Några dagar i Almedalen

Så var man då hemma efter ett par dagars äventyr i gotländska Almedalen. Det var min första vistelse där så det blev många nya intryck. Ett myllrande gatuliv av tusen och åter många tusen människor på Visbys gator och torg och 1400 seminarier att välja mellan samt otaliga manifestationer och montrar kan ge en smula kaos i tillvaron, och så blev det. Att man sedan dessutom hade Flygets dag igår onsdag med tillhörande reklam för Flygets dag i tisdags gjorde väl sitt till för att trötta ut åtminstone mitt huvud. När man har den funktionsnedsättning som jag har är det inte optimalt med cirkulerande propellerplan över huvudet fram och tillbaka samtidigt som man försöker hänga med i utomhusseminarier. Sjutton vet om man inte kör flygplan däruppe idag också, bara för att påminna om att det var Flygets dag igår. Vad har Flygets dag med Almedalsveckan att göra?

Jag hade förmånen att lyssna på kvällstal av Fredrik Reinfeldt, Lars Ohly och Jan Björklund. Några korta reflektioner:

• Jag har aldrig tidigare hört statsminister Reinfeldt live. Jag hade väntat mig något över det vanliga, eftersom han har dels ett så stort förtroende bland väljarna, dels ryktet om sig att vara en god talare. Jag blev besviken. Jag visste förstås att jag inte skulle tycka om innehållet i hans tal, men nu tyckte jag instinktivt illa om formen också. Raljant och gränsande till hånfullt är mitt bestående intryck, och dessutom var det innehållslöst. Jag undrar om han hade läst in sig på fel lapp och därmed förberett sig för ett internt möte med det egna partiet. Det blev lite pinsamt. Man får nog prestera bättre om man ska leva upp till rollen som landsfader och statsman av rang.
• Lars Ohly ligger förstås mer i linje med mig. Det vore väl konstigt annars. Lite tröttsamt är det dock att man visste på förhand vad som skulle sägas i alla "expertanalyser" efter talet: "Det här blir dyrt", "Oansvarigt", "Slösaktigt" etc etc... Det spelar ingen roll att Lasse var övertydlig: "Ibland måste man tillåta sig att lyfta blicken och ha ett längre perspektiv i politiken". Just den raden hörde inte de sk experterna utan utgår från att alla idéer skulle genomföras i morgon eller typ senast den 20 september. Ja, man blir trött. Jag är stolt över att Ohly inte heller den här gången gick över gränsen och sällade sig till pajkastarna och skitpratarna. De är redan tillräckligt många.
• Jan Björklund är ett exempel på just en sådan talare. Han har en förmåga att reta upp mig, och hans tal i tisdags blev inget undantag. Fördelen den här gången var väl att han inte levererade några nyheter att irritera sig över utan att jag redan hade hunnit vänja mig vid allihop. Han brukar låta så där, krigshetsande, arrogant och bakåtsträvande. Det är lite tröttsamt att han liksom bara MÅSTE förödmjuka sina politiska motståndare och kalla dem/oss korkade. Kan han inte förstå att i en demokrati är det en vits att vi tycker olika och har olika värderingar? Vill Folkpartiet ha en enpartistat där alla tycker lika? Sjutton vet. Förresten var det nog ett gammalt tal han använde, eller åtminstone en gammal sammanfattning. Han sa nämligen på slutet att han i talet hade pratat om vikten av europeiskt samarbete, och det ämnet nämnde han inte med ett enda ord. Hade även han, liksom Reinfeldt, tagit fel papper?

Nåja, valrörelsen har ju bara börjat och detta var väl en liten försmak av vad som komma skall. Jag hoppas dock att nivån höjs en liten aning i alla fall. En saklig debatt utan hånfullhet och lögnspridning är demokratin värd.