Nu är ju inte detta sant, om man ska
vara ärlig. De allra flesta som går in i ett politiskt parti gör
det av anledningen att man vill vara med och göra samhället bättre,
och så ser man en möjlighet att bidra med sin tid, sin förmåga
och sitt engagemang genom politiskt arbete, ibland arvoderat, ibland
ideellt. Och hör och häpna, man ÄR samma människa fortfarande som
man var INNAN man började med politik.
Och det finns ett EFTER politiken
också. Allt har nämligen sin tid här i världen. Det är bara
himlen som är evig, och där är vi inte än. Därför finns det ett
EFTER, och detta EFTER kan komma både före och efter heltidsuppdrag
av något slag. Sådant kan man aldrig veta. Livet innehåller så
mycket, och att utgå från att alla som har engagerat sig politiskt
vill bli riksdagsledamöter, statsråd, kommunalråd eller nåt annat
i samma stil är att förenkla ett antal varv för mycket. Många av
oss har civila karriärer, akademiska meriter eller intresseområden
som har fått stå åt sidan och som pockar på uppmärksamhet av
olika skäl. Mycket kan locka ens engagemang om man bara tänker
efter :-) Att det sedan finns folk som verkligen uppfyller en smutsig
politikerkostym enligt mediamodell genom att inte vilja annat än att
leva på politikerpension i unga år och därmed cementera bilden av
inkompetens och egoism, det kan inte förnekas. Det som gör mig
uppretad är att denna bild klistras på oss andra. Vi är trots allt
många många fler.
Och livegenskap har jag aldrig gillat,
inte av något slag, varken i formen Fas 3 eller i formen politiska
förtroendeuppdrag. Jag gillar frihet bättre, frihet för alla. DET
är vad jag eftersträvar, både för egen del och för andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar