla idag.

Varmt tack till alla solister, presentatörer, musiker och körsångare, till personalen i Södra Ölands pastorat, till studieförbundet Sensus och till alla som kom och bidrog till en meningsfull eftermiddag som jag hoppas kunde sprida glädje och värme i vår annars så mörka värld! Även om det ibland känns motigt och meningslöst att göra det lilla man kan så är det ALDRIG utan mening att sprida ljus. Tack alla!

Nu går jag snart till vila för kvällen, trött men nöjd och med förhoppningen att vår konsert, om än i blygsam skala sett till de oerhört stora behov som finns, bidrar till en bättre tillvaro för människor som inte lever sina liv i samma lugna och trygga del av världen som vi här gör. Våra verkligheter skiljer sig verkligen åt, men julens under berör oss alla. Det var för vår skull Gud sände sin son att födas och läggas i krubban, som en av de minsta nånsin. Vem kunde ana att det var en kung?

Det kan man kalla en julklapp till världen!

Skit sprider sig sa han som sket i fläkten

Det var väldigt länge sedan jag publicerade något på den här bloggen. Det var tidigt under Coronapandemins härjningar och antagligen var det så att den tiden blev så koncentrerad till arbete vid skärmen att motivationen att skriva här dog ut. Jag tycker annars om att skriva, så lite sorgligt är det ju. Kanske är det dags att pröva igen om än i mindre skala?

Hursomhelst, det är inte därför jag skriver. Jag skriver denna gång för att ta död på ett rykte som visat sig vara osedvanligt seglivat. Jag har på förekommen anledning städat rätt ansenligt i vänlistan på sociala medier (varför skulle människor som vill en illa ha tillgång till ens privatliv?) och därför når det jag skriver där inte ut till dem som detta berör. Det handlar om händelser som utspelade sig under 2022 i Kalmar pastorat. Vår dåvarande kyrkoherde skrev då på ett pensionsavtal och avslutade sin anställning. Det skedde i juni efter en ganska lång och uppslitande process. Förhandlingarna sköttes av kyrkorådets ordförande. Beskedet till kyrkorådet var just detta: Kyrkoherden gick i pension efter 17 års anställning i Kalmar pastorat.

Historien kunde slutat där. Den gjorde inte det. Dagen efter hans avtackning i Kalmar domkyrka den 2 oktober hade vi möte med kyrkorådets arbetsutskott. Där fick vi avtalet uppläst vilket var första gången som innehållet blev känt åtminstone för mig. Den vikarierande kyrkoherden lästa upp det tillsammans med upplysningen att tidningen Barometern tidigare under dagen hade efterfrågat avtalet. Avtalet var ett rent utköp, kostade pastoratet 1,2 mkr plus en rad andra åtaganden, bland annat ett avmålat porträtt att hänga i domkyrkan, och innehöll ingen avräkningsklausul mot kommande inkomster. Det var således något helt annat än vi hade fått till oss fyra månader tidigare. Dagen efter, tisdagen den 4 oktober, befann jag mig på kyrkomötet i Uppsala. Medan vi väntade på att invigningsmässan skulle börja i Uppsala domkyrka fick jag veta att kyrkoherden skulle få jobbet som kyrkoherde i Svenska kyrkan i London. Det var ett bryskt uppvaknande. Frågorna var många kring det märkliga skeendet. Kyrkorådets ordförande hade ju agerat utan något mandat och frågan var inte berörd i protokoll från vare sig kyrkoråd eller arbetsutskott. Naturligtvis blev det ett par artiklar i Barometern. Jag blev självklart kontaktad av tidningen och svarade sanningsenligt på de frågor jag fick. Jag kunde lika självklart inte ställa mig bakom den process som kyrkorådets ordförande skött på eget bevåg. Några veckor senare kommer då detta till mig från en av pastoratets anställda:

14 oktober 2022

Hej Birgitta!

