Ära vare Gud i höjden!

Äntligen så har jag då fått undan de sista lådorna med saker från mamma och pappa. Visst, allt är inte åtgärdat, men det står inga oupppackade lådor kvar på golvet i lägenheten längre. Det känns lättande, mitt i allt elände. Det här året har varit tungt och jag känner mig långt mer än dränerad på energi. Orken finns helt enkelt inte där, men man får ta en sak i taget. Jag har, på samma tema, tagit mig samman och lyckats byta sladd på en av de lampor som pappa har gjort så att den återigen kan lysa upp höstmörkret. Den stod hemma när jag var liten, och jag har alltid tyckt att den var mysig. Jag hittade den i källaren i somras, trasig både i foten, i sladden och vid lamphållaren men nu är den hel igen. Hade man inte så mycket pengar, men desto mer kreativitet och driv samt var händig med de flesta material som pappa var, så kunde överblivna muttrar bli en lampa! Nu letar jag efter en bättre lampskärm. Den ska vara mycket större än den som sitter där nu och gå i svart och kanske rött. Jag får leta vidare och se om jag hittar en som passar, eller så får jag sy en på egen hand. Det ska väl inte vara omöjligt! Tyg, tråd och symaskin kan jag i varje fall hantera. "Ära vare Gud i höjden, det lärde jag mig i slöjden" kan man säga om man är på rimhumör.

Apropå det, ja. Igår var det visst någon form av jubileum för BingoLotto. Jag har, vilket jag kanske skamset får lov att erkänna för Sveriges föreningsliv, aldrig tittat på BingoLotto. Jag har faktiskt inget minne av att jag har köpt en enda lott. Kanske har jag fått någon lott någon gång, men jag har aldrig följt ett program. Följaktligen har jag inte vunnit något heller, men det är inte det som är viktigt just nu. Det viktiga just nu är att jag såg ett inlägg på Facebook igår som träffade mig i magen. En god vän lade nämligen upp ett foto med nostalgihelgsnacks och skrev att det nu minsann var dags för en kväll som skulle innebära minnen från de gångna TV-åren. Med på fotot fanns skumtomtar. Vän av ordning (alltså inte jag denna gång utan någon jag inte känner) påpekade då att det minsann inte är jul ännu. Vi är ju trots allt bara i mitten av oktober! (Jula, Ikea och Öbverskottsbolaget har dock börjat sälja julsaker märkte jag igår.) Min kompis svarade något i stil med: "Visst, vi passar på att fira jul också så är det gjort!"

Plötsligt så insåg jag det självklara: Varför firar vi Jesu födelse EN gång om året, i slutet av december? Vi gör likadant med hans uppståndelse. Den firar vi vid påsk. Faktum är ju att hans födelse liksom hans död och uppståndelse påverkar oss VARJE dag, året om. Det är centrala delar i frälsningsprocessen, för att inte säga fundamentala delar. Någon har sagt att varje söndag i viss mån är en påskdag. Jag vill gå längre: Varje dag är en juldag och en påskdag (och en pingstdag också). I och med himmelsfärden så har vi ju tillgång till Guds närvaro, nåd, kärlek och omsorg hela tiden och överallt. Vi sjunger vid jul: "Samma under som då en gång sker hos den människa som vänder om. I varje hjärta som svarar JA: Jesus vår konung är född idag!"

Men, så långt tänker vi ju inte. Jesusbarnet och änglarna plockas undan vid Tjugondag Knut och får tillbringa så gott som hela året i mörker på vindar, i källare och i skåp och lådor ända till nästa december. Må så vara att det är skönt att slippa damma julkrubban hela året, men ändå. Jag förstår vitsen med att ha ett kyrkoår och att lägga fokus på olika saker så att vi får lära oss om olika delar i Guds handlande, men just så centrala delar som inkarnationen och uppståndelsen borde lysa hela tiden, inte bara en gång om året. Det är ju där Guds kärlek visar sig som allra mest, eller hur?

Så jag tror att det är så här: Vi har nog rört ihop det lite, vi människor som har svårt att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt. Det är tomtarna som bara lever vid jul. Vi människor föds en gång och dör en gång i det jordiska perspektivet. Jesus lever däremot för evigt, hos oss, i oss och med oss här och i himlen. Det kan nog vara bra att betänka de skillnaderna.

Gloria in excelsis Deo!

(Ära vare Gud i höjden!)