Efter dagens tidningsartikel är det en sak jag inte kan bli kvitt i mitt huvud. I en kort passus påstår man att ärendet inte till fullo var känt av kyrkorådet samt att inte ens hela precidiet var informerat. Tidningens uppgiftslämnare måste alltså vara medlem i precidiet för att kunna känna till detta. Victor är av förklarliga skäl otänkbar, och beträffande Jan A är jag fullständigt säker på att han inte har gjort detta. Endast en person kvarstår och det är du. Nu undrar jag om du är den som gått till Barometern med det här ärendet? Det är ju välkänt att du är kritisk till förfarandet. Alla jag hittills talat med har dragit samma slutsats som jag. 

Hälsningar 

XX

Jag svarade: Vet du vad, det var det mest oförskämda jag har hört/läst. Jag skulle aldrig skada kyrkan, och det bör de flesta veta vid det här laget. Du kan hälsa dig själv och alla andra du talat med att sanningen om detta finns att söka någon annanstans. Var vet jag inte.

/Birgitta

XX: Jag ställde en befogad fråga. Någon i precidiet har på något sätt förmedlat att hen inte anser sig har varit tillräckligt informerad. Såvitt jag vet består precidiet av tre personer. Men om du påstår att det inte är du får jag ju tro dig.

Jag svarade: Jag fick info om att någon läckt till pressen måndagen den 3 oktober på kvällen. Barometern hade då begärt ut överenskommelsen. Vid det tillfället fick jag innehållet i den uppläst för mig. Det var första gången jag fick kännedom om vad som stod där. Jag hade således inget att läcka till media. Vad övriga i AU visste har jag ingen aning om. Jan och Jens får svara för sig men jag kan inte tänka mig att de tagit kontakten med Barometern.

Din fråga till mig är inte befogad. Hederlighet har alltid varit viktigt för mig liksom omsorg om kyrkan. 

XX: Jag känner inte dig och kan inte veta något om din vandel. Men jag väljer att tro dig även om Barometerns formulering är besynnerlig.

16 oktober 2022

XX: Hej! Mitt meddelande häromdagen var dumt och överilat. Jag ber om förlåtelse för detta och hoppas vi kan stryka ett streck över det. Den här situationen stressar oss alla över förmåga. Hälsningar XX

Jag svarade: Vi har nog med stridigheter i världen. Kyrkan om någon, och vi som är engagerade där, bör visa vilja till försoning i större omfattning än idag.

Ursäkten accepterad. Lev väl!

Jag har alltså inget otalt med denna XX. För min del är den här saken utagerad. Hen är inte en av mina direkta vänner men skulle vi se varandra ute på stan så hälsar jag. Jag är övertygad om att hen klappar katter åt samma håll som jag skulle göra och har gått vidare i livet precis som jag. Problemet ligger inte där.

Problemet är att jag så sent som i måndags kväll fick höra att ryktet kvarstår. Det finns folk, denna gång från nomineringsgruppen POSK (partipolitiskt bundna i Svenska kyrkan) som fortsätter att sprida att jag för tre år sedan "läckte till pressen för att skada kyrkorådets ordförande" som också representerar POSK. Det är inte sant. Den som "läckte" utövade en grundlagsskyddad rättighet och åtnjuter meddelarskydd. Att ens fundera över vem det var är kontraproduktivt. Det är helt ointressant. Den som gjorde det har helt enkelt inte gjort fel. Man kan dock tycka att det är olämpligt, men det är ju en annan sak. Faktum kvarstår: Ett mycket dyrt avtal skrevs utan att tillräckligt mandat fanns. Förfarandet var mycket oskickligt från pastoratets sida men desto skickligare utfört från andra parten. Att innehållet kommer ut förr eller senare är oundvikligt.

Det hela ledde till att vi från vår nomineringsgrupp inte utan åtgärd kunde underteckna bokslutet för 2022. Vi kan inte ta på oss ansvaret för att ha satt sprätt på 1,2 miljoner kronor av kyrkans och medlemmarnas medel när vi inte ens hade varit informerade om det. För att undvika en sådan nesa, som hade skadat kyrkan än mer, tvingade vi fram ett ställningstagande i efterhand från kyrkorådet där en majoritet av ledamöterna fick ställa sig bakom ordförandens hantering. Vi röstade emot samt reserverade oss dessutom. Vi menade, och menar fortfarande, att saken hade kunnat lösas på ett helt annat sätt utan de stora kostnader som nu drabbade pastoratet. Därmed kunde dock bokslutet skrivas under av alla berörda. Att inte övriga ledamöter fattade att vi därmed räddade pastoratet från en revisionsskandal utan tyckte att vi ställde till med oreda säger mer om kompetensnivån hos dem än hos oss.

Mycket vatten har runnit under broarna sedan detta hände. Vi borde kunna lägga det bakom oss, men uppenbarligen är så icke fallet. Skit sprider sig sa han som sket i fläkten, och denna smutsiga skit sprider sig alltså fortfarande. Den som fortsätter att medverka i den processen sprider rena lögner i akt och mening att skada mig och oss i nomineringsgruppen Öppen kyrka och gör sig alltså skyldig till förtal. Får jag höra det än en gång, direkt eller via omvägar, så kommer jag att markera. Skitprat ska kyrkans representanter, det må vara anställda, ideella eller förtroendevalda, helt enkelt hålla sig ifrån. Vi har aldrig agerat utifrån en vilja att skada. Vårt arbete grundar sig alltid i ett äkta engagemang för kyrkans bästa och för att hålla kyrkan öppen för alla. Skumraskaffärer och tjuv- och rackarspel hör inte hemma i vår verktygslåda och finns inte heller där.
Punkt.

Coronaviruset omprövar vår livsstil

Debattartikel i Barometern 23 mars 2020

Vi lever i en märklig tid. Mycket ställs på sin spets och vi upplever prövningar på såväl individplanet som lokalt, nationellt och globalt. Coronaviruset har påverkat hela samhället och dess konsekvenser är svåra att överskåda. Flera samhällsviktiga funktioner prövas i en omfattning vi inte skådat under modern tid och vår livsstil behöver omprövas. Det vi tidigare tagit för givet är inte längre självklart. Många känner osäkerhet och oro men även rädsla. Miljöer vi sett som säkra och trygga är plötsligt det motsatta. Många evenemang inom idrott och kultur ställs in och det gäller även vardagliga sociala aktiviteter med släkt och vänner som vi sett fram emot. Vi känner besvikelse men vi förstår att försiktigheten är nödvändig för säkerhetens skull. Inställda evenemang kraschar inte hela vår tillvaro, men livet blir mer grått. Det handlar nu om att skapa oss ett sätt att leva efter helt nya förutsättningar, och vi vet inte hur länge dessa förutsättningar kvarstår.

Vi vet däremot att den utbredda ensamheten är ett växande problem för vårt samhälle. Den har blivit en allt större orsak till ohälsa framförallt hos äldre. I nuvarande situation gäller det i första hand att begränsa smittspridningen och dess konsekvenser och det påverkar naturligtvis ensamheten i hög grad för denna grupp. När man nu till och med avråds från att ha sociala kontakter så blir läget prekärt. Många vård- och omsorgsboenden har också infört besöksförbud. Självklart måste vi göra allt för att begränsa smittspridningen, men hur gör vi för att inte dessa åtgärder ska drabba de äldre och ensamma ännu mer?

Hoten mot hälsan kan nämligen se väldigt olika ut. En del är direkta och nästan synbara som Coronavirusets framfart, medan andra hot som ensamhet och isolering verkar på längre sikt och i det fördolda. Det finns dock anledning att ta båda på lika stort allvar. Att minska ensamheten och isoleringen är en uppgift för alla – för oss som medmänniskor, för civilsamhället med föreningsliv och folkbildning och för det offentliga som region och kommuner. Vi människor kan vara kreativa. Det ligger i vår natur. Låt oss vara det nu också i syfte att göra livet lite lättare för varandra! Vi har mängder av teknik att tillgå, och möjligheten att livesända evenemang finns för väldigt många. Varför inte sända föredrag och sångstunder? Telefonsamtal smittar inte. Ring en vän, en äldre släkting eller en bekant du inte har sett till på ett tag. Kanske finns det något ni kan göra för varandra? Man kan lösa frågesporter på nätet om tillgången till teknik och dator finns, och kanske finns det praktisk hjälp att erbjuda. Är man frisk och handlar sitt dagliga bröd på ICA till sig själv kan man lika gärna handla åt en till.

Förhoppningsvis har vi snart hittat botemedel mot Coronaviruset och lyckats begränsa dess skadeverkningar. Frågan är hur vi förändras som människor i dess spår. Kan vi förändras till det bättre? Kan vi lära oss något och kan vi utvecklas i positiv och mer mänsklig riktning? Vi tror det, och inte bara i den mening att vi förbättrar våra hygienvanor. Vi tror att denna kris kan leda till att vi ser det som verkligen är viktigt och värderar det högre medan annat som tidigare varit viktigt dalar i vår prioriteringslista. Kanske kan vi börja förstå hur mycket våra sociala kontakter betyder för vår livskvalitet nu när vi inte kan upprätthålla dem på vanligt sätt, och att vi därigenom kan lära oss att se inte bara våra egna utan även andras behov. Sociala är vi nämligen tillsammans.

Birgitta Axelsson Edström

Pierre Edström

TACK!

Julkonserten i Algutsrums kyrka lördagen den 14 december med Vox Communis och gäster Johan Gustafsson och Mia Sunesjö inbringade hela 29 220 kronor som direkt går till ActSvenskakyrkans julinsamling För alla flickors rätt till ett värdigt liv.

Tack Johan och Mia för att ni förgyllde kvällen med vacker sång och musik! Vi vill tacka alla som kom och betalade entré och utgångskollekt samt delade glädje, ord och ton med oss. Stort och varmt tack också till Södra Ölands pastorat som så entusiastiskt hjälpte till med allt praktiskt och såg till att allt fungerade prickfritt. Tack för att ni för andra året i rad upplät den vackra kyrkan för vår julkonsert!

Vi önskar alla en GOD JUL och glöm inte att sprida ljus och ta hand om varandra därute. Som vi sjöng i lördags:

Öppna Din dörr för livet, öppna Din dörr, Ditt hus

Ja, öppna Din dörr för julen, öppna Din dörr för ljus!

Än en gång: TACK!

Julhälsningar från

Vox Communis

genom

Birgitta Axelsson Edström, stolt och glad körledare

Tack Östra Småland för de gångna åren!

Här är den, min allra sista insändare i Östra Småland, publicerad den 27 november 2019. Det är med tungt sinne jag inser att Kalmar kommer att bli bra mycket fattigare framöver.

Det är med stor sorg jag konstaterar att Östra Småland läggs ner. Vad vi behöver i vår alltmer enkelriktade värld är möjligheten till fler perspektiv, inte allt färre. Nu försvinner en mediaröst som har bidragit till allmänbildning och mångfald. Det blir tomt.

Jag vill tacka Östra Smålands medarbetare och ledning för trevligt, uppmuntrande och positivt bemötande genom åren. Vi som arbetar med kultur i den mer folkliga sfären kommer att sakna bevakningen. Jag som insändarskribent kommer att sakna insändarsidans alltid vänliga attityd till alla de texter av skiftande karaktär som så gott som alltid publicerats. Vår framtid kommer att bli fattigare.

Det är en sorgens dag. Tack för de gångna åren!

Birgitta Axelsson Edström

Kalmar